Under åren som gått har jag skrivit en del debattartiklar, endera ensam eller tillsammans med andra. Här är en del av dem. Klicka på rubriken så kommer du till artikeln.
Groteskt? Jag tycker det är bra.Först ett tack till sjukvårdspartisterna Margaretha Bjälkemo, Bo Göran Carlsson och Roland Abwin för publiceringen av mitt uttalande i regionfrågan. Insändare brukar vara effektivare än pressmeddelanden, men att nå ut genom andras insändare - det var första gången!
Sedan vill jag korrigera ett par sakfel. Vårdköerna har inte blivit längre sedan Eva Eriksson tog över ordförandeskapet i regionens hälso- och sjukvårdsstyrelse. Färsk statistik visar att allt färre står i kö i Västra Götaland under allt kortare tid. Den nuvarande regionledningen (s, c och fp) har inrättat valfrihets- och kökanslier, som redan hjälpt många till snabbare vård. Målet är en tremånaders vårdgaranti senast 2004.
Kommunikationerna har inte försämrats. Tvärtom ökade kollektivresandet med över tre procent föregående år. Ökad turtäthet, bl a på linjen Borås - Göteborg, nya tåg och moderna bussar och fler genomgående linjer har bidragit till framgången. Fritidskortet för ungdomar, som kan resa överallt i regionen för 3 kronor om dagen, har blivit en formidabel succé.
Vad gäller ökade kostnader så betalar regionen numera sina åtaganden i stället för att ta upp årliga miljardlån för att täcka driftunderskott. Att ha kontroll över sina kostnader är viktigt men det är också angeläget att ge medborgarna god service och kunna erbjuda våra anställda konkurrenskraftiga löner.
Sjukvårdspartisterna vill avskaffa det "groteska experimentet". Frågan är vad som avses, länsbildningen eller försöksverksamheten som självstyrelseorgan. På en direkt fråga till sjukvårdspartiets grundare Rune Lanestrand vad han vill folkomrösta om, geografin eller försöket, svarade han: "Försöket, länet är inte mycket att göra åt nu".
Försöket innebär att viss uppgifter har förts över från den statliga länstyrelsen till Västra Götalandsregionen. I reda pengar handlar det om ca 70 miljoner kronor, ca 3 promille av regionens budget. Dessutom avsätter regionen själv ca 1,7 miljard kronor för regional utveckling, kultur, miljö och kollektivtrafik, totalt ca 7 procent av regionens nettokostnader. Är det detta som är groteskt? Jag tycker det är bra.
Själv tror jag på regionen. Vi måste samla våra krafter i Västsverige för att kunna hävda oss mot omvärlden och upprätthålla en god och hållbar utveckling för oss och våra efterkommande. Vi bör kunna fatta för vår region viktiga beslut själva i demokratisk ordning och inte överlämna allt till staten. Vad som förvånar mig något är att debattörerna är så angelägna att kandidera till ett regionfullmäktige man inte tror på.
Regionen trycker på om farliga R40Vi måste växla upp takten när det gäller satsningar på vägar och järnvägar i Västra Götaland. Den undermåliga standarden på infrastrukturen på många håll i regionen bromsar utvecklingen för tillväxt och nya jobb. Bra vägar och järnvägar och goda kommunikationsmöjligheter är en av de viktigaste förutsättningarna för en positiv regional utveckling och därmed ett bidrag till den nationella välfärden.
Västra Götalandsregionen har tagit över ansvar för de regionala utvecklingsfrågorna från den statliga länsstyrelsen. En central del i detta är att ansvaret för infrastrukturfrågorna nu finns hos regionen. Dialogen om dessa frågor har breddats. Kommuner, näringsliv, fackliga organisationer med flera deltar aktivt i diskussionen om viktiga satsningar på infrastrukturen.
Den politiska ledningen i Västra Götalandsregionen som består socialdemokraterna, folkpartiet och centerpartiet har tagit initiativ för att växla upp takten när det gäller investeringar i infrastrukturen. På förslag av den politiska ledningen beslöt Regionfullmäktige i januari att avsätta 200 miljoner kronor av egna medel för detta ändamål.
Medlen som hanteras av Regionutvecklingsnämnden används för tre olika ändamål. Den största delen används för att förskottera tidigareläggning av strategiskt viktiga väg- och järnvägsobjekt. En del används för samfinansieringsprojekt för "landsbygdsvägar" som annars kulle ha svårt att komma till stånd och revinvesteringar på det lågtrafikerade vägnätet. Det tredje området är bidrag till vissa väg- och järnvägsutredningar.
Hittills har följande satsningar beslutats:
· Utredningar. Sammanlagt 27,5 miljoner kronor till järnvägsutredningar för Västra Stambanan och Göteborg-Borås och till utredningar inom vägsektorn för riksväg 45, Partihallsförbindelse inkl broförbindelse över Göta älv och för europaväg 20. Utredningsarbetena är i full gång eller startas nu upp.
· Landsbygdsvägar. 8 miljoner kronor att användas till delfinansiering av "landsbygdsvägsprojekt". För närvarande är 3-4 projekt på gång.
· Förskottering/bidrag till reinvesteringsåtgärder mm. 8 förskotteringsprojekt i lika många kommuner varav 7 projekt är nästan klara.Ytterligare något projekt kan tillkomma. Projekten beräknas med något undantag byggstartas under 2002. Kostnaden för tidigareläggning av dessa projekt beräknas till 8 miljoner kronor.
· Tidigareläggning av investeringsprojekt i gällande planer för nationella vägar resp järnvägar samt för regional transportinfrastruktur. Regionutvecklingsnämnden har tillstyrkt förskottering av utbyggnad av etapper av Rv48 i Skövde, Rv27 i Borås, lv172 i Färgelanda och E20, delen Lundsbrunn-Holmestad i Götene samt Norge/Vänerbanan, delen Prässebo-Hede i Lilla Edet till en sammanlagd kostnad av 121 miljoner kronor.
Vår ambition är att klara ytterligare två angelägna förskotteringar, dels för Rv40 på delen mellan Borås och Ulricehamn, dels återstående etapp av Rv44 mellan Uddevalla och Trollhättan/Vänersborg. Båda vägavsnitten är alldeles klart trafikfarliga och flera dödsolyckor har inträffat under senare tid. Trafiksäkerhetssiffror är inte alltid lätta att tolka och det kan behövas längre tidsserier för att dra mer säkra slutsatser men utvecklingen av antalet dödsolyckor tycks för närvarande vara särskilt dyster och bekymmersam i Västra Götaland. Vi har en i stora delar eftersatt vägstandard och vi har samtidigt en stor trafikbelastning med en stor andel tung trafik, vilket kan vara en del av förklaringen till de många allvarliga olyckorna just här. Rv40 är som sagt en av de mest olycksdrabbade vägarna.
Beträffande Rv 40 närmast öster om Borås finns en av vägverket fastställd arbetsplan som överklagats till regeringen. Regeringens ställningstagande förväntas inom kort. Vi har fört diskussioner med vägverket och med Borås och Ulricehamns kommuner om möjligheterna att få igång vägutbyggnaden öster om Borås. Förslag har då förts fram om att påbörja utbyggnaden genom att starta med trafikplats Kyllared vilket innebär ca 1,5 km väg med planskilt mototrvägsmot och diverse anslutningar. Projektet kostar 100 miljoner kronor och motsvarar därmed en sjättedel av kostnaden för etappen Brämhult - Dållebo.
Avsikten är att ta upp detta ärende för principbeslut i Regionutvecklingsnämnden den 4 juni. Vi tror oss veta att det kommer att finnas en klar majoritet för ett positivt beslut som innebär att Västra Götalandsregionen förklarar sig beredd att betala de lånekostnader som uppkommer vid en förskottering. Vi har fört diskussioner med företrädare för Borås och Ulricehamns kommuner om deras möjligheter att låna upp investeringsbeloppet och låna ut pengarna till vägverket. Genom att vi svarar för räntan får kommunerna ingen egen kostnad men medverkar ändå till förskotteringen.
Vare sig vi eller kommunerna har hunnit fatta några beslut i ärendet om Rv40. Som bekant har också den senaste tidens olyckor på detta undermåliga vägavsnitt vållat uppmärksamhet även i regeringskansliet. Både vi och kommunerna har varit i kontakt med näringsdepartementet och ansvarig minister för att hitta lösningar. Vi förutsätter att vi tillsammans inom en nära framtid får tillfälle att vid ett direkt möte diskutera behovet av snara åtgärder på Rv40, både vad som kan göras omedelbart och vad som måste ske inom en nära framtid. Vi vill att den diskussionen ska handla om vad vi - från kommunernas, Västra Götalandsregionens och statens sida - tillsammans kan åstadkomma för att så snart som möjligt skapa en säkrare och bättre trafikmiljö för alla dem som har anledning att färdas på Rv40. För oss är det en självklarhet att hävda att vi ska kunna känna samma trygghet när vi färdas på vägarna i Västra Götalandsregionen som man kan göra på motsvarande vägar i andra delar av landet.
Roland Andersson
Regionråd (s)
Lars-Gerhard Westberg
Regionråd (fp)
Bonus för jämställdhet.I den bästa av världar skulle det inte behövas några ekonomiska stimulanser från samhällets sida över huvud taget. Varken maxtaxa eller vårdnadsbidrag; inte stöd till förbättrad miljö, minskad energiförbrukning eller utjämning av regionala eller andra skillnader heller för den delen.
Men som verkligheten ser ut så behövs det offentligt stöd om man vill främja en utveckling i "rätt" riktning. Vad som är "rätt" kan man förvisso ha olika uppfattning om. Att formulera visioner om detta är en uppgift för bl a de politiska partierna. De bör också kunna föreslå vilka medel de förordar för att nå målet.
När det gäller det av Borås Tidning kritiserade folkpartiförslaget att underlätta för föräldrar att dela på föräldraledigheten så är grundproblemet den ekonomiska ojämlikheten mellan kvinnor och män. Män tjänar i allmänhet mer än kvinnor och med nuvarande taket på 23 700 kronor i månadslön förlorar många föräldrar ekonomiskt på att dela föräldraledigheten mellan sig.
Folkpartiets förslag att höja taket till drygt 30 000 kronor och att öka ersättningsnivån från 80 till 90 procent av lönen för de som vill dela mera leder till att fler får möjlighet att bestämma själva över sin tid med barnen utan att förlora allt för mycket av familjeinkomsten. Vad är det för fel på det?
Ett vanligt knep i den politiska debatten är att måla upp en felaktig bild av motståndarens förslag och sedan angripa den. Så skedde nyligen i ett par inlägg i BT om förslaget till ny politisk organisation i Västra Götalandsregionen.
Bengt Bertilsson tror att förslaget innebär 170 nya politiker, en siffra som är helt gripen ur luften. Cecilia Widegren skriver mera försåtligt att i det förslag som förelåg när förhandlingarna bröt samman skulle antalet politikeruppdrag öka med ett drygt hundratal. Den uppgiften lyckades hon också få skaraborgstidningarna att nappa på, som gick ut med svarta löpsedlar.
I själva verket innehöll det nämnda diskussionsunderlaget bara en tänkt nämndstruktur, inget om antalet förtroendevalda. I ett första utkast till fullmäktigeärende var antalet förtroendevalda något färre än i dag, men efter diskussioner med andra partier, främst kristdemokraterna och miljöpartiet, innebär slutförslaget ca 20 fler förtroendevalda.
Som BT redan beskrivit på nyhetsplats (redaktören bemödade sig om att kontrollera ryktena innan han skrev) innehåller förslaget en i stort sett oförändrad politisk organisation. Den största förändringen är en decentralisering av beslut (och pengar) till de lokala hälso- och sjukvårdnämnderna, en förändring som de flesta partierna föreslagit i sina remissvar. Att inte antalet förtroendevalda ökar mer trots något fler nämnder beror på att antalet ersättare minskar. Det blir alltså fler som får vara med och bestämma.
Bengt Bertilsson vill hellre ha mer personal än politiker. Han har redan blivit bönhörd. Antalet anställda har ökat med 1,5 - 2 procent om året. Så ökade till exempel antalet årsarbetare inom sjukvården med 591 från januari till oktober enligt den senaste delårsrapporten.
I debatten om demokratins kris framställs ofta den stadiga minskningen av antalet förtroendevalda som ett stort problem. Allt färre bestämmer över allt mer komplexa samhällsfrågor och har allt fler miljarder av skattebetalarnas pengar att förvalta. Cecilia Widegren däremot tycker inte det blir mindre demokratiskt med färre förtroendavalda. Var går då gränsen? Kanske räcker det med en?
Individuell marknadslön gäller.
I en debattartikel vill Cecilia Nilsson hävda att folkpartiet bidrar till låga kvinnolöner genom att förbjuda lönekonkurrens i Västra Götalandsregionen. Det står naturligtvis Cecilia fritt att tycka illa om den antagna lönepolicyn men hon citerar den förgripliga sjätte principen fel. Det står inte "För att undvika avarter som ger ökade personalkostnader används inte lönesättningen som ett konkurrensmedel inom Västra Götalandsregionen". Fullmäktige beslutade: "Lönesättningen används inte som ett konkurrensmedel inom Västra Götalandsregionen på ett sätt som medför avarter i form av omotiverade personalkostnadsökningar". För mig är det en avgörande skillnad i innebörden av de två formuleringarna.
Regionens lönepolicy värnar om den induviduella lönesättningen. Jämställdhetspolicyn citeras som en portalmening i inledningen. Lönen skall anpassas till marknadslöneläget på orten.
Självklart skall personal kunna byta jobb inom regionen och då få en lön som är sakligt motiverad av kompetens, arbetsuppgifter, ansvar och resultat och även av tillgång och efterfrågan av personal.
Självklart skall en vårdcentral eller en klinik med rekryteringsproblem ha möjlighet att erbjuda en högre lön om det krävs för att kunna genomföra sina åtaganden. Regionen konkurrerar dessutom med andra landsting, med kommuner och privata arbetsgivare om sin personal.
Vad policyn vänder sig mot är avarter som kan leda till kraftiga punktvisa löneökningar utan att det ger något mervärde för vården av våra patienter. Sådant har förekommit inom regionen. Så t ex försökte Frölunda sjukhus köpa över ögonläkare från Borås lasarett för 10000 kr mer i månadslön trots att detta skulle leda till att betydligt färre starroperationer blev utförda. Regler mot sådana avarter finns i de flesta landsting, kommuner och privata företag, t ex i personalpolitik för Göteborgs Stad och i aktieägardirektiven för Stockholms läns landsting.
Oskäliga löneökningar för några få kan inte vara vare sig i patienternas eller skattebetalarnas intresse och minskar våra möjligheter att höja lönerna för den personal som inte har någon löneglidning, undersköterskor och andra, ofta äldre, som av olika skäl inte kan flytta runt mellan våra olika arbetsplatser.
Regionerna är framtiden.
När övriga Europas regioner får allt större makt och inflytande väljer den svenska regeringen att gå åt motsatt håll och strypa utvecklingen mot ett ökat regional självstyre. När länsgränserna förändrades 1998 i Västra Götaland och Skåne skapades också förutsättningar för en utveckling mot decentralisering av makt i Sverige.
De nya regionerna har på försök övertagit makt och ansvar från staten. Det folkvalda regionfullmäktige har beslutanderätten i vissa frågor som tidigare låg på den statliga länsstyrelsen. Bildandet av Västra Götalandsregionen skedde inte för att vi skulle få ett större landsting i Västsverige utan för att vi skulle få ett större eget ansvar för de regionala utvecklingsfrågorna. Grundtanken är enkel och bygger på att medborgare och förtroendevalda politiker i Västra Götaland har bättre kunskap om vad regionen behöver för utvecklingsinsatser än vad staten har.
Det är därför mycket oroväckande att den svenska regeringen mindre än tre år sedan starten av regionerna skickar ut signaler om att regionaliseringen av Sverige skall avbrytas. Än mer anmärkningsvärt är att regeringens proposition går emot den parlamentariska regionkommittén, som med mycket bred majoritet föreslår att regionförsöken skall fortsätta.
Som en av de politiker som varit involverad i arbetet med de regionala utvecklingsfrågorna anser jag att regionen så här långt uppnått goda resultat. Enigheten i regionen kring behovet av bättre vägar och järnvägar är något nytt och mycket glädjande. Nu lägger folkpartiet tillsammans med centerpartiet och socialdemokraterna fram förslag om att öka regionens insatser för att få till nödvändiga satsningar på bland annat riksväg 40 och Götalandsbanan.
Man kan naturligtvis hävda att regionen borde kunnat göra ännu mer. Det var ett visst trevande under regionens första år då det tog tid att finna samverkansformer mellan olika regionala utvecklingsaktörer. Denna samverkan börjar nu bli allt mer etablerad och regionen har en viktig uppgift att fylla som motor i detta utvecklingsarbete.
Att regionerna är på väg att bli framgångsrika manifesterades nu senast av att Västsvenska industri- och handelskammaren tillsammans med den Sysvenska handelskammaren till riksdagen starkt uttalat sitt stöd till det regionala självstyret.
De ser fördelarna med det lokala engagemanget som skapas kring utvecklingsfrågor. Självstyret mobiliserar också kraft och resurser för ökad tillväxt i regionerna där de bästa förutsättningarna och den största kunskapen finns.
För mig är det alldeles uppenbart att regionerna har framtiden för sig, även i vårt land.
Västra Götalandsregionen har goda förutsättningar att bli en stark regional aktör i såväl Sverige och Norden som i Europa. Det vore mycket olyckligt om den socialdemokratiska regeringen tillsammans med moderaterna i riksdagen bromsade den positiva utvecklingen.
Demokrati bästa skyddet mot krig och terrorism.
Världen har börjat samla sig efter de fasansfulla attackerna i USA. Frågorna är många. Vem ligger bakom attackerna? Vad kommer att hända nu? Självfallet har USA tillsammans med världens demokratier all rätt att försvara sig. De skyldiga måste spåras upp och ställas till svars för sina gärningar.
Men hur skall världen gå vidare? Hur skall vi skydda oss mot att liknande attentat genomförs igen? Det finns en uppenbar risk att de fria och öppna demokratierna väljer att sluta sig och bygga upp murar för att skydda sig mot omvärldens ondska. Det vore djupt olyckligt. Isolationism och rädsla har aldrig varit några positiva drivkrafter för utveckling. Vi som lever i öppna demokratier måste istället hårdare än någonsin arbeta för att sprida demokratin till fler länder.
När folkpartiets förra partiledare Bengt Westerberg i ett tal i Borås i början av 1987 sa att det största bidraget till fred och stabilitet i världen vore om Sovjetunionen blev en demokrati, fick han smäll på fingrarna av socialdemokraternas utrikespolitiske nestor Sverker Åström. Historien visade dock att Westerberg fick rätt. Med murens fall och utvecklingen mot demokratier i det forna Östeuropa försvann också det kalla kriget dagar. Hotet om ett kärnvapenkrig mellan supermakterna eller en invasion av Sverige är borta för överskådlig framtid.
Demokrati är det bästa skyddet mot krig. Aldrig i världshistorien har två demokratier gått i krig med varandra. Demokrati är också den främsta välståndsbyggande kraften. Med demokrati och mänskliga rättigheter följer ökade möjligheter för människor och samhällen att utvecklas och berikas. Demokratin är dock inte immun mot terrorism och historien känner exempel som Bader-Meinhofligan i dåvarande Västtyskland och AUM-rörelsen i Japan, men när människor är fria att tala och påverka makthavare minskar grogrunden för terrorism.
Vad världens alla demokratier nu bör göra är att samla sig för att stödja utvecklingen mot fler demokratier i världen. Sverige bör ta initiativ till ett gemensamt arbete för att stödja demokratirörelser runt om i världen. Vissa debattörer hävdar att krav på demokrati skulle vara liktydigt med kulturimperialism och att vi i västvärlden inte har rätt att ställa krav på andra länder vilken styrelseform de finner är lämpligast. Det är ett människoföraktande resonemang. För mig som liberal är varje individ fri och har grundläggande mänskliga rättigheter som endast kan komma till uttryck i en demokrati. Att hävda att vissa individer inte skulle ha dessa behov och rättigheter bara för att de bor i ett annat land på en annan kontinent, är att förringa deras människovärde.
Fattigdom och en känsla av utanförskap är en grogrund för terrorism. Det svenska biståndet måste därför höjas och än mer inriktas mot demokratibistånd, vid sidan av det nödvändiga katastrofbiståndet. Övergången från diktatur till demokrati är inte alltid enkel. Länder utan en demokratisk tradition behöver stöd och hjälp med att bygga upp en demokratisk infrastruktur med bland annat ett fungerande rättsväsende. Om inte västvärlden stöttar denna utveckling ökar risken dramatiskt för att grupper med hjälp av vapen eller med enkla lösningar på svårare problem griper makten och avskaffar demokratin.
Vid sidan av biståndet är frihandel nödvändig för att häva fattigdomen i världen. Om den rika världen inte avvecklar sina handelshinder gentemot de fattiga länderna och accepterar de ekonomiska omställningar som följer av de fattiga ländernas utveckling, kommer fattigdomen aldrig att kunna brytas.
Kvarstår orättvisorna och fattigdomen kommer det alltid att finnas en möjlighet för terrorister att rekrytera nya sympatisörer för galna uppdrag.
De fruktansvärda katastroferna i New York och Washington måste leda till ansvarsfulla reaktioner. Efter andra världskriget lanserade USA Marshallplanen för att lyfta ett krigshärjat Europa ur ruinerna. Den lade grunden till en framgångsrik utveckling mot fred, frihet och välstånd i hela Europa. Världen har nu en chans att samla sig till att skapa en ny världsordning bort från fattigdom och mot demokrati. Det vore det bästa sätt på vilket världssamfundet kan hedra de tusentals oskyldiga offer för terrorattackerna.
Fp vill decentralisera sjukvården
Benny Strandberg (kd) efterlyste i en insändare i mitten av sommaren svar från mig och Folkpartiet om vår syn på sjukhusen i regionen. Först nu har jag tagit del av Strandbergs insändare och vill klargöra var Folkpartiet står.
Strandberg frågar om Folkpartiet är för eller emot ökad decentralisering och självständighet för regionens sjukhus.
Sedan regionen bytte politisk ledning för ganska precis ett år sedan, då folkpartiet tillsammans med centerpartiet och socialdemokraterna övertog ledningsansvaret för regionen, har avgörande steg tagits mot ökad decentralisering, självständighet och identitet för regionens sjukhus.
Vid det första sammanträdet med utförarstyrelsen för Sahlgrenska Universitetssjukhuset (SU) efter maktskiftet förra hösten fattade styrelsen beslut om en ny decentraliserad organisation med en ökad identitet för de olika sjukhusen i sjukhusgruppen.
Sedan årsskiftet är Alingsås lasarett ett så kallat självständighet sjukhus och ingår inte längre som del i SÄS (Södra Älvsborgs Sjukhus).
I början av mars i år fattade den politiska ledningen beslut om NU-sjukvårdens framtida organisation. Det beslutet innebär att NÄL och Uddevalla sjukhus från och med 2002 ska bli självständiga sjukhus med var sin sjukhusdirektör, eget personal- och ekonomiansvar och med separata beställningar av sjukvård som personalen på respektive sjukhus har ansvar för.
Arbetet med framtidens sjukhus i FyrBoDalsområdet fungerar mycket. En mycket stor del av personalen vid de fem sjukhusen i NU-sjukvården är engagerade i arbetet med att forma den nya organisationen. Vi har från den politiska ledningen stora förhoppningar om att den nya strukturen ska fungera bra och göra sjukhusen i NU-sjukvården till attraktiva arbetsplatser och en god vårdmiljö.
Sjukhuset i Lidköping har under året fått en ökad lokal ledning genom att en särskild sjukhuschef, tillsammans med personalen på sjukhuset, får eget ansvar produktion, personal och ekonomi.
På ett år har således betydligt fler steg tagits i riktning mot ökad decentralisering än vad fallet var under regionens två första år när kristdemokraterna hade ett avgörande inflytande över sjukvårdspolitiken i Västra Götalandsregionen.
Folkpartiet kommer att fortsätta arbeta för en ännu effektivare sjukvårdsorganisation i regionen.
Galna ko-sjukan.
Oron för galna ko-sjukan och diskussionen kring denna visar stora likheter med kärnkraftsdebatten. Men det finns också skillnader, som kan leda fram till andra slutsatser.
Jag är för att man driver våra kärnkraftverk så länge det är säkerhetsmässigt och ekonomiskt försvarbart. Det främsta skälet är att de i dag tillgängliga alternativen (kol, olja,gas) är sämre ur miljö- och hälsosynpunkt.
Men vad sakliga resonemang kan vara värda visade Tage Danielsson redan för två decennier sedan i sin berömda monolog om sannolikheter. Fruktar man kärnkraften så vill man ha bort den oavsett hur riskanalysen ser ut. Problemet här är att den enskilde har små möjligheter att välja. Det kan vara ett kärnkraftverk som pumpar runt elektronerna i våra ledningar även om vi betalar för så kallad grön el.
När det gäller kött däremot har konsumenterna stor valfrihet. Misstror man nötkött så kan man välja får, gris, fågel eller fisk. Man kan också helt avstå från kött och bli vegetarian. Konsumentmakten har slagit hårt mot bönderna i Tyskland, där nötköttsförsäljningen har minskat med 80 %.
Denna erfarenhet borde stämma till eftertanke även i Sverige. Om man, trots alla försigtighetsåtgärder, konstaterar fall av galna ko-sjukan i vårt land så får det allvarliga konsekvenser för framför allt livsmedelsproducenterna. Detta skulle man dock knappast kunna lasta jordbruksministern personligen för.
Vad som är verkligt allvarligt , och enligt min mening helt oacceptabelt, är att Margareta Winberg är så säker på att Sverige är fri från BSE-smitta att vi inte behöver utföra samma tester som våra grannländer. Här tar hon på sig ett stort ansvar som kan visa sig ödesdigert för förtroendet både för henne själv och för inblandade myndigheter.
Folkpartiets engagemang för djurskyddsfrågor i allmänhet och oro för galna ko-sjukan i synnerhet avfärdas av Borås Tidning med att det "gynnar … en och annan som famlar efter räddningslinor längs 4-procentavgrunden". Gäller den kommentaren även resten av vår politik från eget rum i äldreomsorgen till betyg i mellanstadiet? Gäller den också för vårt engagemang för att bekämpa fattigdomen i tredje världen främlingsfientlighet och segregation i Sverige?
Regionen och framtiden.
Den parlamentariska regionkommittén (PARK) har föreslagit att de pågående försöken med regionala självstyrelseorgan skall fortsätta ytterligare en mandatperiod och även vidgas till att omfatta flera län. För Västra Götalands del betyder försöket att de regionala utvecklingsfrågorna handläggs av ett folkvalt organ, ett regionfullmäktige, och inte av statliga tjänstemän i länstyrelsen eller av ett indirekt valt kommunförbund.
Att detta är den bästa lösningen anser sex av partierna i fullmäktige (s, kd, v, c, fp, mp). Fem av partierna (s, kd, v, c, fp) framförde i sitt yttrande över PARK:s förslag att det för Västra Götalands del redan "vunnits tillräckliga erfarenheter för att nu ta ställning till en permanentning av verksamheten med direktvalt fullmäktige. Det är inte realistiskt att återgå till den gamla ordningen. De regionala självstyrelseorganen har kommit för att stanna."
Borås Tidning anser att majoriteten saknar övertygande skäl för sin linje och att länstyrelsen bör lämnas i fred. Dessutom tycker redaktionen att mitt tänkande är krigiskt.
Själv kommenterade jag inte länstyrelsens synpunkter på PARK-förslaget i fullmäktige, men jag medger gärna att jämförelsen mellan en åttaårig försöksverksamhet och ett sexårigt krig kan leda tanken fel. Självfallet önskar jag inte sex år av stridigheter i regionen. Den måttfulla tonen vid senaste fullmäktigemötet ger tvärt om hopp om fredlig samlevnad framöver.
Vad jag vill säga är att åtta år kan vara en lång period i historien. År 1938 kunde man knappast föreställa sig hur Europa skulle se ut 1946, lika lite som man 1988 kunde förutse den omvälvande och i huvudsak fredliga förändringen som Öst- och Centraleuropa skulle genomgå fram till mitten av 90-talet.
Åtta år kan också vara en allt för kort tid. Lars Nordström påpekade i debatten att någon säker bedömning av effekterna av sammanslagningen av de mer än 300 år gamla länen i Västsverige knappast kan göras förrän efter 30 - 50 år. Länssammanslagningen har inte direkt med regionförsöket att göra, men min övertygelse är att de regionala utvecklingsfrågorna kan drivas betydligt kraftfullare av ett enigt Västra Götaland än av tre konkurrerande västsvenska län.
En fullständig redovisning av vad som hittills åstadkommits på detta område låter sig knappast göras inom ramen för ett anförande i fullmäktige eller i en tidningsartikel. Jag återkommer gärna med exempel med anknytning till vår bygd.
Diskussionen om gränsdragningarna mellan statlig, regional, lokal och enskild verksamhet måste fortsätta. Debatten bör gälla både mål och medel. Men att låta ett försök övergå i ordinarie verksamhet behöver inte betyda att förändringar är uteslutna för all framtid. Utvärdering och omprövning är väsentliga inslag i en vital demokrati, liksom rätten och möjligheten att argumentera för det man tror på.
______________________________________
När skattesatsen vid regionbildningen 1998 fastställdes till 9:50 kr innebar detta i realiteten en kraftig skattesänkning, framför allt för invånarna i det gamla Bohuslandstinget. Detta ledde till miljardunderskott i regionens resultat för både 1999 och 2000. Bristen motsvarade, enligt våra ekonomer, ca 70 öre i skatt. Att köra vidare på den vägen mot en hotande statlig tvångsförvaltning var inte aktuellt, i varje fall inte för folkpartiets del. Den nya majoriteten höjde skatten 75 öre och ekonomin stabiliserades.
Innevarande mandatperiod har resultaten varit positiva utom år 2004, då en oväntad minskning av skatteintäkterna gav ett underskott på nära 400 miljoner kr. För att uppfylla lagens krav på balans i ekonomin korrigerades detta med en mindre skattehöjning på 20 öre.
Idag är regionen skuldfri och på god väg att återställa det egna kapital som fanns när regionen bildades, ca 3,5 miljarder kr. Detta ger en betydande handlingsfrihet inför framtiden. Samtidigt finns det ingen anledning att ta ut mer skatt än som behövs för att kunna erbjuda den kvalitet och omfattning på regionens tjänster som medborgarna efterfrågar. Folkpartiet är berett att medverka till en skattesänkning när målen för ekonomin och verksamheten är uppnådda.
Lars-Gerhard Westberg
regionråd (fp)
ordförande i regionens ekonomiutskott