RUBRIKER
Regnbågsperspektiv i hela vården
Hälsosammare för alla
Mer tid för hälsa
Hälsa via nätet
Gatuvåldet akutens vardag
Vårdgaranti = vård i tid med kvalitet efter behov
Mer kiropraktik och naprapati
Kunskap mot klamydia
Djur- och naturvård för människor
REGNBÅGSPERSPEKTIV I HELA LANDSTINGET
Nästa år ska landstinget ta fram en särskild HBT-policy. Det innebär att vi som för många andra viktiga områden får ett styrdokument som tydliggör att hela vården ska arbeta med bemötande och behandling av HBT-personer, och hur de ska göra det. Målet är förstås att homo- och bisexuella och transpersoner utan bekymmer ska kunna få vård varsomhelst närsomhelst, men tyvärr har HBT-personer särskilda behov bl.a. mot bakgrund av en högre förekomst av psykisk ohälsa än befolkningen i stort. Och tyvärr så bemöts HBT-personer inte alltid rätt och på jämlika villkor överallt i vården. På vissa områden görs redan viktiga punktinsatser inom t.ex. kvinnosjukvård, mödrahälsovård, förlossning, psykiatri och beroendevård, men HBT-perspektivet behövs överallt, och inte minst i den generella vården. Ingen HBT-person ska behöva känna olust inför att gå till sin husläkare.
RFSL bedriver ett viktigt arbete med såväl opinionsbildning som praktisk hjälp till vården: med råd och s.k. HBT-certifiering. Det sistnämnda är något vi uppmuntrar och vilka mottagningar som är HBT-certifierade (i dagsläget gäller det en vårdcentral, den landstingsdrivna i Riksby) kommer i framtiden att bli synligt i Vårdguiden. Utbildning av såväl chefer som annan vårdpersonal är förstås central. De allra flesta vill förstås göra rätt och ge ett ordentligt, respektfullt och jämlikt bemötande - men även situationer där inte fördomar utan bara okunskap, bristande erfarenhet eller valhänthet finns med kan upplevas kränkande och upprivande för den enskilde.
Med utgångspunkten att ge alla vård och bemöta alla med respekt, utan åtskillnad, efter behov, når vi långt. Rustar vi oss sedan med kunskap och öppnar ögonen för det som kanske känns ovant och annorlunda, så är vi på god väg mot målet.
Om detta handlade en motionsdebatt där jag besvarade ett förslag från Miljöpartiet, vars olika punkter jag förstås sympatiserar med. Arbetet i den riktningen pågår alltså.
HÄLSA FÖR ALLA
Att hälsan i Stockholms län inte är jämlik är välkänt och jag har tagit upp det förut. Rökning, övervikt, psykisk ohälsa osv skiljer sig åt en hel del mellan människor beroende på var de bor, vilken utbildning och jobb de har (om de har något), om de är födda inom eller utanför Sverige, osv. En av framgångarna med Vårdval Stockholm är att vi - trots vad en del belackare påstått - har uppnått ett mer jämlikt utnyttjande av primärvården. Läkarbesöken har ökat kraftigt och mest i de områden där man inte gjorde så många besök tidigare. För första gången görs lika många läkarbesök i s.k. utsatta områden som i bättre bemedlade delar av länet.
Före Vårdval Stockholm fördelades resurserna bl.a. efter ett socioekonomiskt index, men det var inte någon exakt vetenskap och utgjorde dessutom bara en liten del av vad mottagningarna fick. Två vårdcentraler i två ungefär lika utsatta områden kunde ha helt olika ersättningar, och en vårdcentral i innerstaden kunde ha mer än en i en socioekonomiskt mindre välmående förort. Vårdval Stockholm utjämnade alla dessa skillnader och de fler läkarbesöken har alltså hittills gynnat vårdcentralerna i mer utsatta områden.
Vi vill göra ännu mer, vilket var det svar motionerande vänsterpartister fick i dag angående att utveckla ersättningssystemet för att utjämna sociala skillnader. 2011 hoppas vi kunna införa en diagnos- och åtgärdsrelaterad taxa. Då blir det vårdbehoven hos varje enskild människa som styr. Att åter börja klumpa ihop människor beroende på var de bor i ett trubbigt system. Vårdens pengar ska inte gå till stadsdelar och bostadsområden utan till människor.
MER TID FÖR HÄLSA
Samma grundläggande resonemang som för de sociala skillnaderna gäller vårdens förebyggande, hälsofrämjande funktion. Det är ju jämte jämlikheten ett av grundmålen med Vårdval Stockholm. Med vård i tid, på lägsta möjliga vårdnivå, kan problem upptäckas och sjukdomar förebyggas. Fler förblir friskare, och fler nya människor kommer till vården, precis som vi eftersträvade - det är inte samma patienter som förut som gör fler besök.
Den ökade tillgängligheten med fler vårdmottagningar, fler husläkare och fler läkarbesök, och den ökade kontinuiteten när fler kan välja sin egen fasta doktor och få en varaktig kontakt med sin distriktssköterska, är stora hälsovinster. Och den förändring av ersättningsmodellen till att bli åtgärds- och diagnosrelaterad kommer att göra förutsättningarna ännu bättre. Då kommer också de patienter som behöver få mer tid, samtidigt som de många som bara behöver ett kort besök kan få det. Vilket borde glädja även MP-motionärerna som vill förbättra bemötandet i vården.
HÄLSA VIA NÄTET
Bättre hälsa kan man också få via nätet. Och då tänker jag inte i första hand på hälsovinsterna för de ungdomar som genom att ägna sig åt dataspel istället för drickande bidragit till att ungdomars alkohol- och drogkonsumtion hållits tillbaka de senaste åren (där finns ju också risker för social isolering, psykisk ohälsa och ett annat slags beroende). Ny teknik kan innebära stora effektivitetsvinster för vården och därmed hälsovinster för enskilda människor. Ett exempel är Internetpsykiatri.se, en framgångsrik behandling som bedrivs inom Psykiatri Sydväst men är tillgänglig för andra patienter, med kontakt till behandlare eller hjälp med självbehadnling. En annan är förstås Vårdguiden med tjänsten Mina vårdkontakter, något vi hoppas ska utvecklas till att verkligen fungera som "allra första" linjens vård - före primärvården. Via Vårdguiden bör man kunna få hjälp med svar och kunna boka in sköterske- eller läkarbesök om det behövs.
"E-hälsa" hör framtiden till och mycket pågår redan, även om det inte är exakt vad MP-motionärerna i denna fråga såg framför sig.
GATUVÅLDET AKUTENS VARDAG
Alla som har gjort studiebesök på SÖS-akuten har fått sig skrämmande historier och bildbevis på vad betydligt mer ofrivilliga besökare kan ha råkat ut för. Det är en bild av ett våldsamt Stockholm som man helst vill hålla ifrån sig. Just SÖS har särskild kompetens med ett handlingsprogram för omhändertagande av personer som utsatts för brottsmisshandel och gatuvåld, och SÖS-akuten har kuratorer som kan ta emot brottsoffer för uppföljande samtal. Även om det helt slumpmässiga gatuvåldet är ovanligt, sker tillräckligt många incidenter inte minst i Stockholms nattliv för att efterverkningarna tyvärr kan räknas till vardag på akutmottagningarna, inte bara på SÖS. Och alla akutmottagningar har såväl den medicinska som psykosociala kompetensen som krävs, det ingår i deras grunduppdrag. Därför anser vi inte att det behövs någon särskild akutmottagning för gatuvåldets offer - de blir bäst omhändertagna i den ordinarie vården.
Samtidigt kan mer forskning behövas, inte minst kring det psykiska traumat som många våldsoffer upplever (vilket ju var ämnet för en intressant artikel i DN Kulturs psykiatriserie "Arma själar", av överläkaren Lotti Hellström på akutmottagningen för våldtagna kvinnor på SÖS). Likaså behövs fortsatta informationsinsatser där kunskaperna i vården kommer andra delar av samhället till godo - såväl rättsvårdande instanser och andra myndigheter som det civila samhället, föreningsliv och allmänhet. På det området har ju SÖS också agerat föredömligt.
VÅRDGARANTI = VÅRD I TID MED KVALITET EFTER BEHOV
Vård i tid med vårdgaranti är en strof som kanske faller särskilt väl i öronen på en och annan folkpartist, som med stolthet minns partivännen, förre landstingsrådet och dåvarande sjukvårdsministern Bo Könbergs vårdgaranti i början av 1990-talet. Sedan dess har vi kommit långt - vårdgarantier har avskaffats av socialdemokratiska återställare, och återinförts i olika skepnader, först av oss i landstinget, sedan slutligen av en S-regering när trycket blev för stort (då hade de rödgröna här i landstinget hunnit avskaffa vår regionala vårdgaranti, än en gång).
Och vårdgarantin handlar nu om mer än vård i tid. Det har den förstås alltid gjort. Grundkravet är vård med kvalitet dvs med metoder baserade på vetenskap och beprövad erfarenhet, med patientsäkerhet. Och ett lika starkt grundkrav är vård efter behov, som hälso- och sjukvårdslagen liksom all medicinsk etik stadgar.
När vi utvecklar vårdgarantin handlar det inte bara om mer pengar för att kunna korta väntetider, eller om organisatoriska förändringar som flerårsavtalen som gör det möjligt för sjukhusen att planera sin verksamhet bättre och mer långsiktigt. Det handlar också om att se till att kvalitets- och behovskraven uppfylls. Det gör vi bl.a. genom att utveckla öppna jämförelser, genom att införa vårdval på fler områden vilket gör patienten själv till den som i sista hand bestämmer, och genom vårt löpande uppdaterade medicinska programarbete. Prioriteringar mellan olika diagnoser och patienter ska göras genom dialog och överenskommelser mellan och inom olika vårdområden.
Vårdgarantin handlar inte heller bara om höftledsplastiker, gråstarrkirurgi och andra välkända fysiska åkommor. Även själens sjuklighet omfattas. Neuropsykiatriska utredningar, ätstörningsvård, m m har också ett ovillkorligt mål att ges i tid.
Om väntetiden var det enda som vårdgarantin handlade om så kunde jag dela vänstermotionärernas oro över vårdgarantins baksida. Nu är jag trygg i att vi gemensamt, i professionen, administrationen och politiken, ständigt övervakar och hjälps åt att uppfylla det trefaldiga målet: vård i tid, med kvalitet, efter behov.
MER KIROPRAKTIK OCH NAPRAPATI
Kiropraktiker och naprapater är numera en reguljär del av vården, t.ex. naprapaterna på våra två Ryggcentra. För kiropraktorer innebär det senaste avtalet 2009-2011 en volymökning och en geografisk spridning i länet. Löpande utvecklas gränsdragningarna mellan dessa discipliner, ortopedi och sjukgymnastik. Mot bakgrund av den största sjukskrivningsgrunden, smärtor och andra problem med rörelseorganen, är naprapat- och kiropraktorbehandlingar liksom sjukgymnastik viktiga såväl för att behandla som för att förebygga. Sjukgymnasterna med avtal är dock betydligt fler än kiropraktorerna.
KUNSKAP MOT KLAMYDIA
De senaste åren har vi fått återkommande oroande rapporter om ökad förekomst av klamydia inte minst bland ungdomar. Det är särskilt oroande eftersom mindre smittsamma men betydligt värre sexuellt överförbara sjukdomar kan befaras följa efter - med hiv som det största hotet. Oroad är också socialdemokraten och förra sjukvårdslandstingsrådet Inger Ros, som föreslår en bred informationskampanj. Information är också helt rätt väg att gå, klamydia ska mötas med kunskap. Men en särskild kampanj är inte nödvändigtvis det bästa sättet att förmedla den informationen. Istället bör vi bygga på varaktiga, långsiktiga och befintliga kanaler.
Ungdomsmottagningarna har en nyckelroll och har fått en resursökning, med beredskap för att betala ytterligare fler besök. Totalt handlar det om uppåt 15 miljoner 2008-2009. Ungdomsmottagningarna får nu 70% fast ersättning för att bl.a. bedriva förebyggande arbete, resten är rörlig ersättning för att fler unga ska kunna träffa en barnmorska eller läkare.
Smittspårningsarbetet har utökats och tiden utökats till spårning 12 månader bakåt i tiden. MVC och ungdomsmottagningar får en särskild ersättning för att också bidra till smittspårningen. Våra har sex- och samlevnadsmottagningar på fyra av våra sjukhus samt SesamCity, med öppet för obokade besök, ska utökas med ytterligare två inom SesamCitys uppdrag.
Lafas långsiktiga informationsarbete med återkommande kampanjer kring vikten av säkert sex och att använda kondom är med all rätt uppmärksammat, och Lafa stödjer också skolornas sex- och samlevnadsundervisning samt delar ut kondomer (över 1 miljon). 23-åringarna i länet får direktutskick med information, en skjuts på vägen när de lämnar ungdomsmottagningarnas åldersmässiga hägn. Vi har öppet hus på i år över 100 mottagningar på den s.k. Klamydiamåndagen, och särskilda insatser på Stockholm Pride.
Detta omfattande ordinarie arbete mot klamydia och andra sexuellt överförbara sjukdomar ska förvaltas och utvecklas. Jag är övertygad om att det ger resultat.
DJUR- OCH NATUR VÅRD FÖR MÄNNISKOR
Att naturupplevelser och kontakt med djur kan ha positiva hälsoeffekter - såväl fysiskt som psykiskt - är omvittnat. Grön terapi och rehabilitering, som en MP-motion önskar mer av, används redan på sina håll främst i äldrevård, palliativ vård och psykiatri. Kanhända kan det göra nytta på fler håll. Så länge behandlingar är vetenskapligt baserade, eller föremål för forskningsstudier, och ekonomiskt motiverade, jämfört med andra vårdinsatser man kunde få för pengarna, så är jag inte alls främmande för mer djur och natur som ett komplement i vården. Välbefinnande är viktigt för tillfrisknande. Många rehabiliteringskliniker liksom frivilligorganisationer som vi har avtal eller vården samarbetar med erbjuder redan en del och kan säkert bidra till utveckling och mer kunskap på området.
BÄTTRE TANDHÄLSA FÖR BARN
Ett område där ojämlik hälsa riskerar att sätta särskilt tydliga och för vissa plågsamma spår är i munnen. Tandhälsan var länge en indikation på social status. Allas lika möjlighet till att vårda och behålla sina egna tänder är en stor välfärdsframgång. Den framgången måste vi kämpa för att behålla, och den kampen börjar i barnaåren. Därför driver Folktandvården med sitt särskilda uppdrag för kariesprevention i utsatta områden omfattande insatser i ett antal kommuner och stadsdelar, med information till småbarnsföräldrar via BVC, undersökning och tandborstintroduktion för 2-åringar, fluorlackning och fluorsköljning m m. Och det verkar ge resultat; 2008 förbättrades tandhälsan generellt och mest i det s.k. vårdbehovsområde 4, där den är som sämst. Nästa år förstärker vi det förebyggande arbetet genom ett uppdrag som omfattar alla 1-åringar i vårdbehovsområde 3 och 4 - för att förebygga karies när barnen fått sina första tänder. Totalt sett är detta att föredra framför den i och för sig vällovliga S-motionens förslag om ett projekt med det tilltalande namnet "Tandtrollet" i bara två områden (Husby och Fittja).
Hälsningar Birgitta Rydberg (fp)