Folkpartiet föreslår att sjukvården och sjukförsäkringen samordnas i 6-10 vårdregioner i landet. När dessa nya och större vårdregioner ges ansvaret för att sjuka och skadade människor skall garanteras vård och inkomsttrygghet under sjukdomstiden ökar möjligheterna att använda resurserna mera effektivt. Mindre byråkrati, bättre kontroll mot fusk och större delaktighet för personalen samt mindre oro hos den enskilde vårdtagaren för att sjukpenningen inte skall räcka är några av de positiva effekter som kan noteras.
56 distriktsläkare inom Jönköpings sjukvårdsdistrikt kritiserar i skarpa ordalag försäkringskassans tuffare attityd mot de sjukskrivna i och med att kassan oftare än tidigare ifrågasätter läkarnas diagnoser och bedömningar. Det är uppenbart att den samverkan som är nödvändig för att lösa vårdens problem mellan välfärdssystemets olika aktörer inte fungerar.
Många försök har gjorts under 1990-talet för att tillgodose behovet av ökad samverkan. Mest framgångsrikt var den borgerliga regeringens FINSAM-projektet som infördes på folkpartiets initiativ.
FINSAM, finansiell samordning mellan socialförsäkring samt hälso- och sjukvård, resulterade i kraftiga besparingar i hela socialförsäkringssystemet. Försökslagstiftningen upphörde 1997 och socialdemokraterna vägrade att låta verksamheten fortsätta trots de mycket positiva resultaten.
Ett annat projekt, SOSAM, en lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård samt socialtjänst påbörjades 1994. Utvärderingen visar att SOSAM inte minskat de ingående verksamheternas samlade kostnader. Försöksverksamheten upphörde vid årsskiftet 2003/2004, men påbörjad försöksverksamhet får fortsätta fram till och med 2006.
Utvärderingen av ett annat försök, FRISAM-projektet, som startade 1998, visade att det var svårt att åstadkomma ett varaktigt och brett samarbete.
Riksdagen tog nya tag 2003 och fattade beslut om finansiell samordning inom rehabiliteringsområdet. RESAM bygger på frivillig samverkan mellan försäkringskassa, länsarbetsnämnd, landsting och en eller flera kommuner.
Det ovan redovisade visar med all tydlighet att det finns samordningsproblem, främst mellan försäkringskassan och sjukvården. Det inger oro med bristande tillgänglighet inom vården samtidigt som kostnaderna för sjukfrånvaron fortsätter att skjuta i höjden.
De nya vårdregionernas verksamhet finansieras – i avvaktan på eventuellt andra beslut – dels med statsbidrag som motsvarar dagens sjukförsäkringskostnader för regionerna och eventuella bidrag för skatteutjämning, dels med egen skatteutdebitering.
Vårdregionerna ges betydande frihet att organisera vården som de själva önskar inom de ramar Hälso- och sjukvårdslagen och andra aktuella lagar sätter upp. Ersättningsnivåer inom sjukförsäkringen bestäms av staten.
Genom att tillgången till alla de resurser – statliga och landstingskommunala – som idag används för sjukvård, rehabilitering och sjukpenning, koncentreras till ett organ skapas stora möjligheter att bygga upp en sjukvård utan väntetider och onödig byråkrati.
Ett husläkarsystem omfattande hela befolkningen byggs snabbt upp, i huvudsak på det sätt som nu på kort tid skett i Norge där husläkaren är basen i all vardagssjukvård.
Staten bör genom Socialstyrelsen vara aktivt engagerad för att samordna den allra mest högspecialiserade vården och uppbyggandet av ett för all sjukvård gemensamt IT-stöd, som möjliggör kommunikation mellan befintliga datasystem.
Varje region bestämmer själv hur stor andel av vården som ska bedrivas i egen regi och hur mycket som ska läggas ut på privata entreprenörer – folkpartiets uppfattning är att omorganisationen bör användas till att i mycket högre grad än hittills släppa in nya aktörer i vården.
Folkpartiets grundinställning är att all vård utom myndighetsutövning ska utsättas för konkurrens. Även i de fall egen regi bibehålls bör decentraliserade system, som ger korta beslutsvägar och gör personalen delaktig, eftersträvas.
När folkpartiets förslag om 6 – 10 vårdregioner blir verklighet så kommer fler än nu att bli rehabiliterade, friska och kunna leva på sin egen lön.
Per Hansson (fp)
Nils-Erik Davelid (fp)
Dag Jonasson (fp)
2004-12-13
Review utförd 2008-07-25