Rovdjurspolitiken

 
 
I den här artikeln sågar Ulf Wilder den nuvarande rovdjurspolitiken. Han menar att den i många stycken visat sig kränkande, orättvis, missriktad och inneffektiv. I Nora kommun är som bekant problematiken att vi under ett decennium sett lo, varg och björn vandra in i landskapet som ett slags fridlysta ikoner. Inventeringar indikerar att antalet älgar i Nora kommun har halverats på tre år och rådjursstammen i princip utplånats i skogarna. Många människor drar sig för att gå ut i skogen av rädsla för att möta något av de stora rovdjuren och jägarkåren rasar över det övergrepp som detta är på en månghundraårig tradition.
Utvärdera och ompröva nuvarande rovdjurspolitik!

En viktig värdegrund för Folkpartiet liberalerna är den liberala ideologin. I den sägs bland annat att all politisk makt måste utgå från folket och att var och en har rätt att söka sin egen lycka så länge hon inte kränker andras lika rätt. Redan på den punkten måste den svenska rovdjurspolitiken avfärdas både med avseende på det stöd den har bland folket och det sätt på vilket den kränker tusentals människor som vistas och bor i rovdjurstäta områden.
 
Vi har en vision som säger att politiken ska skapa förutsättningar i stället för hinder. Hur politiken kan bidra till, i stället för att snäva in, enskilda människors makt över sina liv. Rovdjurspolitiken har inte lyckats därvidlag. I stället för att skapa förutsättningar kan den betecknas som ett övergrepp på många människors frihet och vardagsliv. Det är ytterst olyckligt.
  
I större delen av Sverige har man levt helt utan de stora rovdjuren i mycket över hundra år. På mindre än 10 år har både lo, varg och björn inträtt och förändrat både människors livsbetingelser och övrig fauna på ett dramatiskt sätt bland annat här i Nora kommun.
 
Den svenska jakttraditionen har utvecklats under århundraden. I dag har vi en välorganiserad jägarkår som med framgång sköter en stor del av viltvården. Det tycker vi i Folkpartiet är utmärkt.
 
Vi vill förstås att man ska kunna säga att allt vi gör och tycker i folkpartiet är per definition ”liberalt”. Effekten av politiken blir dock inte alltid i den andan - politikers vardag är många gånger att behöva göra svåra prioriteringar - vad vi har råd med, vad är näst bäst, vad är minst dåligt. Och ibland är kunskapen om frågan eller dess konsekvenser otillräcklig bland politikerna. Europeiska och nationella intressen driver frågan om återupprättande och bevarande av den ”ursprungliga” faunan och många instämmer i tanken att det även ska finnas plats för de stora rovdjuren. Därför har Folkpartiet liberalerna tillsammans med de flesta andra partier i riksdagen lämnat stöd till det initiala målet om 200 vargar i Sverige. Det förväntade positiva utfallet av den politiska viljeförklaringen i riksdagen har dock i många avseenden kommit på skam. Inte minst gäller det konsekvenserna för lokalbefolkningen i närheten av vargreviren och där de övriga stora rovdjuren förekommer rikligt.
 
Folkpartiet liberalerna i Nora driver därför linjen att vi bör ompröva rovdjurspolitiken och undersöka möjligheter till lokal samförvaltning även av de stora rovdjuren – precis som sker beträffande älg och annat vilt. Det innebär också att möjligheten till jakt på till exempel varg skulle beslutas regionalt/lokalt.
 
Kännetecknande för rovdjursfrågan är att rovdjuren värderas högst av de som befinner sig längst ifrån dem. Stockholmsregionen utmärker sig för en särskild rovdjursvänlig inställning och värderar rovdjuren högst av alla regioner i Sverige. Där är också kunskapen om rovdjursutbredningens konsekvenser minst. 
 
Vi i Folkpartiet liberalerna i Nora hävdar åsikten att de människor vars livsbetingelser påverkas mest negativt ska ha större inflytande över rovdjursförvaltningen än andra. Med andra ord bör till exempel lokalbefolkningen komma till tals när det gäller att bedöma konsekvenser och att besluta om åtgärder.

Naturen, friluftslivet och viltet är en del av vår tillvaro. Satsningar på dessa områden ligger i många människors intresse. Att kunna uppleva djuren i deras naturliga miljö kan anses berika livet precis som satsningar på sjukvård, skola, äldrevård och annat. Men att vi skulle prioritera rovdjur före dessa områden är naturligtvis otänkbart. Därför är det oroande när beräkningar av kostnaderna i samhället för att hysa de stora rovdjuren landar på flera miljarder, som de gör i en nyligen gjord studie vid Umeå universitet. Den indikerar också att över hälften av den svenska befolkningen inte är beredd att betala någonting över huvud taget för att de stora rovdjuren ska få utvecklas och breda ut sig. Stämmer detta är ju rovdjurpolitiken som den nu är utformad helt fel ute och att den är väldigt ineffektiv.
 
”Experimentet” med rovdjursutbredningen i Sverige måste utvärderas snarast så att en ny och mer genomtänkt rovdjurspolitik, där man verkligen tar hänsyn till alla kända konsekvenser, kan läggas fram.
 
Det är inte förenat med god viltförvaltning att låta en art utplåna en annan - inte i den svenska traditionen i alla fall. Människan har stor påverkan på viltet genom sina regelverk och olika ingrepp i naturen. Det gäller till exempel vägar, samhällsbyggnation, skogsbruk och anläggningar av olika slag. Vi har sedan länge bestämt oss för att försöka aktivt förvalta naturen på olika sätt. Det inbegriper åtgärder för att minska vad som vi anser vara obalanser i mängden djur av olika slag. Så har också med framgång skett under decennier genom till exempel jakt på älg och annat vilt.
 
Folkpartiet liberalerna i Nora anser att inflytandet över all viltförvaltning måste flytta närmare brukarna, de närboende och andra intressenter - till exempel jägarna. Vi vill ha en regional-lokal samförvaltning som omfattar allt vilt.

 
Ulf Wilder
Folkpartiet liberalerna, Nora