Idag har vi haft fullmäktige hela dagen och det pågår fortfarande när
detta skrivs. Sista interpellationsärendet debatteras nu. Debatterna pågår
oavbrutet i 13 timmar. Mest har vi debatterat budgetdirektiven inför 2008
och patientvalmodellen i primärvården. Jag har tidigare rapporterat om
detta så det tynger jag inte med idag. Men snart ska de sista bitarna
kring patientvalmodellen klubbas efter midsommar. Då återkommer jag med
mer information.
Här är några av de områden som behandlats idag:
MISSBRUK HOS GRAVIDA
13 procent av gravida kvinnor i Stockholms län har druckit så mycket
alkohol att det kan vara skadligt för deras ofödda barn. Missfall,
missbildningar eller förtida födsel hör till riskerna vid
alkoholkonsumtion under graviditeten. På dagens landstingsfullmäktige
behandlades en motion från förra mandatperioden om landstingets insatser
på området, och de är ganska omfattande. Vården ska identifiera kvinnor
med riskabla alkoholvanor för att kunna erbjuda information och
rådgivning. De utbildningssatsningar som i flera omgångar gjorts för
mödravårdens personal ska givetvis fortsätta. Vi har också flera
behandlingsenheter som är inriktade på gravida kvinnor med riskabel
alkoholkonsumtion: Familjesociala enheten inom Beroendecentrum Stockholm,
som under 2005 tog emot 128 patienter, och Kvinnoprogrammet vid Maria
Beroendecentrum AB.
Alkohol och graviditet hänger förstås också ihop med den större livsstils-
och hälsofrågan som alkoholkonsumtionen utgör. Barn hör, i olika åldrar
likväl som ofödda, till de mest utsatta offren för skadlig
alkoholkonsumtion. Det visar varför det övergripande arbetet för ett
hälsosamt förhållande till alkohol är så viktigt - med allt från minskad
tillgång och alkoholskatter till vård och behandling.
MISSBRUKANDE KVINNOR
Även den andra äldre motionen som behandlades om missbruksvård berörde
kvinnor och missbruk. Kvinnor som missbrukar utsätts ofta för hot och
våld, och kvinnor som söker hjälp på en beroendeakut ska inte behöva
träffa sina förövare i väntrummet. Tanken är att det ska finnas avgränsade
väntrum på beroendeakuterna, det kan kräva vissa ombyggnader. Framför allt
på S:t Görans sjukhus behöver akuten för missbrukare byggas om. Där är
även arbetsmiljöskäl orsak till att en ombyggnad är nödvändig. På Maria
beroendecentrum krävs mindre ombyggnad. En annan fråga är den om särskilda
avgiftningsplatser för kvinnor där vi har ett enhälligt beslut från alla
partier från början av 2006. De förslag som togs fram den våren
behandlades aldrig av den dåvarande majoriteten men nu har vi lagt in en
extra växel och vi har begärt att få upp ett ärende till hälso- och
sjukvårdsnämnden om hur uppdraget ska genomföras- inte om det ska
genomföras.
VÅLDSUTSATTA KVINNOR
Landstinget har ett program för omhändertagande av våldsutsatta kvinnor
som arbetades fram och antogs i enhällighet av partierna under förra
mandatperioden. Därefter har genomförandet tyvärr dragit ut på tiden.
Information har gått ut till alla landstingsfinansierade verksamheter och
nu har en central stödfunktion upprättats. Det handlar om att arrangera
utbildning, ge stöd för att ta fram lokala handlingsprogram och genomföra
uppföljningar och utvärderingar samt att bilda nätverk inom verksamheter
som arbetar mot länets invånare. Handlingsprogrammet för våldutsatta
kvinnor ingår i våra centrala dokument och ska beaktas i avtal och
uppföljningar. Krav och kriterier för uppföljning håller på att tas fram.
Vårdens insatser mot våldet och för att stötta de utsatta kvinnorna
handlar mycket om att se tecknen och kunna bedöma situationen, samt att
agera utifrån kunskapen och bedömningarna: våga fråga och stötta. Som så
ofta alltså en fråga om såväl kunskap som rutiner.
MER MAKT ÅT PATIENTERNA I PSYKIATRIN
Psykiatrin behöver ett stärkt brukarinflytande. Att öka patienternas makt
är en av mina tydligaste prioriteringar i vårt framtidsarbete med
psykiatrin. En åtgärd som jag direkt kan peka ut är att öka patienternas
valfrihet mellan flera vårdgivare som kan ha olika inriktning. Ett medel
att konkurrera med andra enheter och stärka enhetens attraktionskraft kan
vara att vårdenheten har system för ett bra inflytande för patienten och
dennes närstående. Min namne och vänsterpartiets landstingsråd som
interpellerade mig i går delar kanske inte strävan mot fler utförare i
psykiatrin, men jag välkomnar självklart alla goda idéer från oppositionen
om hur vi kan stärka brukarinflytandet och utveckla psykiatrin.
För att varje vårdgivare ska känna ansvar för att öka brukarinflytandet
bör det skrivas in i vårdavtal och vårdöverenskommelser men hur det
anordnas konkret t.ex. i form av inflytarsamordnare bör vara upp till
varje vårdgivare att bestämma. Antalet brukarrevisioner bör öka och ingå
som en naturlig del vårdgivarnas verksamhet.
Det finns flera föredömen som arbetar aktivt med brukarinflytande. Ett
exempel är behandlings- och utredningsenheten Midgård i Stockholms
innerstad för unga med psykossjukdom. Att patienten och närstående ska
vara aktiva och delaktiga är en självklarhet på Midgård. Men Norra
Stockholms psykiatri och Södra Stockholms psykiatri har projekt för att
utveckla brukarmedverkan. I augusti har jag planerat in ett besök där.
FOKUSRAPPORTER OM REHABILITERING OCH UTVECKLINGSSTÖRDA VUXNA
En viktig del i det medicinska programarbetet är fokusrapporter som tas
fram på olika områden - vilka beslutas av hälso- och sjukvårdsnämnden. Två
väntade fokusrapporter handlar om rehabilitering respektive
utvecklingsstörda vuxna psykiska och fysiska hälsa och tar båda lite extra
tid, vilket var ämnet för en interpellation till min kollega Lars-Joakim
Lundquist. För rehabiliteringsrapporten handlar det om en del förändringar
som är på gång inom området: enhetliga uppdragsbeskrivningar, gemensamma
uppföljningsplaner och ersättningssystem ska tas fram;
diagnosregistreringssystem ska utarbetas liksom kvalitetskriterier och
nyckeltal som möjliggör jämförelser över tid och mellan olika vårdgivare;
dessutom ska beställarrevisioner genomföras. Hälso- och
sjukvårdsförvaltningens bedömning har varit att invänta dessa förändringar
innan fokusrapporten tas fram, vilket i mina ögon är en fullt rimlig
ordning.
Fokusrapporten om utvecklingsstördas vuxna psykiska och fysiska hälsa
genomgår också ett förberedelsearbete med bl.a. avgränsning (området blir
lätt som mycket omfattande), man inväntar också en inventering av
forskningsläget när det gäller barn och vuxna med t.ex. DAMB och ADHD.
UTLANDSVÅRD BLIR KVAR OFÖRÄNDRAD
Det har gått rykten att utlandsvården med rehabilitering för främst
reumatiker och neurologiskt funktionshindrade skulle drabbas av
besparingar. Detta är fel. Det kommer även framöver att finnas 17 miljoner
kronor för att köpa denna vård. Det är främst i Spanien som denna
klimatvård bedrivs. Jag hade möjlighet att passa på att besöka Vintersol
när jag var på Teneriffa för två år sedan och det var oerhört intressant
att se hur rehabiliteringen lades upp. Det var hårt arbete med många
träningspass varje dag. Alla patienter följdes upp efter hemkomsten och
fick självträningsprogram. Det har gjorts en utvärdering som visar att
klimatvården har mycket bra effekter för rätt patienter. Att den har lägre
kostnad än rehabilitering inom Sverige visar att det är väl värt att
fortsätta med.
VENHÄLSAN
Venhälsan har i budgeten för 2007 fått ett eget uppdrag för HIV-prevention
och arbete med sexuellt överförbara sjukdomar (STI). Det är ett uttryck
för alliansens vilja att Venhälsan ska kunna bedriva god vård på samma
villkor som andra verksamheter och inte vara beroende av "överblivna"
pengar på infektionskliniken på KS dit Venhälsan organisatoriskt hör. Vi
har också klargjort att mottagningen ska finnas kvar på Södersjukhuset med
dess centrala läge. Det kan förstås verka som det vore mer praktiskt om
Venhälsan också organisatoriskt hörde till Södersjukhuset - sådana
önskemål har framförts och det utreds nu av förvaltningen. Jag tycker
själv att det verkar rimligt. Denna diskussion har dock gjort att
avtalsförhandlingarna har dragit ut på tid, men ett avtal ska kunna
tecknas som gäller från halvårsskiftet.
HJÄLP ATT SLUTA RÖKA - OCKSÅ PÅ SJUKHUSET
Rökning är en vana som är direkt förknippad med en mängd sjukdomar, ökad
dödlighet och förkortad livslängd. Att få människor att sluta röka är
därför högprioriterad hälsovård - och borde vara en självklar del av
rådgivning och rehabilitering för personer som t.ex. genomgått
hjärtoperationer. Bra uppföljning av patienter som haft hjärtinfarkt och
stroke kan minska risken för återfall. Information om rökningens risker
för sjukdomens uppkomst ska ges liksom om övervikt, kost och motion.
Vid Karolinska Universitetssjukhuset finns särskilda sekundärpreventiva
mottagningar både i Solna och Huddinge. Specialutbildade sjuksköterskor
har egna mottagningar där bl.a. patienter från kardiologiska kliniken får
information om livsstilsfrågor främst rökavvänjning, övervikt och fysisk
aktivitet. Vårdpersonalens kunskaper behöver upprätthållas med fortsatt
utbildning. Allmänhet, patienter och personal som vill sluta röka får bra
stöd av enheten för tobaksprevention som bl.a. driver den kostnadsfria
telefonrådgivningen Sluta röka linjen med professionella tobaksavvänjare.
På sjukhusen kunde mer information om rökstopp, kost och motion säkert ges
t.ex. i väntrummen - men det mesta långsiktiga, hälsofrämjande arbetet
bedrivs självklart i närsjukvården av husläkare och distriktssköterskor.
Där är rökavvänjning en viktig del.
Jag är däremot tveksam till att olika vårdåtgärder som rökavvänjning
skulle preciseras i vårdavtalen, och det svarade jag också i en
interpellant från miljöpartiet. Det är bättre att sprida kunskaper om
vårdinsatser genom utbildning, konferenser m m. Vårdavtalen ska hänvisa
till olika vårdprogram om hur vården bör utföras. Att sjukhusen ska
bedriva prevention ska ingå som en naturlig del i uppdragsbeskrivningarna
enligt min uppfattning men jag tror att det skulle bli ohållbart om vi
från den politiska nivån reglerade olika vårdinsatser i detalj. Vid
uppföljningar ska granskas om sjukhusen tillämpar vårdprogram och
redovisar till kvalitetsregister.
DIALYSVERKSAMHET
Patientvalet som införs nästa år kommer att påverka många verksamheter och
i förlängningen också dialysverksamheten i länet. Dagens valfrihet
utvidgas då ersättningen kommer att följa med patienten som
"ryggsäckspengar" . Det har väckts frågor om kliniker t.ex. då kommer att
kunna välja en sämre kvalitet av filter men mitt svar är att det
självklart måste finnas kvalitetssäkring och uppföljning. För att alla
patienter ska få så mycket dialys de behöver, krävs också en utbyggnad -
men många fler skulle säkert också vilja utnyttja en möjlighet till
bukdialys i hemvård. Genom förändring av hur vi ersätter klinikerna tror
jag att vi kan låta fler patienter få möjlighet till hemdialys. Det passar
inte alla men de som önskar borde kunna erhålla det.
Hälsningar Birgitta Rydberg