Kvinnoförbund

 

År 1996

Jag efterträdde Margareta Viklund som varit ordförande i 13 år och lagt hela sin själ i detta arbete. Valet skedde vid årskonferens i Sala den 19 – 20 april i Teknikens Hus. Till vice ordförande valdes Annica Andersson.

 

I mitt tacktal framhöll jag att mitt motto är Eleanor Roosevelts ord:  ”Det är bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret” tillsammans med moder Teresas ord: ”Kärleken kan inte existera ensam – den saknar mening i sig själv. Kärleken måste ges en funktion och den funktionen är att hjälpa andra”. Ett starkt Kvinnoförbund kan arbeta bort många orättvisor.

 

Min första utmaning blev att delta vid Kvinnor Kan-mässan i Karlskrona. Vårt utställningsmaterial gick under samlingsnamnet ”Du behövs” och många stannade upp för samtal.

 

Med en skrift som i huvudsak berör arbetsmarknadspolitiken gick jag in under Kvinnoförbundets (dåvarande Kristdemokratiska Samhällspartiets Kvinnoförbund) mantra ”Du behövs” och presenterade ”Budkavlen kommer” Om kvinnors arbetsmarknad vid rikstinget i Örnsköldsvik den 27 – 29 juni. Mina krav med speciellt intresse för kvinnors arbetsmarknad handlar om:

  • Lika lön för likvärdigt arbete
  • Öppen arbetsmarknad – den könsuppdelade arbetsmarknaden med majoritet av kvinnor inom den offentliga sektorn
  • 6-timmars arbetsdag
  • Arbetsdelning
  • Särskilda åtgärder att möta den kvinnoarbetslöshet som orsakas av neddragningar inom den offentliga sektorn
  • Kvinnan får inte vara en arbetsmarknadsbuffert
  • Hushållen som en arbetsmarknad

 

De grupper jag särskilt berör är unga kvinnor, invandrarkvinnor, kvinnor och företagande samt kvinnor i karriär. Jag betonar arbetets värde.

 

Diskussionen var levande i partiet om det verkligen behövdes ett kvinnoförbund. Jag funderade över skäl för och emot:

FÖR:

  • Jag känner kvinnor som inte har lika lön som männen för likvärdigt arbete
  • Männen är överrepresenterade på tunga politiska poster
  • Kvinnorna kan inte välja heltidsjobb i samma utsträckning som män
  • Kvinnorna får fortfarande göra mycket dubbelarbete och dra tyngsta lasset i hemmet
  • Vård- och läkemedelsforskningen är fortfarande i huvudsak inriktad på män

Om dessa påståenden stämmer behövs fortfarande Kvinnoförbundet

 

EMOT:

  • Jag känner ingen kvinna som inte har lika lön som männen för likvärdigt arbete
  • Hos oss finns det lika många kvinnor på höga politiska poster som män
  • Alla kvinnor jag känner kan när som helst få ett heltidsjobb
  • Alla män jag känner ser till att arbetsbördan blir rättvis såväl i hemmet som borta
  • Där jag bor är vård- och läkemedelsforskning lika mycket inriktad på kvinnor som män

Om dessa påståenden stämmer behövs INTE Kvinnoförbundet

 

Under Almedalsdagarna arrangerade Kvinnoförbundet ett seminarium med Ewa Persson, bankkvinna från Värmland.

 

Den 6 – 10 september deltog jag i vår första demokratikonferens i Litauen.

 

  År 1997

Kvinnoförbundet heter nu Kristdemokratiska kvinnoförbundet och har filat på sin verksamhetsidé. Vid årskonferensen i Skövde antogs ett nytt handlingsprogram med förordet:

”Kristdemokratiska Kvinnoförbundet arbetar aktivt för att förbättra kvinnans ställning i samhället och för jämställdhet mellan kvinnor och män. Den kristdemokratiska idén är grunden för arbetet. Organisationen vill intressera, uppmuntra, stödja och skickliggöra kvinnor till insatser i politiskt arbete i nära samverkan med partiet”.

Verksamhetsidé.

  • att utforma och driva kristdemokraternas politik med speciell inriktning på familj, barn, ungdom utifrån kvinnors perspektiv, där speciellt den ensamma förälderns situation uppmärksammas
  • att arbeta för lika fördelning av mandat och förtroendeuppdrag mellan man och kvinna och för lika arbetsvillkor samt rättvis fördelning av arbete och lön i såväl den offentliga som i den privata sektorn
  • Att visa internationell solidaritet genom att aktivt initiera och driva olika former av biståndsprojekt, samt arbeta för ökad förståelse mellan olika nationaliteter i Sverige

 

Mitt tal handlade bl a  om dammsugning efter jobb för kvinnor inom alla områden – utveckling av IT-tekniken, skatteväxling för miljön, statlig subventionering av hushållstjänster osv.

 

Partiets riksting var förlagt till Kalmar. Debatten om arbetstidsförkortning var mycket aktuell. Först hamnade jag i TV-soffan med Per Unckel som motpart. Och på rikstinget kom Jerzy Einhorn att försöka överbevisa mig med att sjukvården skulle förlora på sex-timmarsdagen.

 

Kvinnoförbundet presenterade här ”10 myter om kristdemokratiska kvinnor” för att få ökad förståelse för verksamheten:

  • Om kvinnorna ska klara politiska uppdrag måste de utbildas mera. FEL!
  • Det är kvinnans uppgift att i första hand stå för familjens markservice. FEL!
  • Flickor behöver utbilda sig mera. FEL!
  • Kvinnor vill helst arbeta deltid inom vård eller utbildning. FEL!
  • Kvinnor är bräckligare än män och drar till sig våld och sexuella trakasserier. FEL!
  • Kvinnor kräver mera av vården än män. FEL!
  • Kvinnorna tar ungdomars arbete. FEL!
  • Kvinnliga politiker tar alltid över männens mönster. FEL!
  • Kvinnor är nollställda i ekonomisk politik. FEL!
  • Kvinnorna tror sig vara mer miljövänliga än män. RÄTT!

 

Vid en nordisk kristdemokratisk konferens i Stockholm betonade jag att politisk jämställdhet handlar om förändring av attityder. Förr användes ord som jämlik, jämställd, likställd ungefär parallellt. Under 1975, det internationella kvinnoåret proklamerat av FN, blev ordet jämställdhet alltmer institutionaliserat. Ordet jämställd har en möjlighet som ordet jämlik inte har – jämlik handlar om likar, jämställd antyder att man kan ställa två (olika) sorter jämt bredvid varandra. I praktiken är jämställdhetsarbetet en process som ständigt pågår.

 

Anna-Lena Henriksson skrev om Nepalprojektet: ”Den 2 april 1996 gick bussen med de första fem flickorna från BalMandir till vårt projekthus som ligger i Bhimsengola, ett lugnt och trevligt område i Khatmandu…. Resultatet av arbetet har hittills varit över förväntan. Enligt planerna har fem nya flickor årligen flyttat in i NGCC-huset och de första flickorna flyttade till eget boende 1999. Den stimulans som Devi och hennes medarbetare gett flickorna har gjort att de med liv och lust kastat sig in i nya uppgifter och utbildningar. De som är färdigutbildade har fått arbete och klarar sig utmärkt och ryktet som nu hörs är att flickorna som vuxit upp på BalMandir och som sedan kommit till NGCC är flitiga, pålitliga och har bra självförtroende”.

 

Detta år firade vårt Kvinnoförbund 15-årsjubiléum medan Norge hunnit mycket längre – till 50-årsjubiléum.

 

Kvinnoförbundet arbetade också med ett remissvar till Amsterdamfördraget.

 

År 1998

Kristdemokratiska kvinnoförbundet har ca 3 000 medlemmar.

 

Vid årsmötet i Rönnängs Bygdegård på Tjörn den 17 – 18 april delades Vitsippspriset till Eva Österbrandt för hennes helhjärtade sociala engagemang. Till årets kristdemokratiska kvinna utnämndes Marianne Jansson. I mitt tal med rubriken ”Tro, hopp och kärlek” använde jag Jäntelagen av Gudrun Hjelte i motsats till Aksel Sandemoses Jantelag. Det är viktigt att höja kvinnors självförtroende.

 

Kvinnoförbundet skulle gå till val på följande profileringsfrågor:

Alla har rätt till god vård!

-         Inför värdighetsgaranti i vården!

-         Fokusera forskning och medicinsk utveckling på kvinnor!

-         Genteknik får inte tillämpas på mänskliga könsceller!

 

Ge skolan en kvalitetsprofil!

-         Ge eleverna chansen att uppleva lärande meningsfullt!

-         Uppvärdera lärarrollen!

-         Såväl inre som yttre miljö ska stimulera lärandet!

 

Riktiga jobb – inte åtgärder – skapar välstånd!

-         Lika lön för likvärdigt arbete för kvinnor och män – självklart!

-         Stimulera småföretagsverksamheten genom sänkta arbetsgivaravgifter!

Ungdomar ska inte betala hela arbetslösheten!

 

Förbundsmotioner som antogs till partiets riksting handlade om Fortbildning i etik för lärare, Låt religionsämnet finnas kvar i gymnasieskolan, Dags för en jämställd kurslitteratur, Benmineralbestämning för kvinnor över 50 år, Jämställd vård kräver mer kvinnoforskning, Satsa på vård till anorektiker, Utvecklande av nya vårdformer i sjukvården, Anhörigvården, Jämlik skolhälsovård, Hälsokonsekvensbeskrivningar av politiska beslut, Värdering av hemarbete, Företagsklimatet i regionerna, Jämställd representation för ett jämställt land, Kvinnors arbetsmarknad, Engagera FN för mekanisk minröjning, Riktiga jobb, inte åtgärder samt skapar välstånd.

 

Förbundet deltog med en utställning vid Kvinnor Kan-mässan i Norrköping. En studieresa till Cypern med utbildningssatsning gav kontakter med Democratic Rally of Cyprus kvinnor i Nicosia. Studiebesök görs på Östra Sjukhuset i Göteborg i samband med rikstinget. Ett IT-seminarium hålls i Stockholm med författaren Ana L. Valdès. Förbundet deltog i en tvärpolitisk debatt om feminism.

 

-         Kristdemokraterna tredubblade sitt resultat från 4,1% till 11,8%. 18 kvinnor kom in i riksdagen och Rose-Marie Frebran valdes till tredje vice talman. Yngsta riksdagsledamoten blev Amanda Grönlund (24 år). Maj-Britt Wallhorn hade passerat 70-årsgrändsen. Margareta Viklund gjorde come-back och jag själv blev riksdagsledamot.

 

Ett handlingsprogram upprättades inför EU-valet. En ordförandeträff samt ett seminarium på Kaggeholm fördjupade programmet. Det skulle antas vid årskonferensen i Sundsvall. Förbundet arbetade också fram ett förslag om Kvinnors hälsa i EPP Action Programme 1999 – 2004.

 

Ett biståndsprojekt, Nepal Girls Care Center, ett projekt för föräldralösa tonårsflickor i Nepal drivs av Anna-Lena Henriksson från Sala. Marianne Jansson samlar in pengar för ett projekt för gravida unga kvinnor i Brasilien. Margareta Viklund fortsätter sin verksamhet för Bosnien liksom Neda Bacelj. Ett reglemente för internationella utskottet antas.

 

År 1999

Årskonferensen var förlagd till Sundsvall 9 – 10 april. Det övergripande temat var EU-frågor. Anders Wijkman och Berith D-Mendel var talare. Motioner inför partiets riksting handlade om Förebyggande hälsoarbeta bland äldre, Hälsofrämjande sjukhus, Utveckling av jämställdhetspolitiken samt Utveckling av bostadspolitiken. I mitt anförande lanserade jag uttrycket ”Etisk feminism” – det feministiska alternativet.

 

Den 1 – 2 maj besökte Margareta Viklund och jag Vilnius för att förbereda nästa konferens.

 

Vi deltog i Hennes Mässa i Göteborg den 28 – 30 maj.

 

Kvinnoförbundet deltog aktivt i EU-valet den 13 juni. Tillsammans med mig och vice ordförande Christina Blom-Andersson gick vi ut med:

  • Emotionell och intellEktUell jämställdhet
  • Tid för barnen – Egna och andras Ungar
  • Möjlighet att kunna välja hEltidsarbete eller Utbildning
  • Att egna mEriter bär Uppåt på karriärstegen
  • Hälsoforskning mEd hänsyn till kvinnors Unika biologi
  • Rent vattEn och ren lUft genom vårt gemensamma ansvar
  • Ekonomiskt bistånd till kvinnor och barn i Utvecklingsländer
  • Att pengar för kvinnors förEtagande hämtas hem från strUkturfonderna

Kvinnoförbundet deltog vid EU-mässa och EU-torg i Göteborg.

 

En nordisk konferens hölls i Helsingfors med temat ”Kvinnor och företagsamhet”.

Partiets riksting hölls detta år i Linköping den 1 – 3 juli. Kvinnoförbundet hade nu av Aftonbladet utpekats som ”Snällfeminister”.

 

År 2000

Året började med en demokratikonferens i Litauen den 8 – 12 januari. Sedan fortsatte vi till Genève den 15 – 18  januari. Kvinnoförbundet presenterade en folder om ”Familjevänlig jämställdhet”. Tolv prioriterade områden förbereddes i Genève gällande kvinnors livssituation och inflytande för kvinnors framtid inför världskvinnokonferensen i New York. Det handlar om fattigdom, utbildning, hälsa, våld, väpnade konflikter, ekonomi, makt, beslutsfattande positioner, mänskliga rättigheter, media, miljö och institutionella mekanismer. Vi arbetar med et s k genuskontrakt.

 

Vid partiets kommun- och landstingsdagar i Karlstad den 27 – 29 januari presenterade Kvinnoförbundet ”Etisk feminism” – ett debatthäfte. ”Etisk feminism” väckte verkligen debatt. Vi utgår från att jämställdhet mellan kvinnor och män handlar om etik och moral i ett samhälle där kvinnor och män har samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter. Det är därför mycket angeläget att kristdemokratiska kvinnor inom och utanför partiarbetet utvecklar jämställdhetsarbetet.

 

Debatthäftet berör ”Etisk feminism” och familjepolitik, sjukvård och äldreomsorg, närings- och tillväxtpolitik, miljö- och jordbrukspolitik, skola och utbildning samt rättssamhället. Det avslutas med ett förklarande ”Etiska feminismens alfabet”. Ledande kvinnor i partiet försöker dämpa vår iver att ytterligare diskutera feminismen. Så småningom tillsätts en grupp i partiet med Per Landgren i spetsen att beskriva Feminism, jämställdhet och kristdemokrati.

 

Jag har förmånen att delta i världskvinnokonferensen i New York den 5 – 9 juni och gör en uppföljningsrapport till partiet.

 

En enkät om genusperspektivet för bostadsplanering och byggande genomförs under rikstinget i Jönköping den 29 juni  - 1 juli. En skrivelse till partifullmäktige om stöd för en s k Jämställdhetsakademi, där Sverige tar initiativ under ordförandeskapet vinner gehör.

 

I samband med Kvinnor Kan-mässan i Luleå inbjöds tio kvinnor från Litauen. De gör sedan studiebesök i grupper i Göteborg, Skövde, Uppsala, Jönköping och Stockholm.

 

Konferenser om kvinnors möjligheter som företagare hålls i Linköping och Stockholm.

 

Remisser om bla Jämställdhet och IT samt En uthållig demokrati besvaras.

 

En folder om ”Trafficking” med målet att bekämpa sexslavhandeln, ges ut. Ställföreträdande JämO, Agneta Claesson Norell besöker Jönköping, där vi arrangerar en jämställdhetsdebatt. Lunchmöten med intressanta teman hålls i bl a Örebro. Paneldebatt om prostitution med Louise Eek som föreläsare hålls i Malmö. Kvinnofrukostar arrangeras.

 

Studiebesök görs till Rikskvinnocentrum i Uppsala och universitetet i Karlstad.

 

Den 7 – 9 oktober hölls en gemensam demokratikonferens för de baltiska länderna i Estland. Kvinnoförbundet hade engagerat sig i att Östersjömiljarden i princip helt missade kvinnor. Drivande här var Sara Frykman.

 

Förbundsråd hölls under Öppet-husdagen i riksdagen den 21 oktober. Partiets riksdagskvinnor engageras i dialog med kvinnoförbundet.

 

 

 
 

År 2001

Cirka 200 nya medlemmar hade anslutit sig under åren 1999 och 2000. Medlemstalet var fortfarande ca 3 000 eftersom de kvinnor som ansluter sig till Seniorförbundet ofta valde att lämna Kvinnoförbundet. Cirka fem procent av medlemmarna är män. Cirka 20 procent av medlemmarna är inte medlemmar i partiet. Förbundet går mer och mer över till att arbeta i nätverksmodell.

 

En mäktig upplevelse var den 13 januari då utvisningshotade Rosanna Pogosian med sina två grabbar hade välkomstfest i Hova efter seger med uppehållstillstånd. Cirka 100 vänner var med och välkomnade dem.

 

Handlingarna t o m år 1995 sorterades och lämnades till Riksarkivet.

 

Ett näringspolitiskt program har fastställts.

 

Detta år hölls demokratikonferens i Estland 16 – 18 mars och i Litauen 19 – 22 maj.

 

Årskonferensen hölls i Kiruna den 22 – 25 mars under temat ”Teknik och samhälle hand i hand”. Eva Hedlund valdes till vice ordförande efter Christina Blom Andersson. Kvinnoförbundet deltog i Jämställdhetsprojektet 2001 ”Förena föräldraskap och förvärvsarbete” i samband med EU-ordförandeskapet. Huvudtemat var också det nya handlingsprogrammet. Den första beslutsrundan genomförs för att avslutas vid Förbundsrådet under hösten.  Mitt anförande har fokus på Kvinnor och teknik samt bostadspolitik. Besök hade gjorts på Institutet för Rymdfysik. Vice ordförande för EPP Women, Francisca Bennassàr var inbjuden gäst.

 

Partiets riksting hölls i Piteå den 28 – 30 juni. Jämställdhetsdebatten blev mycket levande vid detta riksting. Två rapporter hade framställts: Jämställda löner och Kvinnors hälsa.

I ”Glöm inte kvinnorna” ställde kvinnoförbundet 10 krav för att uppnå jämställda löner:

* Bryt upp könsuppdelningen i arbetslivet!

* Inför obligatorisk arbetsvärdering!

* Stärk JämO:s möjligheter!

* Höj lärarlönen och gör den som jämställd förebild!

* Utjämna löneskillnaderna inom landstingskommunal sektor!

* Höj lönerna i kvinnodominerade yrken!

* Se över EG-domstolens motiv för domar mot diskriminering!

* Följ upp parternas roll i AD-domstolen!

* Utbilda löneförhandlare!

* Utforma föräldraförsäkringen så att pappor stannar hemma!

 

Vid Förbundsrådet den 20 oktober 2001 var temat integrationsfrågor. Föredragshållare Edna Eriksson talade under temat ”Människan har inte rötter – hon har fötter”. Ett nytt handlingsprogram för kvinnoförbundet antogs efter ett brett remissförfarande.

Kapitelrubriker:

  1. Kristdemokratiska Kvinnoförbundets värderingar
  2. Demokratin – jämställdhet mellan kvinnor och män
  3. EU – Europa och jämställdhet
  4. Arbetsmarknadspolitik
  5. Företagande och näringsliv
  6. Kvinnors arbete på landsbygden
  7. Utbildning och forskning
  8. Barnets rättigheter
  9. Familjen
  10. Ekonomi
  11. Omvårdnad, hälso- och sjukvård
  12. Sjukskrivning och rehabilitering
  13. Värdighet vid funktionsnedsättning
  14. Kvinnor och droger
  15. Bostäder med genusperspektiv
  16. Migration och integration
  17. Bistånd och försvar i en global ekonomi
  18. Ett kvinnovänligt rättssamhälle
  19. Försvara kvinnans integritet och värdighet
  20. Trafficking måste bekämpas
  21. Kultur

 

 

En nordisk konferens hölls i Saeby, Danmark 21 – 22 september.

 

Förbundet arrangerade en demokratikonferens i Dubrovnic 6 – 9 oktober med hjälp av Martha och Börje Duwell, ambassaden Zagreb. Kvinnor från Kroatien och Slovenien från tre olika partier deltog.

 

År 2002

Den 16 januari uppmärksammades ”Rösträtten 80 år” i andrakammarsalen. Kvinnoförbundet arrangerade konferens på Mösseberg, Falköping den 5 – 7 april.

 

Kristdemokratiska Kvinnoförbundet firade den 17 april 20 år efter starten 1982. En skrift ”Kristdemokratiska Kvinnoförbundet 20 år, Från 1982 – 2002, Korta glimtar och citat” gavs ut inför firandet på olika platser i landet. Här refererades bl a till Forskarantologin Rösträtten 80 år, där fil dr Lena Wängnerud skrivit kapitlet ”Kvinnors röst: En kamp mellan partier”. Vidare refererades till ”Marmorhallen – Köns- och sexualpolitiska rum” av Lena Martinsson, Göteborgs universitet samt till ”Jämställdhetsfrågor i två politiska partier inför valet 1998 – En studie över Kristdemokraterna och Miljöpartiet de Gröna” av f d förbundsstyrelseledamoten och riksdagsledamoten Märtha Gårdestig. Den mest fullständiga historiebeskrivningen i skriften är framtagen av frilansjournalisten Maiken Östh-Söderlund. Vidare har tankar från Margareta Viklund, f d ordförande för kvinnoförbundet refererats från ett kapitel i tidskriften Civitas.

 

Genom Rådet för demokrati och utveckling fortsatte kvinnoförbundet att arbeta med nätverk mellan Sverige, Estland, Lettland och Litauen. En demokratikonferens i Lettland, Skangal hölls 10 – 12 maj. Margareta Wolf som ledde arbetet på Skangal var värdinna.

 

Partiets riksting hölls i Malmö. Kvinnoförbundet presenterade rapporten ”Enastående mammor” med syftet att förbättra för ensamstående föräldrar. Vi deltog också i en stor jämställdhetsdebatt i Växjö.

 

Anna-Lena Henriksson ansvarade tillsammans med Nepal-projektet för ett nytt projekt med silkesodling i Indien i samverkan med organisationen ”Hjärta till Hjärta”.

 

Kvinnoförbundet är medlem i paraplyorganisationen Kvinnolobbyn, ECPAT, KSAN, UNICEF och UNIFEM samt i regeringens jämställdhetsråd med ledamöter från kvinnoförbundets styrelse i respektive styrelser.

 

Förbundet arbetade aktivt mot kvinnohandeln. Jag deltog med EPP Women (EU:s kristdemokratiska kvinnoförbund) vid en konferens i Rom. Vi lämnade över en folder där svenska kvinnoförbundet säger nej till kvinnohandel, sexslaveri och köp av sexuella tjänster. Denna innehåller åtgärdskrav i femton punkter för att motverka att trafficking blir den nya migrationsfeminiseringen.

 

Remisser om bl a Grupprättegångar, Frivilligheten och samhällsberedskapen, Transporter och IT, Frivillig jämställdhetsmärkning av produkter och tjänster besvarades av förbundet.

 

I september presenterar Margareta Viklund och jag en rapport om Hedersmord med förslag på lösningar att bryta hederskulturens inflytande över invandrarfamiljers liv.

 

Kvinnoförbundet gick till val på ett tiopunktsprogram där vi arbetar för att:

  • utforma politiken utifrån både kvinnors och mäns perspektiv
  • föra fram den feminism som har sin grund i alla människors lika värde
  • Förbättra kvinnors situation och bemötande i och efter förvärvsliv, föräldraskap och studier
  • Förbättra förutsättningarna för kvinnor i eget företagande
  • Kvinnors kompetens bättre tas tillvara i utformning och användande av de nya teknikerna
  • Sätta fokus på läkemedelsframtagning och medicinsk forskning från ett genusperspektiv
  • Förbättra invandrarkvinnors integration i det svenska samhället
  • Öka kvinnors delaktighet i demokratiska processer genom att delta i  internationella projekt
  • Kvinnor inte ska utnyttjas i sexindustri och könshandel

 

En omfattande valanalys gjordes med följande frågeställningar till distriktsordföranden:

  • Hur har de prioriterade valfrågor som beslutats av partifullmäktige upplevts i distrikten?
  • Vilka frågor har upplevts bäst i ditt distrikt?
  • Vilka frågor har varit mest negativa för distriktet?
  • Hur har jämställdhetsfrågorna lyfts fram i valrörelsen?
  • I vilka kommuner i ditt distrikt har det förekommit Kryssa Kvinna-kampanjer?
  • Hur har ditt distrikt arbetet för att få fler kvinnor på höga politiska poster?

 

samt följande frågor till ombudsmännen?

  • Hur har det proportionella förhållandet mellan kvinnor och män i nomineringskommittén för distriktet/lokalavdelningarna varit?
  • Har riksdagslistan/landstingslistan toppats av en kvinna eller en man?
  • Kommunlistorna?
  • På vilket sätt har Kvinnoförbundet i distriktet samverkat med partiet under valrörelsen?
  • Vilken har kvinnornas roll varit i valledningen i distriktet/lokalavdelningarna?
  • Hur ser det proportionella förhållandet ut mellan kvinnor och män i förhandlingsdelegationen för landstinget/kommunerna?

 

Jag avslutade med en ansökan om ekonomiskt bidrag hos ”EU 2004” för ett projekt ”EMU från ett kvinnoperspektiv”.

 

Vid Kvinnor Kan-mässan i Växjö arrangerade vi en konferens under temat ”Kvinnor fixar Sunda Hus”. Utmaningen var att spräcka den manliga dominansen på byggmarknaden för att ta tillvara kvinnors engagemang och kunskaper om brukarkrav för bostäder, förskolor och skolor.

 

Vid Förbundsrådet och den extra årskonferensen den 26 oktober 2002 lämnade jag över ordförandeklubban till Desirée Pethrus Engström. Stig Nyman representerade partiet med tre vänliga kännetecknande drag som han riktade mot mig: energi, företagsamhet och beslutsamhet! Jag lämnade en mycket intressant och rolig sexårsperiod bakom mig och gick vidare. Och Kristdemokratiska kvinnoförbundet kom att utvecklas vidare genom Desirée.

Helena Höij blev tredje vice talman i riksdagen.

 

Åren har gått. För att läsa mera hänvisar jag till min bok ”Trettioåriga kriget för jämställdhet” som jag gav ut sommaren 2006.