2005 gjorde Örebro Universitet en jämförande analys av kommunfullmäktige i Uppsala och Örebro. Då målades bilden av en respektfull och någorlunda jämlik församling som lyssnade på varandras argument och visade respekt för varandra över blockgränserna. 80 procent av ledamöterna i Örebro kommunfullmäktige tyckte då att debattklimatet var sakligt och konstruktivt.
Frågan är om detta är sant idag, fyra år senare?
Politik är ofta motsatsen till samförstånd. Olika intressen, ideologier och även uppfattningar går isär, men frågor ska lösas på ett demokratiskt sätt med medborgarnas bästa för ögonen. Kommunfullmäktige ska genomsyras av demokrati och respekt, där alla ledamöters viljeyttringar och idéer ska få komma till uttryck, och där viktiga värderingar och sakfrågor ska kunna debatteras men med respekt för motståndaren utan kränkningar och personliga påhopp.
Min erfarenhet av kommunfullmäktige idag är att vi har långt att gå för att uppnå detta mål för hur politik bör bedrivas. I fullmäktige upplever jag att det blivit en hård samtalston mellan ledamöterna oavsett partifärg, ofta blir den som framför sin åsikt illa bemött, nedvärderad eller osynliggjord. Personliga påhopp har ersatt sakargumenten och skapat en otrygg och odemokratisk miljö för alla ledamöter.
I undersökningen från 2005 påpekar forskarna att fullmäktige i Uppsala visade dålig respekt för varandra, då det förkom att ledamöterna läste tidningen, hämtade fika och pratade under debatten. Slutsatsen var då: “Det är inte utan att vi ställer oss frågan om medborgarna i Uppsala kan förväntas respektera fullmäktige, när det är ganska påtagligt att fullmäktigeledamöterna visar dålig respekt mot varandra...” Denna fråga är viktig att ställa även i Örebro.
Kommunfullmäktige är det högst beslutande organet i Örebro och består av förtroendevalda politiker. Med förtroende kommer makt, men också ansvar. Det ansvaret handlar till stor del om att göra det möjligt för medborgarna att kunna följa och förstå den demokratiska processen och att sakligt diskutera frågor och hitta en lösning som är till kommunens och medborgarnas bästa. Idag kan vi fråga oss om inte budskapet drunknar i det hårda klimatet och de personliga påhopp som framförs på fullmäktiges möten.
En politiker som företräder sitt parti har anammat partiets ideologi, men är fortfarande en egen individ som är okränkbar för sina åsikter.
Både debatten i kommunfullmäktige och besluten som påverkar de boende i Örebro är viktiga . Men jag anser också att hur vi debatterar frågor är av vikt för vilket förtroende medborgarna har för den representativa demokratin och i förlängningen för politikerna själva.
Om vi inte ändrar tonen mot varandra i kommunfullmäktige kommer vi att förlora medborgarnas förtroende. Vi spär också på det politikerförakt som redan finns i samhället. Politiker är folkvalda för att arbeta för medborgarna och detta uppdrag måste tas på allvar. Jag är orolig för vår egen respektlösa ton mot varandra inom politikerskrået sprider sig i samhället. Om vi tillåter att kränka varandra på möten, visar vi vägen för andra. I ljuset av detta, vad hindrar andra att kränka en politiker på gatan?
Politiken har blivit allt tuffare. Många är de politiker som vittnat om att de blivit utsatta för hot, trakasserier och kränkande behandling. Om den allmänna uppfattningen är att politiker måste tåla trakasserier, kränkningar och hot, från såväl kollegor som allmänhet, finns det en risk för att intresset att engagera sig politiskt minskar på grund av en oro för att sig själv och/eller för sin familj.
Jag tvivlar inte på att alla politiker i fullmäktige, oavsett partifärg, har ett stort engagemang och vilja att arbeta för Örebros bästa, tyvärr är detta inget som framgår tydligt för de medborgare som följer fullmäktigesammanträdena. Samtalstonen i kommunfullmäktige i Örebro måste förändras och vi politiker måste föregå med gått exempel. Detta måste vi göra för demokratins, medborgarnas, och även för vår egen skull.
Maria Magnusson (FP)
Politisk sekreterare