Ur Frisinnad Tidskrift nr 6 / 2006 (utk. i november 2006)
Liberal politik för 2010
Två DN-artiklar av Hans Bergström – en av dem omtryckt i FT 2006/5 – kan vara en god utgångspunkt om folkpartiet liberalerna skall lyckas med nödvändiga förändringar. Det är viktigt att inte blanda ihop den berättigade kritiken mot partiledningen med någon önskan att vika undan inför flumsocialisters gnäll över att liberaler arbetar för sådant som kunskap i skolan och att det skall löna sig att arbeta.
Även den som, i likhet med mig, anser att de allra flesta av fpförslagen om s.k. ”hårdare tag” kan motiveras med goda sakliga skäl kan ändå vilja ha avsevärda förändringar i partiledningens personsammansättning, attityd till det politiska arbetet, förankring i Sveriges liberala idétradition och inställning till partimedlemmar och riksdagsgrupp. Bytet av partisekreterare till Erik Ullenhag var bra, men bara en början.
Liksom Hans Bergström menar jag att en rad av de fp-ståndpunkter som fått skäll från vänsterhåll var positiva tillgångar i valrörelsen och även knöt an till viktiga inslag i partiets frisinnade och folkliga tradition av hur sociala reformer skall utformas. Socialliberalism är inte ”snällism”.
Kunskapsskola för alla
Det är verkligen angeläget att återupprätta den kunskapsskola för alla som Gunnar Helén ville införa med den grundskolereform som senare förfuskades. För Bertil Ohlins parti kan det inte vara en nyhet att både skatte- och socialförsäkringssystem måste vara utformade så att de inte förstör välfärdens grund av arbete och företagande.
Ändå har partiledningen lagt grunden för ett svårt valnederlag. Väljare som delat värderingarna i folkpartiets idéarv har stötts bort. Inne i partiets tidigare allra mest trogna väljar-, ja till och med medlemsgrupper, har människor vänt sig bort, i avsmak eller i undran över vad högprofilerade fpnamn hållit på med. I stället för att vara högt respekterat även bland många meningsmotståndare har partiet nu lågt anseende.
Med rätta kan sådana som arbetat och slitit med skolfrågor, miljöfrågor, ekonomisk politik och internationella demokrati- och rättvisefrågor säga att den bild av fp som blivit utbredd i medier och bland många väljare är orättvis. Så är det. Men bilden är i hög grad skapad av de personer som framför andra agerat i partiets namn med utspel, taktik och ”strategi”, med urvalet av ståndpunkter som skulle förtigas respektive lyftas fram.
Felet med de ”hårdare tagen” har, med enstaka undantag, inte varit att de varit för många utan för få. Det har varit en påfallande ensidighet i vilka ”hårda tag” som ansetts opportuna nog. När hördes något om effektiva polisinsatser mot öl- och spritlangare, mot fint folks fiffel i s.k. skatteparadis eller mot andra skattebedrägerier?
Fördomarna mot troende ströks medhårs
Samtidigt som man aktat sig noga för att irritera ekonomiska intressegrupper på högerborgerlig sida har man uppenbarligen aktivt sökt efter sådana utspel som uppfattats som riktade nästan enbart mot människor som inte tillhör en borgerlig storstadselit. Religiösa skolor – kristna och muslimska – var man ivrig att ifrågasätta. Fördomarna mot troende människor ströks medhårs. I alkoholfrågan däremot gick partiledningens yttranden nästan inte att skilja från den kommersiella alkohollobbyns, trots att den senares framgång skulle allvarligt skada möjligheterna till en liberal politik för arbete, social välfärd och minskat bidragsberoende.
Ensidigheten var lätt att uppfatta. Den skadade tilltron till partiets avsikter, även med sådana åtgärder som är i hög grad sakligt motiverade, som språkkrav för medborgarskap, bättre kontroll mot missbruk av socialförsäkringar och att stärka respekten för arbetslinjen i A-kasseförsäkringen.
Husläkarfrågan utsåld
Ett ytligt, slagordsflåsigt avståndstagande från bidragsfusk ansågs till exempel vara en viktig del i valkampanjen. Men vad hände med den allra viktigaste åtgärden för att undvika onödigt långa sjukskrivningar och minska onödig belastning på sjukförsäkringen – nämligen husläkarsystem i primärvården? Detta såldes ut i allianssamarbetet. Husläkarmotståndare i kd fick bestämma. Följden är
nu att den nya regeringen har mycket svårare att klara medicinsk kvalitet och ekonomisk hushållning i sjuk- och äldrevården.
Att taktik sattes före substans – samtidigt som det slarvades med den liberala kompassen i värderingsfrågor, under tilltagande ointresse för den svenska liberalismens idéarv – gällde inte bara husläkarfrågan. Detta arbetssätt hade förödande resultat i att dataintrånget hos socialdemokraterna kunde ställa till sådan väldig skada, och göra att partiets kandidater i praktiken inte kunde komma till tals i sakfrågor under en stor och avgörande del av valkampanjen.
Övertaktiskt trixande
I åratal hade partiledningen gett de viktigaste massmedierna en bild av övertaktiskt trixande och utspel som varit uppenbart uträknade för att ge
spelmässiga och inte sakliga resultat. I detta hade förre partisekreteraren angett tonen, men naturligtvis uppträtt med mandat och samtycke från partiordförande och några till. Så förskingrades ett stort förtroendekapital som folkpartiet tills för några
år sedan hade när det gällde principfasthet och integritet i försvaret av liberala värderingar. Den dag det stod klart att partisekreteraren ljög om dataintrånget fanns just inget av detta livsviktiga förtroende kvar, som den övriga partiledningen hade behövt stödja sig på för att kunna tala allvar i viktiga sakfrågor med bevarad trovärdighet trots polisutredningen.
Idémässig uppryckning
En ny risk är att partiet blir en förlängning av fyrpartiregeringens pressavdelningar. Att medverka till att den nya regeringen lyckas är en viktig uppgift. Men inte den enda. Det behövs en liberal politik för tiden efter 2010, och för de andra nivåer
där partiet har ett ansvar – kommuner, landsting, EU och inte minst den allmänna idé- och värderingsdebatten.
Det räcker inte att ha blivit kvitt en partisekreterare.
Det behövs en idémässig uppryckning, en helt ny respekt för att riksdagsgrupp och partistyrelse inte skall vara transportkompanier för en inre klick – samt inte minst en partistyrelse som gör att något sådant som ”systemet Jakobsson” inte upprepas.
ÅKE WREDEN (fp) Eksjö