[publicerad i Eskilstuna-Kuriren 1/3]
 
Vänsterpartisten Rashid Azarå har i EK 24/2 kommenterat att folkpartiet vill att lärare ska kunna kräva att eleverna pratar svenska under lektionerna. Han gör en magstark jämförelse mellan folkpartiets skolpolitik och det förtryck kurderna utsatts för i Turkiet. Låt mig bara säga att många liberaler är djupt engagerade i kurdernas sak och vi tar bestämt avstånd från det förtryck Azarå beskriver.

Märkligare blir det dock sedan när Azarå instämmer i hela min poäng, nämligen att det tillhör vanlig hyfs att man i situationer som en lektion talar ett språk som alla förstår och att föräldrar ska lära sina barn detta. Det enda jag saknar är egentligen att Azarå borde acceptera att läraren tar över ansvaret som vuxen förebild i skolan, där föräldrarna inte är närvarande. Folkpartiet är mycket tydligt på att det ska vara läraren, och inte barnen, som bestämmer i klassrummet.

Frihet är också något som kräver ansvar. Barn kan inte ta ansvar för sina handlingar på samma sätt som vuxna, därför är deras frihet också mindre. När barn växer upp och går i skolan utvecklas de också till ansvarstagande människor och får större frihet. Tydliga och konsekventa regler i skolan är inte ett hot mot barnens frihet utan i stället en förutsättning för den.

Niklas Frykman
gruppledare, folkpartiet i Eskilstuna