Ensamma flyktingbarn lämnas ännu vind för våg
Publicerad i GT 20/2
Den som flyr från sitt hemland bort från bomber och granater eller från annan outhärdlig förföljelse är väldigt oskyddad. Han eller hon är utlämnad till andra människors välvilja. Särskilt utlämnade är de barn och ungdomar som lämnar sitt hemland utan någon vuxen i sällskap. Det är därför ännu mer angeläget att dessa får ett bra mottagande i det land de kommer till.
Idag finns ett antal barn som kommit ensamma hit och som ingen verkar vilja ta hand om. Frågan hur de ensamkommande barnen ska tas emot i Sverige har diskuterats länge. Redan 2002 fanns ett förslag på hur lösningen skulle se ut. Berörda myndigheter och sakkunniga experter var alla överens om att ett antal kommuner skulle väljas ut för att ta hand om de ensamkommande barnen. Därigenom skulle dessa kommuner kunna upparbeta en bra och samlad kompetens för att kunna stötta barnen på bästa sätt. När det sedan kom till diskussion om ersättning till kommunerna från staten fördes en debatt via media, utan att, enligt uppgift från dåvarande Svenska Kommunförbundet, det egentligen fördes några riktiga förhandlingar. Den socialdemokratiska regeringen med dåvarande migrationsminister Jan O Karlsson i spetsen konstaterade att det skulle kosta alldeles för mycket och grävde ner frågan i en ny utredning våren 2003.
Det tog tid innan något hände. Sommaren 2005 kom den första lagändringen som innebar att ensamkommande barn så snart som möjligt efter ankomsten till Sverige skulle få en god man. Först ett år senare och fyra år efter det att det första förslaget lagts fram, som alla inblandade var överens om, trädde en ny lag i kraft som innebar att kommunerna tog över ansvaret för själva mottagandet av ensamkommande barn. Men i detta förslag gällde det alla kommuner inte bara några utvalda. Eftersom det verkligen brådskade att få en lösning pressades också tiden från beslut till genomförande. Kommunerna och Migrationsverket fick knappt fyra månader på sig att flytta alla ensamkommande barn, som då bodde på Migrationsverkets anläggningar, till någon kommun. Vilket visade sig vara en omöjlighet. Resultatet ser vi idag i form av barn som ibland verkar lämnas vind för våg och som ingen kommun vill ta emot. Detta problem hade aldrig behövt uppstå om den förra socialdemokratiska regeringen hade agerat i stället för att förhala. Det hade nu förmodligen funnits ett antal kommuner som hunnit bygga upp en bra mottagarorganisation för de ensamkommande barnen. Det är beklagligt när utsatta människor, särskilt barn, far illa på grund av tröghet hos beslutsfattare.
Anne-Marie Ekström (fp)
F d riksdagsledamot