LUF E20

 

 

 

Det kostar inte mer än operatörskostnaden för SMS.

Skicka

• LUF MEDLEM
  till 72120  

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

LUF E20

Mattias Wallentin

Det läggs för mycket pengar på Lerum

Därför kan inte jag rösta borgerligt, kommunalt 2010
Det har redan skrivits ett otal insändare om det ämnet jag är irriterad över. Detta har gjort att jag dragit mig för att skriva en insändare, i rädsla för att uppfattas som en populistisk opportunist. Dock har jag blivit positivt överraskad då det talats om ett nytt lokalt parti vilket jag uppfattar som en opinionsbildande kraft och ett initiativ vilket behöver uppmuntras.
Hur som haver, anledningen till att jag inte kan tänka mig att rösta borgerligt 2010 är den extremt sjuka finansiella fördelningspolitiken som förts i Lerum de sista åren. Jag vill börja med att belysa ett par saker.
Det första är, att enda sedan jag i fjortonårsåldern då jag började engagera mig politiskt, varit allmänborgerlig. Jag grundade bland annan LUF:s (Liberala Ungdomsförbundet – FP:s ungdomsförbund) lokalavdelning i Lerum. Det andra är att jag i större delen av mitt liv bott i Floda. Jag har flyttade dock till Trollhättan under en tvåårsperiod för att studera, för att för en månad åter flytta till Floda. Det tredje är att detta är min åsikt och inte någon utpräglad partiåsikt från LUF:s håll.
I mina ögon är det nästan sjukt att det ens finns en debatt huruvida vi skall rusta upp Lerums centrum med bland annat paradgator och höghus. Det är i mina ögon sjukt att kommunen plöjer ner pengar i renovering av kommunhus och att byta logga. Det är för mig sjukt att skattepengar från hårt arbetande vanliga svenssons  från hela kommunen skall gå till att bygga motorvägsavfarter och resecentrum till ett centrum som man inte behöver vara hjärnkirurg för att förstå aldrig kommer kunna konkurrera med varken Allum, Göteborg eller Alingsås. Jag bryr mig egentligen inte om, om Lerums kommun valde att bygga alla de ting och göra kommunen konkurrenskraftig, om man hade råd. Men för det första tycker jag inte att man skall syssla med konstgjord andning på ett dött ting. Och för det andra får det inte ske på bekostnad av att övriga kommunen fallerar. Jag struntar egentligen högaktningsfullt om Floda-centrum ser ut som Krakow sent 30-tal. Det jag däremot bryr mig om är när infrastruktur, skola och äldreomsorg i Floda, Gråbo och Stenkullen får ta stryk för lokalpolitikernas storhetsvansinne. Jag kräver att vi skrotar all sådan skit på en gång och för en sund och rättvis fördelningspolitik mellan de olika kommundelarna (tro nu inte att jag kommer lägga min röst på vänsterkartellen bara för att jag förespråkar rättvis fördelningspolitik, då deras ord är lika tomma som M:s i Lerum)
Hade inte mina studier med tillbehörande utlandsresa hindrat mig från att ställa upp i kommunvalet, hade jag gjort detta, under parollen ”finansiell omprioritering nu!”. Om inte FP gör detta tämligen omgående, och explicit kräver vettigare ekonomisk hushållning kan jag inte med min moraliska måttstock lägga min röst på dem. Jag kommer kampanja för en borgerlig valseger 2010, men inte Lerum. Min uppmaning till KF är att ta åt sig av denna internkritik och därigenom kanske få behålla makten ytterligare en mandatperiod.

2009-07-06

 

Mattias Wallentin

Rösta för individ och kollektiv

Rösta för individ och kollektiv den 7 juni!

Om exakt en timma och 13 minuter, från det att jag börjar skriva den här insändaren, öppnar förtidsröstningen till Europaparlamentsvalet. Då är det tre veckor kvar tills folk över hela kontinenten går till valurnorna för att göra sin röst hörd i vår tids största demokratiska projekt.
Just i detta nu ligger förmodligen något tiotal av mina partikamrater och sover, mitt i Nordstan Detta för att få rösta.
Ca 300 mil sydost om Sveriges gräns, i Europas sista diktatur, Vitryssland, spärras folk in och torteras, just därför att de vill gå och rösta. De vill ha rätten att rösta, att bestämma vem som skall styra över deras liv.
Om man för en minut reflekterar över att folk i europeiskt grannland, godtyckligt frihetsberövas för att de vill rösta, finner jag personligen i alla fall det mycket tråkigt att så få människor röstar i Sverige.
Jag tänker inte ens propagera för någon specifik kandidat eller FP som parti här. Jag uppmanar alla röstbemyndigade individer att gå och göra sin röst hörd den 7:e juni. Oavsett om du råkar vara vänsterskeptiker, gråsosse eller gammelmoderat är det viktigare för mig och för att det demokratiska projektet, EU, att du faktiskt som individ går och röstar, snarare än vad du väljer att rösta på.
Grovt kategoriserat finns det tre typer av människor som inte går och röstar. Det är de som inte röstar av ideologiska eller symboliska skäl, de som inte röstar för de inte känner sig insatta och de som inte röstar på grund av lättja. Den första anledningen är för mig absurd, då det står helt fritt att antingen rösta på ett EU-kritiskt parti om man är mot projektet som sådant, eller rösta blankt om man vill uttrycka sitt missnöje. Den andra gruppen, den av mina erfarenheter vanligaste bland ovan nämnda grupper, är de som politiker, media och valmyndigheten har som uppgift och ansvar att fånga upp. Jag kommer personligen att stå på gator och torg och propagera, förklara och deklarera varför jag anser att man skall ta rösta liberalt och jag tror och hoppas att många andra kommer göra likadant för respektive parti eller ideologi. Dock vill jag belysa att du som medborgare faktiskt har ett demokratiskt ansvar att sätta dig in till viss utsträckning. Den sista kategorin, de lata, vilka jag hoppas är få, är de som inte bryr sig förens deras frihet att borta. Man tar demokratin för given. Det är dessa människor som enligt mig, försakar sin yttranderätt den dagen de eventuellt inte lever i en öppen demokrati.
Kontentan är lika enkel som den är uppenbar. Som den raljerande demokrativurmare jag är, uppmanar jag alla att gå och rösta den 7 juni.
Ansträngningen är inte så stor för individen men kan göra så mycket skillnad för både individen och kollektivet (jag trodde aldrig jag skulle ta ordet i min mun).

Gå och rösta!

2009-05-22

 

 

Sanna Preifelt & Moa Granqvist:

Stoppa flyttcirkusen!

Som liberaler ser vi allt positivt vi kan åstadkomma genom att samarbeta med europas länder. Den europeiska unionen har skapat det fredliga och stabila Europa vi idag lever i. EU har gjort det möjligt att resa, plugga och arbeta utan förhinder i Europa. Genom samarbete i EU kan vi dessutom göra verklig skillnad i kampen mot den globala uppvärmninge, endast med en röst kan europa verkligen förändra klimatpolitiken.
Men för att EU ska ha trovärdighet måste vissa dumheter genast bort. En sådan dumhet är att Europaparlamentet inte har ett fast säte. Istället flyttar hela parlamentet till Strasbourg tolv gånger per år. Att 3000 personer ska transporteras 55 mil till en kostnad på över 200 miljoner euro varje år är inget annat än vansinne. Och då har vi inte ens talat om de koldioxidutsläpp denna flyttcirkus orsakar!
EU-minister Cecilia Malmström startade på sin tid i Europaparlamentet kampanjen Oneseat.eu, som samlade ihop över en miljon namnunderskrifter och fick upp frågan på den europeiska agendan. Den 7:e juni behöver vi fler klarsynta och engagerade Europaparlamentariker som delar denna åsikt!
Det är Liberala ungdomsförbundet E20:s stora förhoppning att Lerums valdeltagande kommer att höjas från föregående val så att vi verkligen kan visa att den här kommunen är mer än man tror...
Var smartare än Paris Hilton och gå och rösta. (Paris Hilton bedrev en "Vote och die"-kampanj, men glömde sedan själv att rösta) Och när du ändå är igång, rösta liberalt, rösta Folkpartiet.

 

 

 

 

 

Ordföranden har ordet: 

Låt duktiga elever vara duktiga

Alla människor vill lyckas, men alla människor vill lyckas med olika saker. Min lillebror vill bli hockeyproffs, min bästa kompis vill bli skådespelerska och jag själv vill bli psykolog med en egen praktik.
För att människor ska lyckas behövs motivation. En motivation som har skapats av viljan att lyckas. Det kan vara en upplevelse – såväl negativ som positiv – som har skapat motivationen, eller så kan det bara vara en riktigt stark tro på sig själv.
Hand i hand med motivationen går stimulansen. För att min lust till att bli psykolog inte ska rinna ut i sanden, eller ersättas av en annan dröm, så måste jag bli stimulerad. Jag kan bli det på olika sätt, men främst kan jag bli stimulerad genom min utbildning, alltså genom min skola.
Jag vågar dock påstå att jag inte har blivit speciellt stimulerad att nå mina drömmar under mina knappa tolv år i skolan. Som en av de elever som alltid har haft lätt för mig har jag straffats.
Istället för att jag ska utvecklas som individ har skolan varken ställt krav på mig eller givit mig utmaningar. När jag har räknat klart i matteboken har jag inte fått nya uppgifter, utan de har tvingat mig att invänta klasskamrater som har det svårare.
Jag har, som det så fint heter, glidit på en räkmacka genom hela min skoltid. Jag fick aldrig några utmaningar och kunde lata mig i nio år.
Först nu, när jag har fyllt arton år, ställer lärarna krav på mig. Min pappa har under många år varnat mig för det ögonblick då utmaningarna kommer ikapp mig och jag måste ta itu med dem. Jag vill lova er att det ögonblicket inte är roligt att möta.
Om mina lärare hade inspirerat mig när jag gick på mellanstadiet hade jag i dag haft mer kunskap än den jag sitter inne med i dagsläget. Sällan fick jag beröm om jag utmärkte mig i klassrummet, för i skolan får ingen vara bättre än någon annan.
Det är där problemet ligger – att de elever som är duktiga får inte vara sådär duktiga då de mindre duktiga eleverna  kan känna sig inkompetenta och dåliga.
Därför trycker skolan istället tillbaka de som har det lätt för sig, de ska inte stimuleras och de ska inte få svara på frågor. Sakta men säkert flyter motivationen bort, tills den har försvunnit helt och hållet.
Stimulans tillsammans med motivation är det viktigaste vi kan ge elever i dag. Vi måste stoppa ned detta i deras ryggsäckar, innan vi lastar dem fulla med läxor och uppgifter. De ska få känna att de kan bli vad de vill bli. De ska få utmaningar, och det ska ställas krav.
Föräldrar ställer krav på sina barn, och varför gör de det? Jo, därför att de älskar dem och vill dem väl – de bryr sig. Om skolan bryr sig om sina elever ska det även ställas krav i skolan.
Låt inte fler drömmar om framtiden gå i kras för att skolsystemet i dag inte tillåter duktiga elever att vara vad de är – duktiga!
Ge dem istället extrauppgifter så att de inte stannar upp i utvecklingen, men glöm inte av dem som har det svårt för sig.
Uppmuntran ger vem som helst drömmar – vare sig om man är duktig i skolan eller inte.  Det är mer stimulans och mer motivation som behöver spridas i dagens skolor.
Detta är något som jag verkligen vill kämpa för då jag vet att fler drömmar kommer att gå i uppfyllelse!