|
Folkpartiet har under 1900-talet varit garanten för en socialt medveten restriktiv alkoholpolitik i det svenska samhället. Inte därför att man vill begrän-sa människors valfrihet, utan därför att man vill skapa förutsättningar för ett mänskligare samhälle för alla, med livsrum även för dem som drabbas av alkoholskadornas sociala och medicinska konse-kvenser.
Är det folkhälsoperspektivet eller frihandelsprin-cipen som skall vara grundläggande för den fram-tida svenska alkoholpolitiken? Ur socialliberal syn-punkt är svaret självklart att folkhälsoperspektivet kräver en ansvarsfull restriktiv alkoholpolitik. Mot detta står den högerliberala ståndpunkten, oavsett partitillhörighet, att frihandel är överordnat allt annat oavsett de sociala konsekvenserna på det personliga planet.
Nu är frågan om Folkpartiet tvärtemot senaste landsmötesbeslut om en restriktiv alkoholpolitik skall slå in på en ny socialt omedveten profitstyrd alkoholpolitik tillsammans med alkoholintressena och den traditionella svenska högerpolitiken på detta område. För våra medmänniskor och den framtida svenska samhällsutvecklingens skull måste man livligt hoppas att samrådssvaren och sedan Folkpartiets slutliga programbeslut kommer att gå mer i linje med tidigare landsmötesbeslut än vad några ledande partiföreträdare nu lyckats åstadkomma i delar av den rapport som ligger till grund för det pågående samrådet.
Med närmast fria införselkvoter och radikalt sänkta alkoholskatter skall man försöka begränsa alkoholskadorna genom ökad information och hårdare straff. För att göra den ekvationen trovärdig krävs det en verklighetsfrämmande högerliberal alkoholentusiasm av det mera sällsamma slaget. Det gäller att kunna vända på de vedertagna ekonomiska teorierna. Alkohol skall då vara den enda kända produkt som kommer att drabbas av konsumtionsminskning i samma takt som priset minskar för att anpassas till europeisk nivå. Med viss förvåning kan man notera att denna verklig-hetsfrämmande utopi förfäktas av en del debattörer som i andra frågor visar mer intellektuell klarsyn och social hederlighet.
Ett konsumtionsförbud för personer under 15 år är närmast en skenåtgärd eftersom denne inte är straffmyndig. Skrivarna av samrådsrapporten kan väl inte på fullt allvar mena att dessa barn skall sättas i fängelse genom sänkt straffbarhetsålder eller påföras dagsböter när de saknar beskatt-ningsbara inkomster. Här gäller det istället att komma åt den som langar eller bjuder på alko-holdrycker med kännbara straff som indraget körkort och vapenlicens samt frihetsberövande. Polisen skall vara skyldig att beslagta alkohol från minderåriga och obligatorisk rapportskyldighet skall föreligga som medför utöver behövliga vårdåtgärder att körkortsåldern flyttas fram och rätten att övningsköra före 18-årsgränsen dras in.
Alkolås i alla nya motorfordon bör införas inom en treårsperiod och detta skall också följas upp i den äldre fordonsparken. Detta borde vara lika självklart som de obligatoriska säkerhetsbältena, men även där fanns det motstånd vid införandet. Alkolåset är främst en säkerhetsåtgärd för de många som dricker alkohol men inte vill köra rattonyktra. Alkolåset löser inte problemen med de notoriska ”vägterroristerna”, som medvetet handlar mot lagar och förordningar samt körkortslöst kör med alkohol i blodet, de är naturligtvis också beredda att fiffla med alkolåset, tyvärr.
Alkoholskattesänkning är ingen lösning utan det gäller att omgående införa radikalt minskade införselkvoter även om detta måste ske ensidigt från svensk sida av folkhälsoskäl och i strid med alkoholentusiastiska EU-byråkraters godtyckliga tyckande. Samma EU som av folkhälsoskäl förbjuder all försäljning av snus utanför Sveriges gränser försöker nu att tvinga Sverige till en alkoholkonsumtion i nivå med övriga Europa. Ett europaresonemang med minst märkliga konse-kvenser. De nuvarande årliga alkoholkostnaderna uppgår till cirka 160 miljarder kronor för det svenska samhället. Denna sammanlagda alkohol-kostnad kommer på sikt att öka med minst 50 procent om vi skall öka vår totala alkoholkon-sumtion till det europeiska genomsnittet. Samtidigt bör noteras att nuvarande alkoholskatter inbringar knappt 11 miljarder kronor per år för att täcka det svenska samhällets totala kostnader för alkohol-konsumtionen.
Finland är tyvärr ett strålande exempel hur en alkoholskattesänkning för ett halvår sedan redan resulterat i en kraftig ökning av missbruks-problemen med fylleri, våldsbrott, gängbråk, misshandel, familjetragedier mm. Detta föranleder ansvariga finska politiker att på fullt alvar under denna sommar diskutera en höjning av alkoholskatterna för att försöka stävja det ”alkoholsvineri” som man fått uppleva sedan alkoholskattesänkningen genomfördes för att tillmötesgå kraven om europaanpassning. Viktigt att vi nu inte upprepa finnarnas misstag när vi redan kan se det förödande resultatet.
Förutsättningarna för den svenska välfärdspolitiken kommer radikalt att förändras inom en 15-års-period. De som skall försörja den växande gruppen äldre och vårdbehövande blir allt färre och därför har vi i stor enighet ändrat och anpassat det svenska pensionssystemet till detta faktum. Nu står vi inför nästa problemkomplex genom en kraftig ökning av alkoholkonsumtionen, som enligt all vederhäftig vetenskap på området, kommer att leda till betydande alkoholskador. Detta innebär på sikt en kraftig ökning av sjukskrivningar, förtids-pensioneringar eller förtidig död samt många mänskliga och familjära tragedier där framför allt barnen kommer i kläm och oförskyllt drabbas.
Med andra ord skattebasen krymper ytterligare och undergräver möjligheterna för oss att gemensamt kunna bedriva den svenska välfärdspolitiken. Motargumentet är att det går bra i sydeuropa. Är det verkligen någon som med öppna ögon kan eftersträva den formen av välfärdsmodell för det framtida svenska välfärdsbygget. Under alla för-hållande är det verklighetsfrämmande för ett ansvarsfullt och målmedvetet socialliberalt samhällsbyggande.
Esse Petersson, fp
landstingsgruppledare
och f.d. riksdagsman (fp) |