I debattartikeln (JP) säger Magnus Rydh ”nej tack” till elitklasser. Med ett så enkelt svar, enligt min mening, kan man inte hantera den frågan!
Jag håller med Magnus Rydh om att alla elever har rätt till och ska få det stöd de behöver. Jag vill emellertid här i min replik lyfta fram de elever som har ”lätt för att lära sig” och att de också behöver stöd. Eller låt oss kalla det för stimulans och utmaningar för att lära sig så mycket som möjligt i skolan.
Elevers olikheter visas på många olika sätt. Även om alla elever ska behandlas lika så är de olika. Ett av de sätt som olikheter kan visa sig på är begåvning. Att ringa in och förklara vad begåvning är, är dock svårt. Låt oss istället fundera på hur begåvning yttrar sig och vilka problem som mycket begåvade barn kan få exempelvis i skolan. Exceptionella begåvningar kan visa sig i allt från musik, idrott, matematik till språk för att nämna några exempel. I vår kommun har vi särskilda idrottsklasser och musikklasser vid ett par skolor. Denna ordning fungerar mycket bra. Så vitt jag vet så stöder även socialdemokraterna detta. Jag ser heller inget hinder i att vi också har klasser med inriktning mot matematik och språk. Tvärtom.
Jag vill påstå att särbegåvade elever också kan fara illa i skolan, vilket i så fall blir ett problem både för eleven och för samhället. För eleven eftersom svårigheterna kan leda till olika störningar. För samhället på så vis att enorma potentialer slarvas bort. Det har faktiskt visat sig att en elev med särbegåvning kan få svårt att relatera till klasskamrater, blir ofta utstött och ensam och lider i skolan av att vara understimulerad och uttråkad. Om inte dessa elever bemöts på rätt sätt eller inte uppmärksammas utifrån sin särbegåvning utvecklar de lätt beteenden som blir besvärliga både för läraren och övriga elever.
Bertil Rylner (FP)
1:e vice ordförande i Utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden