13 MILJARDER I SAMORDNINGSVINST
Varje dag får drygt 1 miljon svenskar sin försörjning genom bidrag i form av arbetslöshetsersättning, sjukpenning, rehabiliteringsersättning, sjuk/aktivitetsersättning eller försörjningsstöd.
Att 20 procent (Jönköpings län 17 %) av befolkningen i förvärvsaktiv ålder hålls utanför arbetsmarknaden kommer inte i längden att vara samhällsekonomiskt hållbart eller på individnivå etiskt försvarbart.
Helt klart har arbetslinjen havererat och det krävs nu samordnade krafttag för att minska den enormt stora grupp svenskar som i många fall på grund av bristande samverkan mellan kommuner, försäkringskassa, arbetsförmedling och landsting
”hamnat mellan stolarna”.
Rapporten ”Finansiell samordning inom rehabiliteringsområdet”, som tagits fram av Jönköpings kommun tillsammans med försäkringskassan, arbetsförmedlingen och landstinget, visar med stor tydlighet hur man brister i samordning, och hur angeläget det är att skapa ett samordningsförbund enligt den nya FinSam-lagstiftningen.
De olika myndigheternas arbete präglas av revirtänkande och bristande samverkan. Istället för att anlägga ett samhälls- och individperspektiv präglas verksamheten av ett myndighetsperspektiv med arbete i första hand mot egna interna mål, besparingar och koncentration på den egna kärnverksamheten. Samverkan belönas inte inom den egna organisationen.
Så kan det inte få fortsätta! En finansiell samordning ger möjlighet till ett helhetsperspektiv och ser till individens helhetsbehov och inte till vilken myndighet som har ansvar för att tillgodose behovet. Helt klart underlättar också ett samordningsförbund en effektiv resursanvändning och samhällets samlade skattemedel kan används på ett mycket bättre sätt.
Positiva erfarenheter av samverkan finns från många kommuner.
I Finspång har bl a kostnaderna för sjukpenning blivit betydligt lägre än i övriga Östergötland och i landet som helhet. Finspångs beställarförbund har räknat fram att om kostnadsutvecklingen varit densamma i landet som i Finspång, så skulle kostnaderna för sjukpenning vara cirka 13 miljarder lägre totalt sett.
På Hisingen (122.000 invånare) i Göteborg har samverkan mellan de olika myndigheterna gjort det möjligt att ta hänsyn till medborgarnas behov t ex genom att korta väntetider till vård och behandling, eller ge bättre rehabilitering för personer i förvärvsaktiv ålder. Samarbetet har dessutom gett snabbare och effektivare hjälp till personer som hamnat utanför arbetslivet.
En ökning av det förebyggande och hälsofrämjande arbetet finns också på plussidan.
I Trollhättan har man framgångstrikt arbetat med följande målgrupper:
- personer med komplicerad eller svårbedömd värkproblematik
- ensamstående föräldrar som har kontakt med fler än en aktör och som är i behov av särskilt stöd
- lågutbildade som arbetat inom bl a industri, och som har svårighet med att få tillträde till arbetsmarknaden
Statskontoret säger i sin rapport (maj 2005) att generella framgångsfaktorer för samverkan även gäller FinSam.
”Processen underlättas av att de lokala politikerna involveras tidigt men det är också viktigt att förankra samordningen i linjeverksamheten. Samordning kan annars uppfattas som en konkurrerande verksamhet. Aktörerna måste vidare ha förmågan att ha ett samhällsperspektiv och se bredare än till sina ordinarie verksamhetsmål”.
Nu är det dags att föra upp FinSam-frågan på den politiska agendan hos samtliga aktörer!
Det är vår förhoppning att alla vid den kommande politiska behandlingen anlägger ett brett samhällsperspektiv och visar förmåga att inte bara se till sina egna verksamhetsmål!
Ingen, varken samhälle eller individ, är betjänt av ett fortsatt myndighets- och revirtänkande!
Dag Jonasson (fp) ledamot av socialnämnden
Per Hansson (fp) ledamot av kommunfullmäktige
Nils-Erik Davelid (fp) ledamot av kommunfullmäktige
Ulla Lindén (fp) ledamot av kommunfullmäktige
Inger Gustafsson (fp) ledamot av landstingsfullmäktige