Problematiken kring mäns våld mot kvinnor löper alltid risken att framkalla tandlös plakatpolitik: alla är rimligen emot att kvinnor blir slagna och de politiska utspelen bottnar ofta mer i ideologi än praktik.
Det blev uppenbart när man för några år sedan utvärderade den förra socialdemokratiska regeringens insatser på området. Resultatet var skrämmande. Mäns våld mot kvinnor visade sig vara en underordnad fråga från regerings- till myndighetsnivå och ända ut i kommunerna. Resurser saknades. Kunskapen brast. Insatserna var kortsiktiga och byggde på eldsjälsprincipen. För att komma till rätta med detta presenterade utredarna en rad konkreta förslag på åtgärder. Men inget hände.
Statistiskt sett mördas 17 kvinnor av sin nuvarande eller före detta partner i Sverige varje år. Över 200 polisanmälningar rörande försök till mord mot kvinna görs. 18 000-20 000 om misshandel av kvinnor. Drygt 3 000 kvinnor och barn flyr sina hem för att bo på en kvinnojour. Enligt Socialstyrelsen beräknas våldet kosta cirka tre miljarder kronor i Sverige. År efter år.
Både Amnesty och FN har kritiserat Sverige för att inte tillräckligt gjorts för att komma tillrätta med mäns våld mot kvinnor. Det är helt enkelt en mänsklig rättighet att inte behöva vara rädd för våld eller hotet om våld.
När riksdagen den 24 april klubbade igenom en handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer, så var det en historisk händelse. För första gången får Sverige en samlad strategi mot det könsrelaterade våldet.
Handlingsplanen omfattar 56 åtgärder inom sex insatsområden: ökat skydd och stöd till våldsutsatta, stärkt förebyggande arbete, stärkt kvalitet och effektivitet i rättsväsendet, utveckling av insatser riktade till våldsutövare, ökad samverkan och ökade kunskaper. Regeringen reserverar 800 miljoner kronor för att planen ska få genomslag. Efter bara drygt 18 månader med en ny regering har alliansen tillsammans slagit fast att arbetet mot mäns våld mot kvinnor inte bara är ett prioriterat område. Mäns våld mot kvinnor är en av de viktigaste jämställdhetsfrågorna i vår tid, det handlar om mänskliga rättigheter, rätten till liv, frihet och säkerhet.
Förutom åtgärder som att samverkan mellan myndigheter och olika organisationer nu stärks och planeras långsiktigt så får också de lokala kvinno- och brottsofferjourerna utökade resurser så att de kan fungera som professionella kompletterande aktörer.
Förutom att utbildningsresurserna stärks inom rättsväsendet för att öka kunskaperna om våldets effekter på kvinnor och barn så fokuserar också flera insatser i handlingsplanen på männen som tidigare glömts bort i sammanhanget. Det handlar både om förebyggande insatser och direkta åtgärder inom kriminalvården. Kunskapen om varför vissa män utövar våld och hur de kan förändra sitt beteende måste öka. Utan insatser som också vänder sig direkt till männen kan vi aldrig få slut på våldet.
På område efter område har regeringen dessutom gjort förändringar utöver handlingsplanen som får effekter för utsatta kvinnor och barn. Socialtjänstlagen förändrades så att det nu är helt tydligt för alla att det är kommunens och socialtjänstens ansvar att ge undsättning till våldsdrabbade kvinnor och barn. För att ge kommunerna förutsättningar att göra detta har regeringen avsatt 109 miljoner kronor årligen i utvecklingsmedel under 2007 och 2008.
Alla människor har rätt att leva sina liv i trygghet och säkerhet. Den som utsätts för hot eller våld ska ha samhällets fulla stöd och skydd, oavsett när, var eller hur det våldet sker.
Regeringens jämställdhetsarbete är målmedvetet och glasklart: Sverige ska vara en rättsstat – även för kvinnor. En nolltolerans när det gäller våld mot kvinnor är en självklarhet för alliansregeringen.
Tina Acketoft (fp)
riksdagsledamot, Höganäs