Nerikes Allehanda 30 januari 2012
Polisen behöver tillskapa en nationell enhet för att bekämpa eko-terrorism, d v s den form av djurrättsaktivism där extremister med våld vill driva igenom sin syn på djurskydd. Idag har inte Rikskriminalpolisen eller Säkerhetspolisen tillräckligt fokus på de aktiva grupperingar som hotar och förstör livet för människor som råkar arbeta med t ex djur.
Denna extremism behöver möta ett mer kraftfullt motstånd än vad varje länspolismyndighet idag mäktar med. Det är inte sällan nationella nätverk med internationella kopplingar som ägnar sig åt allt från diverse utomparlamentariska aktioner till mordbränder. Mordhot, mordbränder och bilsprängningar står på aktivitetslistan. Detta mot enskilda individer som äger eller är anställd i en helt laglig verksamhet. Folkpartiet och regeringen har vidtagit åtgärder i rätt riktning så som t ex den nya stalkinglagstiftningen mot förföljelse. Det är också viktigt att polisen snart kan få en mer modern organisation med specialistfunktioner samlade nationellt, liksom att vi satsar på forskning om extremism där även eko-terrorismen kan granskas närmare.
Det finns ett antal olika grupperingar som med våld och olika utomparlamentariska metoder säger sig slåss för ekologin eller djurens rätt. Socialekologisk Aktion, Djurrättsalliansen och Djurens Befrielsefront är några grupperingar. Antalet ”eko-terroristbrott” i Sverige var under 2010 och 2011 189 stycken. Inte minst i Örebro är dessa grupper ett betydande problem och utgör ett synnerligen närvarande hot mot vanliga människor. Bara i Örebro utfördes det under 2011 ett 60-tal sådana brott. Nerikes Allehanda har t ex i flera reportage visat på dessa grupper och vilken skada de gör när det begår brott mot enskilda människor.
Det är viktigt att understryka att människors engagemang för t ex djurens rätt är helt rimligt. Det finns all anledning att diskutera den svenska lagstiftningen kring djur- och naturskydd i Sverige. Det gäller dock att sätta en skarp gräns mot olika gruppers våld och hot i det ”goda syftets” namn.
Denna form av aktivism, som i vissa sammanhang kallas eko-terrorism, är dock inte ny. Den bygger på en lång tradition av aktivism med extrema förtecken. Vad som däremot är nytt är de metoder som används. Grupperna har i högre grad blivit underjordiska och alltmer våldsamma.
Så kallad enfrågeterrorism, det vill säga terrorism som endast riktas mot en viss fråga, har blivit betydligt vanligare i EU enligt Europols senaste rapport om situationen och tendenserna vad gäller terrorism. Attacker i samband med djurrättsextremism har genomförts mot bland annat finansföretag, forskningsanläggningar, universitet och företag inom nanoteknik, läkemedel och livsmedel.
All form av våldsbejakande extremism påminner om varandra. Processerna är liknande bakom massmördare Breivik och självmordsattentatet i Stockholms julhandel för ett drygt år sedan. Egen psykisk störning kan vara en drivkraft bakom brottsligheten, men inte sällan är det andra extremisters hjärntvätt som transformerar unga människor till vålds- och terrormaskiner.
Regeringens handlingsplan mot all form av våldsbejakande extremism är ett steg på vägen. Extremismen kan ta många skepnader och vi får inte luras att tro att hoten uteslutande kommer från våldsbejakande islamister och högerextremister. Våldsbejakande extremism måste tas på allvar oavsett dess drivkraft och vad man är fanatisk för. Det är dags för polis och andra brottsbekämpande myndigheter att uppgradera sin syn på denna brottslighet.
Johan Pehrson
Rättspolitisk talesperson
Riksdagsledamot (FP)