Socialdemokraterna lät hela valrörelsen gå utan att presentera några konkreta förslag om hur vårt lands mest akuta ekonomiska och sociala problem, de kraftigt ökande sjukskrivningarna, skulle hanteras. Regeringen har försatt sig själv i ett svårt dilemma, då budgeten för i år är gjord utifrån förutsättningen att kostnadsexplosionen upphör i år. Det finns dock ingenting som tyder på att den kommer att göra det av sig självt.
Den oroande utvecklingen av det så kallade sjuktalet har pågått sedan 1997. Ingenting har gjorts för att bryta utvecklingen. Folkpartiet väckte tidigt en motion med anledning av det som redan då bedömdes som ett krisläge. Förslagen spänner över ett brett fält, från större rehabiliteringsresurser finansierade genom ett friare utnyttjande av försäkringspengar över åtgärder mot felutnyttjande till större möjligheter för individen att ta makten över sin egen tillvaro. Det behövs ett mycket omfattande reformprogram om siffrorna ska kunna pressas ner till rimliga nivåer.
Sjukkostnaderna har skapat ett stort svart hål i budgeten. Därmed hotas andra viktiga reformer, till exempel de höjda taken i sjuk- och föräldraförsäkringarna, som regeringen avgav tydliga och oreserverade löften om under valrörelsen. Folkpartiet såg vart ekonomin var på väg redan före valet. Krigshotet och den ekonomiska avmattningen var tydliga faktorer redan då. Därför vidtog vi den unika åtgärden att två veckor före valet dra tillbaka flera kostsamma vallöften. Socialdemokraterna svarade att sådant var onödigt. Vi påpekade att alla kommer att bli tvingade att frånträda vallöften, men somliga väljer att göra det före valet. Socialdemokraterna valde att göra det efter valet. De väljare som lät sig luras av det har all anledning att känna sig svikna.
Regeringens passivitet är ansvarslös. Oviljan att ta tag i felutnyttjandet tyder på att regeringen är orkeslös. Hanteringen av vallöftena är hållningslös.
Nils-Erik Davelid (fp)