(Publicerad i Hudiksvalls-Tidning mfl, den 10 september 2008)
Junilistan duckar för smygrasismen
Junilistans Alf Karlman försöker (den 8/9) ducka bakom insändarredaktionen på denna tidning när han avfärdar min kritik mot hans partikamraters tidigare inlägg. För så länge redaktionen – vars uppgift är att se till att det är högt i tak på sidan – vågar publicera en smårasistisk insändare från Junilistan så behöver inte Karlman reagera. Fördomar och smygrasism är alltså okej så länge någon publicerar det.
Det är ändå märkligt att det råder en sådan flathet hos Junilistans Karlman med tanke på att partiledaren Sören Wibe agerat något annorlunda. "Låt mig avslutningsvis klart och tydligt betona att Junilistan tar avstånd från alla former av rasism och främlingsfientlighet" tvingades Wibe skriva i tidningen Allehanda 2/9 med anledning av den anmärkningsvärda insändaren.
Jag vill inte förta Alf Karlmans ogenerade förtjusning över att få smälla folkpartiets Europaparlamentariker på fingrarna som (åtminstone enligt honom själv) inte sprungit upp riktigt lika ofta i talarstolen, gjort lika många röstförklaringar eller ställt lika många frågor som Junilistans två parlamentariker.
Men Karlmans oförmåga att hålla reda på fakta när det gäller EU lämnar mig tyvärr inget annat val än att komma med en liten men nödvändig sakupplysning: Junilistan har två EU-parlamentariker och större kansliresurser medan folkpartiet bara har en EU-representant, nämligen Olle Schmidt. Med dubbelt så många politiker är det väl inte så märkligt att Junilistan hinner upp i talarstolen lite oftare. Så mycket var det alltså för den ekvilibristiska räkneövningen.
Jag är övertygad om att de flesta väljarna tycker det är viktigare VAD politikerna säger än hur ofta de försöker säga det. Och vad vill då Junilistan göra i Europaparlamentet? Vilka politiska framgångar har man uppnått? Man vill för det första att EU ska göra "bra saker" men partiet vill samtidigt inte flytta någon politisk makt till Bryssel. Hur går det ihop? Junilistan menar dessutom att man varken är höger eller vänster. Det viktiga är i stället att man är kompis med alla och inte tar ställning i något som kan stötta bort potentiella väljare. Man talar gärna om var makten ska administreras men aldrig vad man vill använda den till. Som väljare kan man därför aldrig riktigt veta vad man får om man lägger sin röst på Junilistan.
Europas länder, till och med de största, är för små för att på egen hand klara de utmaningar Europas folk nu står inför. Europaparlamentet behöver därför sunt kritiska men framför allt konstruktiva politiker som vill skapa ett öppet och starkt EU som lever upp till medborgarnas förväntningar. I det konstruktiva arbetet tycks Junilistan ha mycket kvar att bevisa.
Johan Chytraeus (fp)