Felaktig beskrivning av Landstingets "vinst"
Under senaste tiden har det i artiklar och nyhetsinslag om åtgärderna för att hålla budgeten framställts som om Landstinget i Jönköpings län går med stor ”vinst”. Ett överskott som landstingsledningen skulle kunna fördela och använda för löpande verksamhet inom hälso- och sjukvården. Detta är inte en korrekt beskrivning av hur verkligheten ser ut.
I stor politisk enighet har ett strategiskt mål om långsiktighet och uthållig finansiering tagits av landstingsfullmäktige. För att på lång sikt trygga verksamheten ska årligen ett resultat på minst 2,5 % av skatteintäkter och statsbidrag uppnås. Det är detta resultat som felaktigt kallas för ”vinst”. Verksamhetens nettokostnader får heller inte får överstiga 98% av de samlade skatteintäkterna och statsbidragen. Med ett resultat på minst 2,5% kan investeringar finansieras med egna medel och åtaganden för personalen pensioner intjänade före 1998 värdesäkras. Om vi inte uppfyller målet så skjuter vi kostnader framför oss som på sikt påverkar vilka pengar som finns till vården kommande år.
Landstinget har en pensionsskuld till sina anställda på drygt 4,4 miljarder kr som avser intjänande förmåner före 1998. Pengar som ska betalas ut i framtiden vid pensionering.
Att nu inte årligen värdesäkra denna skuld är detsamma som att låna av framtiden dvs. våra barn får betala istället.
Samma gäller för landstingets investeringar. Vi behöver löpande renovera lokaler och bygga nytt samt ersätta gammal utrustning med ny. Det är en kvalitetsfråga både för patienternas säkerhet och personalens arbetsmiljö att vi håller en hög standard på utrustningen och kan tillföra ny teknik i vården. En viktig princip för landstinget i Jönköpings län är att investeringar ska finansieras med egna medel. För att kunna göra både ersättningsinvesteringar och nyinvesteringar krävs att pengar sätts av för detta ändamål. Det årliga beloppet behöver vara större än avskrivningarna eftersom kostnaderna som regel blir högre för det som ska ersättas.
Av den debatt som förs kan man lätt få bilden av en ledning som sparar på vården. Vi har i den politiska ledningen inte fattat några beslut om besparingar i årets budget. Beslutad budget gäller och kravet från vår sida är att den ska följas. Det är heller inte mindre pengar till vården som gäller. Det verkliga förhållandet är att vården i budgeten mellan 2006 och 2007 netto tillförs ca 120 nya miljoner för nya åtaganden och utökad verksamhet t.ex inom cancer- och hjärtsjukvården.. Till det kommer ytterligare ca 130 miljoner som är till för att täcka löneökningar under 2007.
Prognosen för årets budget pekar på att vi för närvarande inte klarar att nå målet om ett resultat på minst 2.5%. Skälet är att delar av verksamheten har kostnader som går utanför beslutad budget. Vi kan inte tillåta oss ha en större verksamhet än som det finns budget för. Vikten av att alla håller sin budget kan inte nog understrykas. Klarar vi idag inte av att göra mindre anpassningar av verksamheten kommer verkligheten att tvingas oss till stora sådana om ett par år. Vilket ytterst kommer att drabba patienter och personal.
Det treåriga löneavtalet som alliansledningen för Sveriges kommuner och landsting träffade med våra personalgrupper är framåtsyftande och ger en bra löneutveckling i jämförelse med andra avtalsområden. Det behövs om vi ska vara konkurrenskraftiga och kunna rekrytera personal till vården. Baksidan av myntet är dock att våra kostnader stiger mer än beräknat. Det ställer ännu större krav på att alla är beredda förändra metoder och arbetssätt i vården för att klara ökade kostnader som blir följden närmaste två åren.
Landstingets kostnader kan inte växa snabbar än det utrymme som skapas via skatteintäkter och statsbidrag. Därför är det viktigt med tillväxt i ekonomin och att fler arbetar. Skattetaket är nått och vägen via ytterligare skatthöjningar stängd. Därom är vi fyra partier i landstingsledningen överens.
Peranders Johansson (m)
Lisbeth Rydefjärd (kd)
Esse Pettersson (fp)
Rune Backlund (c)