|
Det är dyrt med socialt sönderfall. Människor far illa, men detta kostar också. Där alkoholföretagen går fram kräver de alltid mänskliga offer. De är också bland de dyrbaraste företag som finns – för skattebetalarna. Och dyrare kan de snart bli. Mycket dyrare.
Om alkoholintresserna nu får igenom den politik de vill ha, så är det snabbt gjort att med 30% billigare alkohol få 30% ökning av alkoholdrickandet, och ytterligare minst 30% ökning – eller troligen mer – av alkoholskadorna, utöver det som redan är på väg efter de senaste tio årens ökning av alkoholdrickandet.
Detta är ett av de lindrigare räkneexemplen på vad det kostar att göra som alkohollobbyn vill och som EU-kommissionen med sådant engagemang försökt tvinga på Sverige. En sådan politik kan åstadkomma mer än de drygt 13,5 liter i ren alkoholkonsumtion (etanol) per vuxen invånare som blir följden av en 30-procentig ökning.
Men om vi fortsätter med detta verklighetsförankrade räkneexempel på vad alkoholföretagens och EU-kommissionens framgång kan kosta för den svenska välfärden så är 30% ökning av alkoholens nuvarande samhällsekonomiska kostnad på cirka 160 miljarder kronor detsamma som en långsiktig kostnadsökning med nästan 50 miljarder kronor per år. Detta inträffar inte genast, det tar några år för alkoholdrickande att leda till alkoholism och dess konsekvenser.
Samtidigt kommer förutsättningarna för den svenska välfärdspolitiken att radikalt förändras inom en 15-årsperiod. De som skall försörja den växande gruppen äldre och vårdbehövande blir allt färre och därför har vi i stor partipolitisk enighet ändrat och anpassat det svenska pensionssystemet till denna verklighet. Nu står vi inför nästa stora problemkomplex genom en kraftig ökning av alkoholkonsumtionen, som enligt all vederhäftig vetenskap på området, kommer att leda till betydande alkoholskador. Detta innebär på sikt en kraftig ökning av alkoholrelaterade sjukdomar och utvecklad alkoholism samtidigt som det resulterar i ett växande antal sjukskrivningar, förtidspensioneringar och förtidig död utöver de många mänskliga och familjära tragedier som kommer att utspelas.
Låter man kommersiella alkoholintressen diktera socialpolitiken kommer de att förstöra ännu mer av grunden för ett starkt näringsliv och social välfärd. Redan i dag kan det vara svårt att i kommuner och landsting/region få pengarna att räcka till sjukvård, äldrevård, skola och omsorg. Att då lägga på en extra 50-miljarders ryggsäck som ännu en börda på samhällsekonomin – det är att göra allt betydligt svårare.
Nu behövs inte en politisk kapplöpning om att vara mest undfallande mot alkohollobbyn och EU-kommissionen. Sverige borde i stället, tillsammans med andra EU-länder med samma intressen som t.ex. Storbritannien, Irland och Finland, se till att få de orimliga införselreglerna ändrade. I dag har de ingen kontakt alls med vad en normalkonsument av alkohol kan behöva. Volymerna gynnar direkt yrkeskriminalitet och annan svart hantering som går ut på langning och skattefria leveranser till krogar. Med återinförda rimliga införselkvoter, som vanliga turister och affärsresenärer kan vara nöjda med, och kraftigt skärpt polis- och tullkontroll mot dem som transporterar in alkohol för svartförsäljning, blir det mycket lättare att undvika en omfattande ökning av alkoholismen.
Kan vi undvika en samhällsekonomisk stjärnsmäll på ett femtiotal miljarder – eller långt mer – så är det ledsamt för alkohollobbyn men bra för skattebetalarna.
Alkoholföretagens propagandaapparat gnäller alltid på alkoholskatten. Men den är nu mindre än 11 miljarder kronor, för att täcka en samhällsekonomisk kostnad som nått cirka 160 miljarder kronor och fortsätter uppåt.
De kommersiella alkoholbolagen har aldrig gjort rätt för sig. När deras varor ställer till med våldsbrott och trafikolyckor går spritfabriker, vinproducenter och bryggerier alltid fria från skadeståndsansvar. De vräker kostnader över skattebetalarna och försöker nu dessutom bli kvitt det lilla de behövt bidra med i alkoholskatter.
Det blir mer och mer orimligt att kommersiella företag skall kunna ha en affärsstrategi som ofrånkomligen leder till trafikolyckor, våldsbrott och stora sjukvårdskostnader, men samtidigt har ett privilegium som befriar dem från allt skadeståndsansvar för produkternas effekter.
När alkoholindustrin tjänat pengar på den alkoholförtäring som orsakat ett våldsbrott är brottsoffret rättslöst mot alkoholtillverkaren, samtidigt som alkoholföretagen kräver att politikerna skall sänka skatterna så att misshandel och andra våldsbrott och mänskliga tragedier kan fortsätta att bli ännu fler.
Det är vettlöst och skapar inga förutsättningar för en framtidsutveckling av ett medmänskligt samhällsbyggande.
Esse Petersson, Värnamo
Ordförande i Jönköpings Läns Nykterhetsförbund samt styrelseledamöterna
Christer Johansson, Värnamo, Åke Wredén, Eksjö, Sven Leek, Vetlanda, Inga-Maj Filipsson, Jönköping, Göran Karlsson, Värnamo och Åke Nilsson, Gnosjö. |