Förslagen för att stärka väljarnas makt handlar om att väljarnas val av parti också ska synas i antalet mandat i kf. Tekniskt sker det genom att minska antalet valkretsar från dagens tre till två. Ju fler valkretsar en kommun har desto mer splittras rösterna för de enskilda partierna och effekten blir att mandatfördelningen i kf blir en annan än det sammantagna valresultatet för hela Helsingborg hade givit.
Att (S) och (M) gör gemensam sak för att begränsa väljarnas inflytande är ur ett historiskt perspektiv inte förvånande.
Kampen för allmän och lika rösträtt i Sverige leddes av liberaler. I den kampen deltog även (S). Högerpartiet, idag (M), kämpade aktivt mot allmän och lika rösträtt och att den rätten även skulle omfatta kvinnor. Under våren 1919 anmälde den liberale statministern Nils Edén propositionen om allmän och lika rösträtt till riksdagen. Högerpartiets ledare Arvid Lindman svar var följande: ”Det skall enligt vänsterns uppfattning införas lika rösträtt för kvinnor som för män. Och då vill jag, herr talman, för min del säga, att jag icke kan godkänna detta tal om det berättigade i ett sådant krav. Enligt min uppfattning är detta icke en sådan huvuduppgift för kvinnan, att det kan vara nyttigt att hon föres in i det politiska livet.”
Den första kvinnan som blev ledamot av riksdagen var liberal.
Nästa strid om att stärka väljarnas makt handlade om att reformera ett föråldrat system med en riksdag med två kammare. Tvåkammarriksdagen innebar att väljarna endast valde till den andra kammaren. Den första kammaren valdes indirekt men hade i princip lika stor makt som den folkvalda andra kammaren.
Folkpartiet krävde att väljarna skulle välja samtliga mandat i riksdagen. Men (S) värnade tvåkammarsystemet som innebar att (S) kunde fortsätta att inneha regeringsmakten trots att en majoritet av väljarna i flera riksdagsval röstat annorlunda. Med andra ord (S) hade prioriterat ner de demokratiska värderingar de tidigare kämpat för. Även Högerpertiet stödde det gamla tvåkammarsystemet. Det var först in på 60-talet som en majoritet i Högerpartiet valde att stödja en riksdag med en kammare. I val efter 1970 har väljarna röstat direkt till hela riksdagen, den nuvarande enkammarriksdagen
Det är trist att (S) och (M) fortsätter att genom olika teknikaliteter minska genomslaget av demokratiska val och en stor arrogans gentemot väljarna.
I förlängningen av nuvarande valkretssystem som innebär att väljares röster i kommunalval kan bli betydelselösa eftersom inga utjämningsmandat men flera valkretsar finns, ligger den viktiga frågan om valdeltagande och det demokratiska systemets legitimitet. Om valresultatet inte får ett rättvist genomslag kan den enskilde individen ställa sig frågan varför man ska gå och rösta?
Folkpartiet Liberalerna har en lång och stolt tradition av att försvara demokratins kärnvärden. Liberaler vet att demokrati aldrig kan tas för given utan kräver ett ständigt pågående arbete.
Maria Winberg Nordström (FP)
Christer Rasmusson (FP)
Kenneth Backström (FP)
Carina Sällberg (FP)
Bo Roland Larsson (FP)
Magnus Grill (FP)
Karin Olsen (FP)
Mats Werne (FP)
