Att jag blev folkpartist var det en naturlig förlängning på mitt liv så långt. Jag har alltid haft ett stort intresse för vad som händer i samhället. Det i kombination med en diskussionslystnad som har lagt sordi på ett antal släktsammankomster.
Man kan säga att jag var köksbordspoltiker fram till 30-års åldern. Det är lite som att torrsimma. Ska man pröva sin förmåga måste man hoppa i vattnet.
Jag är uppväxt med att läsa Arbetet på morgonen Jag kände mig aldrig riktigt bekväm i den verklighetsbeskrivning och den samhällssyn som präglade vänsterpressen. Våldsamma utfall på borgligheten i kombination med att man aldrig såg till den enskilde individens förmåga eller ansvar tilltalade mig inte.
När jag insåg att jag var liberal var det inget större problem att välja parti. För mig är folkpartiet det enda partiet som verkligen sätter de liberala värdena i högsättet och försöker omvandla det till praktik. De andra partierna försöker att förflytta sig åt det liberala håller, men kopior kan aldrig bli lika bra som orginalet. Ett tag lutade jag mot att bli miljöpartist men då var det fortfarande ett vågmästare parti.
Jag är mycket nöjd med mitt val och gillar att det är högt i tak, inte minst i vår lokalavdelning. Jag ställer mig till fullo bakom förskjutningen mot det som ibland kallas kravliberalism. Om inte individer tar initativ, ansvar och visar solidaritet kan vi inte bygga ett långsiktigt hållbart samhälle.
Dessa frågor brinner jag för
Demokrati
Den utlösande faktorn som gjorde att jag blev partipolitiskt aktiv var en bild av ett gäng kommunalpolitiker. Alla på bilden var gråhåriga, och då menar jag verkligen alla. Det är inget fel på gråhåriga personer. Men ska vi ha en fungerande demokrati måste männsikor i alla åldrar delta i det politiska arbetet. Demokrati sköter inte sig själv. Det kräver ett visst mått av personlig uppoffring. I många länder är de beredda att offra livet. Vi är inte ens beredda att offra några timmar i månaden. Jag vill uppmuntra till nya former av demokratiskt arbete som gör att fler vill delta i den demokratiska processen.
Företagande
När jag gick i skolan fick vi lära oss att hävda vår rätt som anställda. Facket kom och informerade om kollektivavtal. Alternativet att bli företagare fanns inte med på en mentala kartan över framtida utkomstsmöjligheter.
Ett samhälle som ska ha råd med den välfärdsnivå som vi har vant oss vid och samtidigt amortera undan den statsskulden är helt beroende av företagande. Det är dessa som skapar arbetstillfällen och uvecklar nya ideér och innovationer. Det spelar ingen roll om vi har duktiga forskare om vi inte har företag som kan omvanda ideérna till reda pengar.
För mig handlar det om ett antal saker. Först och främst måste det löna sig att vara företagare. Skatterna måste sänkas, marknaderna släppas fria - inte minst måste områden som finansieras via skattsedeln få mer konkurrens. Reglerna måste förenklas och arbetsmarknaden måste bli mer flexibel.
Utbildning
Det absolut viktigaste för en demokrati är utbildade medborgare. Utan kunskap och en förmåga att kritiskt utvärdera ny information får vi inte bara svårt att klara av framtidens jobb. Utan vi blir dessutom lättlurade offer för skojare och falska profeter av alla de slag. Jag tycker att folkpartiets skolpolitik är bra. Rent av mycker bra. Jag tror på resultatutvärdering och tidiga åtgärder, Ingen är hjälpt av kravlöshet och undfallenhet att ta tag i problem i ett problem medan det finns tid att komma tillrätta med det. För mig är det självklart att de bästa lärarna premieras och att även de duktigaste eleverna ska utmansas så att de nårsin fulla potential.