Varför ja till dubbelspår?
Flera utredningar om järnvägens sträckning genom Jönköping har gjorts under de senaste 15 åren. Det har konstaterats att den radikala lösning som skulle behöva utföras för att nå samma goda tågförbindelser som nu skulle innebära investeringar i flersiffrigt miljard belopp i dagens prisläge. Tidigare har alla varit överens om att det inte fanns ekonomiska förutsättningar att få till stånd en sådan lösning. Man har också insett att det är en flaskhals på järnvägssträckan mellan Jönköping C och A6 som behöver lösas för att kunna förbättra förutsättningarna för järnvägsresor ”på” Jönköping. Därför har Banverket tillsammans med Jönköpings kommun tagit fram olika förslag till lösning av detta kapacitetsproblem. Som det framställts av olika aktörer i media på senare tid har man kunnat dra slutsatsen, att om man nu sa nej till den förbättring det skulle innebära att bygga dubbelspåret så skulle man i en nära framtid få bort järnvägen från Vättern genom att järnvägen skulle passera Jönköping på något sätt utan att störa vår unika miljö. Detta har i nu läget aldrig varit ett realistiskt alternativ. Verkligheten var denna, antingen skulle Jönköping under överskådlig tid ha det som i dag eller så såg man möjligheten till en förbättrad situation för tågtrafiken på Jönköping, en bättre gatumiljö på Norra Strandgatan och attraktivare Vätterstrand med öppningar in mot Östra centrum. Överhuvudtaget en bättre miljö än den som är i dag.
De som är valda av kommuninnevånarna till att representera dem i kommunfullmäktige ska fatta beslut efter sin övertygelse och vad de tror är bäst för hela kommunen och dess innevånare.
Det är granlaga att stå emot tillfälliga opinioner och frestande att gå den enklare vägen. Nämligen genom att stoppa huvudet i sanden med att bara föreslå, bort med järnvägen från Vättern. I detta fall valde de flesta av kommunfullmäktiges ledamöter att stå fast vid vad de ansåg under rådande omständigheter vara det bästa beslutet.
Nils-Erik Davelid