|
Samordning av sjukvård och sjukförsäkring i 6 – 10 vårdregioner möjliggör snabbare vårdingrepp och kortare sjukskrivningstider. Detta samlade ansvar för vårdresurserna som folkpartiet föreslår innebär effektivare vårdverksamhet, mindre byråkrati och bättre kontroll mot fusk samtidigt som det garanterar medborgarna vård och inkomsttrygghet under sjukdomstiden.
Folkpartiets samråd under hösten 2004 gav ett klart resultat för direktvalda landstings/regionfullmäktige. När de större direktvalda regionerna förverkligas skall de även övertar de regionala utvecklingsfrågorna från de statliga länsorganen och/eller från samverkansorganen. De indirekt valda samverkansorganen är en övergångslösning.
Samrådssvarens majoritet krävde också större samordning mellan sjukvård och sjukförsäkring samt ett konsekvent infört husläkarsystem.
Olika samverkansmodeller på vårdområdet har prövats under främst 1990-talet. Mest framgångsrikt var den borgerliga regeringens FINSAM-projektet som infördes på folkpartiets initiativ.
FINSAM innebar finansiell samordning mellan socialförsäkring samt hälso- och sjukvård, vilket resulterade i kraftiga besparingar inom socialförsäkringssystemet. Samordningen omfattade 10 procent av kostnaderna för sjukpenning och rehabilitering. Försökslagstiftningen upphörde 1997 och den socialdemokratiska regeringen vägrade att låta försöksverksamheten fortsätta eller permanenta FINSAM-projektet trots de mycket positiva resultaten.
Sedan har ett flertal mindre framgångsrika samverkansprojekt sett dagens ljus som SOSAM och FRISAM. Nu senast 2003 var det rehabiliteringen som var aktuell i form av RESAM som bygger på frivillig samordning mellan länets försäkringskassa, länsarbetsnämnd och landsting samt en eller flera kommuner.
Samordningsproblemen främst mellan försäkringskassan och sjukvården är uppenbara. Nu senast aktualiserade av drygt 50-tal allmänläkare inom Jönköpings sjukvårdsdistrikt som kritiserar försäkringskassans tuffare attityd mot de sjukskrivna och kassans ifrågasättandet av läkarnas medicinska bedömningar. Samtidigt noterar vi bristande tillgänglighet inom vården och kraftigt stigande sjukskrivningskostnader.
De nya vårdregionerna bestämmer själva hur stor andel av vården som ska bedrivas i egen regi och hur mycket som ska läggas ut på privata entreprenörer. Folkpartiets uppfattning är att omorganisationen bör användas till att i mycket högre grad än hittills släppa in nya aktörer i vården. Även i de fall egen regi bibehålls bör decentraliserade system, som ger korta demokratiska beslutsvägar och gör personalen delaktig, eftersträvas. Samtidigt är det viktigt att socialstyrelsen ges resurser för att kunna kontrollera och garantera kvalitén i vården oavsett vem som bedriver verksamheten.
Vårdregionernas verksamhet skall finansieras genom egen skatteutdebitering samt med statsbidrag som motsvarar regionens nuvarande sjukförsäkringskostnader liksom övriga vårdbidrag och skatteutjämning.
De samlade vårdresurserna koncentreras till ett gemensamt demokratiskt beslutsorgan för hela vårdregionen, vilket skall vara av medborgarna i området direktvalt. Först då skapas verklig medborgerlig legitimitet i arbetet för att utveckla en effektivt fungerande hälso- och sjukvård. Vårdregionerna ges betydande frihet att organisera vården inom de ramar hälso- och sjukvårdslagen och andra aktuella lagar anger. Ersättningsnivåer inom sjukförsäkringen skall bestämmas av staten.
Ett system med husläkareteam omfattande hela befolkningen måste nu förverkligas, i huvudsak på det sätt som på kort tid skett i Norge där husläkaren är basen i all vardagssjukvård. Detta skapar både kontinuitet i medborgarnas läkarkontakt och underlättar läkarrekryteringen. Här bör olika former av entreprenadlösningar prioriteras.
Staten bör genom Socialstyrelsen vara aktivt engagerad för att samordna den allra mest högspecialiserade vården och uppbyggandet av ett för all sjukvård gemensamt IT-stöd, som möjliggör kommunikation mellan befintliga datasystem.
De tre smålandslänen (Jönköping, Kronoberg, Kalmar) bör nu tillsammans med Östergötland och möjligen Blekinge undersöka förutsättningarna för att bilda Östra Götalands vårdregion med ett befolkningsunderlag på drygt 1,3 miljoner. Denna vårdregion bör inför valet 2010 utvecklas till en fullvärdig länsregion som även omfattar de regionala utvecklingsfrågorna. Samtidigt bör de fyra eller fem länsstyrelserna samordnas till en länsstyrelse, vilket skulle innebära en betydelsefull effektivisering och stor samhällsekonomisk besparing inom den statliga länsbyråkratin.
Esse Petersson, fp
landstingsgruppledare
|