Ett glädjande besked för dem som tror på valfrihet och en tillgänglig
närsjukvård kom i morse i DN. Precis som vi eftersträvat och förutsagt så
har Vårdval Stockholm inneburit en rejält ökad tillgänglighet med fler
besök redan de första månaderna. Det går naturligtvis inte att säga något
om Vårdvalets fulla effekter, men hittills pekar det alltså i rätt
riktning. Extra glädjande är att farhågorna (ibland skrämskotten) om att
invånare i socialt och ekonomiskt utsatta skulle missgynnas, har kommit på
skam. Mest ökar besöken där två av länets största utpekade utsatta områden
finns, i Botkyrka (+32 % jan-feb i år jämfört med samma månader 2007) och
Rinkeby-Kista (+28%), samt i Järfälla (+24%) där vi länge har haft problem
med en dåligt fungerande och otillgänglig primärvård. Det är också i dessa
kommuner och områden som vi har sett flera av de nya mottagningarna öppna.
Generellt har besöken ökat med nära 10 % sedan årsskiftet.
HPV-VACCIN
Imorgon onsdag ska vår landstingsrådsberedning avge yttrande till
Socialstyrelsen om hur vi ser på att vaccin mot HPV-papillom som kan ge
livmoderhalscancer ska införas i det allmänna vaccinationsprogrammet. Jag
kan redan nu svara att vi säger ja. Men vi betonar också vikten av att det
sker en långsiktig uppföljning av effekterna så vi kan följa om
skyddseffekten är så god som man hoppas och om det behövs påfyllnadsdoser
i framtiden. Vi vill också att man är noga med att följa upp att vi
behåller hög andel kvinnor som genomgår screeningprogrammet med
cellprovstagning av livmoderhalsen för att finna tidiga cellförändringar
som kan ge cancer.
VÅRDGARANTIN- Bort med köer
Under första kvartalet i år har det upphandlats mera insatser inom
höft/knäplastik, ryggoperationer, fotoperationer, axel - och
handoperationer för 39 mkr inom vårdgrenen ortopedi där vi har störst
problem med väntetider som är för långa. Både offentliga och fristånede
vårdgivare har fått uppdrag för att beta köer. Inom neuropsykiatri har vi
första kvartalet beställt extra utredningar för 11,5 mkr av såväl
landstingsenheter som privata utförare
I dag har vi haft landstingsfullmäktige igen med behandling bl.a. av
årsredovisningen. Debatten var inte särskilt upplyftande. Att i flera
timmar debattera det förgångna utan att blicka framåt känns inte riktigt
konstruktivt. Debattonen var trist och förutsägbar. Det kändes som en
repris av budgetfullmäktiges debatt.
Flera andra intressanta frågor togs som vanligt också upp. Här ett
axplock:
PATIENTSÄKERHETSKOMMITTÉNS FÖRSTA ÅRSRAPPORT
I slutet av 2006 bildades patientsäkerhetskommittén, med uppgift att
centralt samla och leda patientsäkerhetsarbetet i landstinget. Det handlar
om att genomföra det handlingsprogram för säker vård som antogs samma år.
I kommittén, som kompletteras av en patientsäkerhetsfunktion och ett
samverkansorgan med patient- och intresseorganisationer, ingår bl.a.
chefläkarna från sjukhusen, inklusive S:t Göran, och SLSO.
I sin första årsrapport rapporterade kommittén om läkemedel,
vårdrelaterade infektioner, avvikelsehanteringssystemet "HändelseVis" som
införts, och utbildning av politiker, tjänstemän, brukarrepresentanter.
Inom läkemedelsområdet, som intresserar mig särskilt som politiskt
ansvarig för läkemedelsfrågorna i vårt landsting, har man formulerat vå
övergripande mål som kan verka självklara: att minska antalet allvarliga
skador pga brister i läkemedelsbehandlingen, och minska antalet
sjukhusinläggningar pga läkemedelsrelaterade problem. Viktigast är förstås
nästa steg, hur vi uppfyller dessa mål. Tre områden har prioriterats:
förebyggande av antikoagulantia-relaterade skador (Waran orsakar flest
allvarliga skador inkl dödsfall); ökad mätning och kunskap kring
sjukhusinläggningar; samt Apodosanvändningen, så att rätt patient får
Apodos (ökad användning borde kunna öka säkerheten - i Västra Götaland är
användningen mångdubbelt större). Apodos innebär att patienten får
portionsförpackade läkemedel med alla tabletter som ska tas vid varje
tillfälle i en förpackning t.ex. morgondos, middagsdos, kvällsdos. Det
underlättar för sjukhem som i regel får mediciner till sina patienter på
detta sätt. Men fler äldre i vårt län borde få detta än vad som är fallet
idag. Åtminstone de som står på en stabil medicinering kan ha nytta av
detta.
NYA KAROLINSKA - ÄNNU FLER BESLUT PÅ VÄG
I en stor fråga som byggande av nya Karolinska universitetssjukhuset i
Solna, blir det många ärenden som vandrar genom landstinget. I dag
beslutade vi verkligen om att genomföra byggnationen, godkänna
projektprogrammet och bl.a. fastställa ramarna för volymen (max ca 335.000
kvm) och kostnaden (max 14,1 miljarder kronor). Det är svindlande ytor och
summor men det är få investeringar som känns så nödvändiga och angelägna.
Nu gäller det att tidsplaner och kostnadsramar håller. Kanske kan det då
vara bra att ta hjälp av utomstående aktörer inte bara i byggnationen utan
även i hela finansieringen och projekteringen. S.k. OPS- eller
PPP-lösningar har använts med framgång för såväl sjukhus som vägar och
annat i flera andra länder. Sådana exempel, t.ex. från Storbritannien, bör
vi studera noggrant. Jag har själv varit och sett bl.a. det nybyggda
University College Hospital i London och tagit del både av för- och
nackdelar, om vi väljer den vägen krävs förstås en ordentlig analys av hur
de kan uppnås respektive undvikas. Tanken är att junifullmäktige ska
överväga vilken finansieringslösning som är bäst. Det som talar för en
annan finansiering än i egen regi är att vi har stora investeringsbehov i
kollektivtrafiken. Men även att man kan köpa sig fri från risker för
förseningar och få ökad flexibilitet. Samtidigt kostar det att friköpa sig
från den risken. Det är därför vi behöver analysera hur stor riskpremien
blir och om det är värt priset. Trots allt har vi ganska stabil ekonomi
vilket bäddar för att räntan på om landstinget lånar pengar blir till
lägre ränta än om någon annan lånar. När regeringen valde via
finansministern att meddela att staten inte avser använda OPS sjönk
naturligtvis intresset från stora utländska konsortier att satsa på
Sverige.
HJÄLP TILL SPELBEROENDE
Jag besvarade i dag en motion om åtgärder mot spelberoende. Det
uppmärksammas och likställs allt oftare med andra former av beroende, som
vi är mer vana vid att hantera inom sjukvården. Landstingets beroendevård
har sedan en tid drivit projekt för att utveckla behandlingsmetoder för
spelberoende och spelmissbruk, tillsammans med statliga
Folkhälsoinstitutet. Både kognitiv beteendeterapi och individuell
korttidsterapi med motiverande samtal utvärderas. Förutom
behandlingsmodeller arbetar man med anhörigprogram och ekonomisk
rådgivning. Ett spelberoende kan - som andra missbruk - helt ödelägga en
människas och ibland många anhörigas ekonomi, detta ovanpå den
fruktansvärda livssituation i stort det riskerar att utvecklas till. Inte
minst viktigt är att det här ofta rör sig om yngre, människor på tröskeln
till vuxenlivet som kan få starta den resan med ett mycket tungt bagage.
Folkhälsoinstitutet säger att knappt 4 procent av befolkningen har
riskabla spelvanor; 0,4 procent kan klassas som spelberoende. Bland
spelare i åldrarna 16-27 har 39 procent spelrelaterade problem, medan
siffrorna sjunker för äldre spelare.
Utvärderingarna från våra behandlingsmodeller väntas nu under 2008. Det
blir Karolinska Institutet som genomför dem och det kommer att vara den
mest väl designade och mest omfattande studien i världen. Behandlingen
bedrivs på Beroendecentrum Stockholm och Maria Ungdom.
Det finns en statlig utredning som tillsattes 2007 som ska föreslå hur
vård och behandling långsiktigt ska organiseras och finansieras
EPILEPSIVÅRDEN
Två av dagens interpellationer handlade om epilepsivården. Positiva besked
kunde ges. En fokusrapport på området har redan börjat ge resultat,
beställningarna i öppen neurologisk vård har ökat med 675 läkarbesök på
Karolinska redan då rapporten höll på att bearbetas. I årets budget har
hälso-. och sjukvården fått 12 öronmärkta miljoner för barn med kroniska
eller långvariga tillstånd, därav går en del till barn med epilepsi.
Magnetröntgen-undersökningar kan vara en bra undersökningsform men kräver
både rätt utrustning och rätt kunskap hos remittenten. För många patienter
är epilepsiteamen en viktig del av vården, andra kan klara sig med icke
epilepsi-specialiserade neurologer, men det viktiga är att alla får en
kvalitativ vård efter sina behov.
Hälsningar Birgitta Rydberg