I en artikel i Nerikes Allehanda den 23 juli framgår att författaren och sjuksköterskan Anna Jansson har ett starkt samhällsengagemang. Hon vill inte att någon ska behöva dö eller bli sjuk i onödan om den nya influensan A(H1N1) skulle bryta ut i stor skala i Sverige och erbjuder sig därför att arbeta på sin fritid utan betalning för att hjälpa till. Det gläder mig att läsa om Anna Janssons engagemang, för engagemanget hos kompetenta personer är till nytta för medborgare och samhället, och inte minst landstinget.
Vårdförbundets ordförande Anna Vellet anser dock att Anna Jansson diskuterar frågan ur ett “oproffsigt perspektiv”. Hon säger att Vårdförbundet i samråd med den socialdemokratiska landstingsledningen ska fundera på hur landstinget ska klara av att vaccinera tiotusentals människor vid två tillfällen när det redan är brist på personal inom vården. Frivilligarbete från engagerade personer som har kompetens inom sjukvården ser de dock inte som ett alternativ.
Det socialdemokratisk styrda landstinget funderar nu över hur de ska klara av sitt uppdrag utan andra inskränkningar av vården men bjuder inte in de ideella krafterna, medborgare med utbildning och kompetens som vill göra en samhällsinsats.
Jag tycker det är beklagligt att facket och socialdemokraterna anser att medborgare som vill engagera sig ideellt inför en extraordinär händelse i samhället har ett oprofessionellt perspektiv. Och lika beklagligt är det att landstingets socialdemokratiska representant gör en personlig tolkning och bedömning av hur en medborgare ser på sitt tidigare arbete. Rose-Marie Forsberg-Fransson säger att Anna Janssons synpunkter visar att många fortfarande betraktar sjuksköterskeyrket som ett kall. Jag måste ställa mig frågan om Forsberg-Fransson menar att det är fel att människor i vården vill arbeta där för att de känner engagemang för andra människor och vill göra ett frivilligt arbete inom ett område de kan och känner för.
När det gäller extraordinära händelser framgår det i lagen att kommuner och landsting har ett ansvar för frivilliga resurser. Lagen om extraordinära händelser talar om vikten av samverkan och att mobilisera all kraft för att hantera de påfrestningar som kan drabba samhället.
Den nuvarande regeringen, SKL och 90 ideella organisationer har gemensamt arbetat fram utgångspunkter för en bättre samverkan mellan det ideella och det offentliga. Där kan kompetensen tas tillvara på rätt sätt och användas som ett stöd i ett gemensamt arbete. I regeringsförklaringen framgår att den nuvarande majoriteten är positivt inställd till människors ideella engagemang och vi har ett ansvar i kommuner och landsting att underlätta för människor som vill göra en samhällsinsats ska kunna engagera sig.
Som Folkpartist ser jag det som en självklarhet att varje individ har rätten att bestämma själv över sin vardag, sina visioner och var de vill rikta sitt engagemang.
Maria Magnusson (FP) Politisk sekreterare