Nyhetsbrev från landstingsråd Birgitta Rydberg
(fp)
JÄMLIK OCH JÄMSTÄLLD VÅRD - I PRAKTIKEN
Vi känner alla till dem - de ambitiösa dokumenten med vackra formuleringar
och höga målsättningar, som var lite för storstilade eller abstrakta för
att riktigt finna sin plats i vårdens verklighet. Med det för ögonen och
tanken att göra något precis tvärtom, har vi tagit fram ett nytt
handlingsprogram för jämlik och jämställd vård. Det handlar alltså inte
bara om män och kvinnor, utan även om etnicitet, religion, sexuell
identitet, funktionshinder och annat som kan göra att man inte behandlas
på lika villkor i vården.
För att det nu inte ska bli ännu en rapport att ställa in i bokhyllan,
eller upplevas som ansträngande och betungande för vårdpersonalen, har
programmet utformats för att vara enkelt och smidigt att tillämpa.
Följande steg listas för att v i hälso- och sjukvårdsnämndens
beställningar ska säkra att vården blir jämlik och jämställd:
- Checklista att använda vid framtagande av avtal ? vid framtagande av
avtalsdokument som bl a uppdragsbeskrivningar och uppföljningsplaner görs
behovsbedömningar och framtagande av nyckeltal för uppföljning ur aspekten
jämlik och jämställd vård.
- Översyn av vårdområden ? i översyner av vårdområden skall jämlik och
jämställd vård bedömas och redovisas. Förslag till åtgärd ska redovisas i
de fall där ojämlik och ojämställd vård har identifierats.
- Uppföljning av vårdvalsreformen - effekterna av införandet av vårdval
följs upp med jämlik och jämställd vård som en viktig aspekt.
- Budget och årsredovisning ? i årsredovisningen beskrivs och bedöms om
vården varit jämlik och jämställd under verksamhetsåret. I de fall områden
med ojämlik och ojämställd vård har identifieras i samband med
årsbokslutet ska förslag till åtgärder beskrivas i kommande budgetförslag.
- Jämlik och jämställd vård i beslut - i underlag till beslut om budget,
uppdragsbeskrivningar, översyner, avtal och upphandlingar ska jämlik och
jämställd vård redovisas, och åtgärder föreslås vid behov.
- Centrum för Folkhälsas uppdrag ? uppdraget ställer krav på kompetens vad
gäller kartläggning och analys avseende jämlik och jämställd vård.
- Vårdprogram, riktlinjer och policys ? aspekten jämlik och jämställd vård
skall alltid belysas då vårdprogram riktlinjer och policys tas fram.
AVKNOPPNINGAR
Idag har vi haft debatt i många timmar i landstingsfullmäktige om
regelverket för hur det ska gå till när vårdpersonal får ta över driften
över verksamhet som hittills har drivits av landstinget. Att låta personal
överta en mottagning eller annan verksamhet i landstinget har vållat
mycken diskussion den gångna tiden. Självklart är det viktigt att allt vid
en överlåtelse går rätt till. Samtidigt anar vi ett i stora stycken
politiskt färgat motstånd mot denna form av mångfald i vården. Hursomhelst
så blev ärendet om hantering av avknoppningar återremitterat av
minoriteten på landstingsfullmäktige i februari, så i dag tog vi upp det
igen för slutligt beslut. Och nu är beslutet klubbat.
Ska jag sammanfatta det hela ur ett liberalt perspektiv så är
avknoppningar lika lite som privata utförare generellt inget självändamål.
Däremot tror och vet vi att en mångfald av utförare kan förbättra vården,
och att personalen ofta har många goda idéer som inte alltid kommer fram.
Landstinget är inte alltid bäst på att driva allting i egen regi. Det är
utgångspunkten för vår pragmatiska syn på såväl avknoppningar som
utmaningar och upphandlingar.
Oppositionens tre partier kritiserar vår önskan om att låta personal som
vill knoppa av. T.ex. vill de kräva absolut majoritet resp 75% av
personalen som delägare för att en avknoppning ska kunna ske. Det är i
mina ögon orimligt. Det skulle innebära att 1/4 av personalstyrkan plus en
person får veto mot något som stor personalgrupp vill göra på en
arbetsplats. Det är knappast en god grund för kreativitet och utveckling
av nya vårdidéer. Oppositionen krävde också att bara ickevinstdrivande
ägarformer skulle tillåtas för avknoppning. Att inte oppositionen från
Nylund Watz och vänsterut säger rakt ut nej till avknoppningar beror väl
på att de inser att i allmänhetens ögon och öron låter det rätt bra att
personalen på t.ex. deras vårdcentral, deras husläkare, distriktssköterska
och undersköterska, ska kunna ta över i egen regi och kunna utveckla sin
arbetsplats - och ge dem som patienter en ännu bättre vård. Jag anser att
personalgruppen själva ska få avgöra om de vill driva sin verksamhet i
bolag, handelsbolag eller personalkooperativ.
Jag tror att en av stötestenarna är att oppositionen betraktar vinst som
en onödig kostnad, en kostnad som hade kunnat undvikas och att pengar
därmed hade kunnat användas till annat. Problemet är dock att i
landstingsregi får vi sällan tag i dessa pengar eftersom verksamheter
brukar förbruka sin fulla budget. I vissa fall går man med underskott och
får då ytterligare pengar. I vård som har privat utförare med
landstingsavtal är ersättningen helt klar liksom uppdrag och avtal. Om en
verksamhet går back är det ett problem för ägarna och antingen går man i
konkurs eller så får man stoppa in egna pengar från ägarna för att kunna
rekonstruera företaget. Men verksamheter som drivs i aktiebolagsform har
redan tidigare vidtagit åtgärder. Vinsten då? Ja vinst är nödvändig för
fötretagets fortlevnad. Vinsten är det som är framtiden - för
kompetensutveckling, utbildningar, investeringar. Det är sällsynt som
vårdföretag ger större utdelningar. Och det är knappast frågan om vinster
som får personal att drömma om att driva verksamhet i personalägda
företag.
När avknoppning sker ska det alltid göras en marknadsvärdering av såväl
inventarier som immateriella värden t.ex goodwill och patientstock. Detta
görs av välrenommerade revisionsföretag t.ex. Öhrlings Price Waterhouse -
alltså företag som arbetat med värderingar vid företagsöverlåtelser. Det
tas aldrig något politiskt beslut om vilket värde som är rätt. Råder
osäkerhet kan man ta in en ytterligare värdering för att säkra att man
hamnar rätt.
FOLKTANDVÅRDEN
Ovan skrev jag lite om avknoppningsreglerna och den debatt vi hade på
fullmäktige i dag. Ett område där avknoppningar kommit att bli en verklig
stridsfråga är ju Folktandvården. Det kan vara läge att förtydliga att
regelverket för avknoppningar innebär att också för Folktandvårdskliniker
är det en fördel om en så stor del som möjligt av personalen är med på att
knoppa av och att för dem som inte följer med har Folktandvården AB ett
fortsatt arbetsgivaransvar. Men när det gäller tandvård så är
marknadsvärdet av patientstocken inom Folktandvården viktig att värdera
rätt. Inte minst eftersom det finns privat tandvårdsföretag som är
intresserade av att i framtiden köpa in sig.
DYRA LÄKEMEDEL
Med nya, mer avancerade - och dyrare - läkemedel kan vården som bekant
bota och lindra mer än förut. Klok användning av avancerade läkemedel
innebär inte bara minskat lidande utan också att vårdens kostnader för
andra behandlingar kan minska. Vi måste också ha kontroll på hur nya
läkemedel införs i vården, att det sker på ett ordnat sätt, och att de
verkligen kommer till användning där de gör nytta. Sådana ansträngningar
görs nu både i vårt landsting, där vi hösten 2006 startade ett
specialläkemedelsprojekt, och nationellt, där Sveriges Kommuner och
Landsting (SKL) ska hitta en modell för nationell samordning av införande
av nya läkemedel. Det var innebörden i ett motionssvar som jag föredrog på
dagens landstingsfullmäktige.
Läkemedelskostnaderna har som sagt ökat de senaste åren, och kommer att
fortsätta öka. Vi lyckades avvärja en minskad läkemedelsbudget från
statens sida i våra SKL-förhandlingar med regeringen - det hade varit
minst sagt märkligt om landstingen hade fått mindre pengar när kostnaderna
fortsätter öka med omkring 5 procent de närmaste åren. Vi får dock inte
statsbidrag i år för våra ökade läkemedelskostnader. Det är framför allt
de dyra specialläkemedlen som driver kostnadsökningen (deras kostnader
ökade 12 procent 2006 mot basläkemedlens 2 procent). Men när de många
patentutgångar vi dragit nytta av på senare år inte längre håller tillbaka
kostnaderna, torde de öka även för mer vanliga mediciner.
PSYKIATRINS NYA ERSÄTTNINGAR OCH RYKTEN OM NEDSKÄRNINGAR
Sedan årsskiftet har vi infört ett nytt ersättningssystem för psykiatrin i
Stockholms län, det innebär framför allt en högre andel rörlig ersättning
för att öka tillgängligheten. Därmed går det också helt i samma riktning
som vår pågående psykiatriöversyn har. Tanken är också att bli av med de
skillnader i psykiatrins utbud, väntetider osv som funnits i olika delar
av länet - ett historiskt arv från de gamla sjukvårdsområdenas olika
prioriteringar. Nu ska alla ha samma möjligheter och rätt till psykiatrisk
vård efter behov oavsett var man bor i länet.
Naturligtvis innebär förändringar alltid en del krångel och svårigheter -
men med patienternas bästa för ögonen är jag säker på att detta kommer att
sluta väl, dvs i en väldigt mycket bättre och tillgängligare psykiatrisk
vård. De mottagningar som kommer att få en lägre ersättning har möjlighet
att anpassa sig, vi har en omställning som innebär att ingen enskild
klinik får större förändring (uppåt eller nedåt) än 5 % på
totalersättningen under 2008. Under detta första år har klinikerna förstås
också all möjlighet att öka sin ersättning genom att ta emot fler besök.
Jag vill också passa på att kommentera de rykten om nedskärningar och
nedläggningar som tyvärr vidarebefordrats i medierna, när det gäller Norra
Stockholms psykiatri. Vi kan som politiker inte blanda oss i pågående
förhandlingar mellan hälso- och sjukvårdsförvaltningen och utförarna, i
detta fallet psykiatrin, men några saker kan vara bra att veta. Den
aktuella psykiatrisektorn gick förra året med 20 mkr i underskott, och
upplägget är inte att belöna underskott. Naturligtvis kommer också Norra
Stockholms psykiatri att få en uppräkning - vi satsar sammantaget rejält
på psykiatrin i år med +170 mkr - men andra sektorer, t.ex. Södra
Stockholm, som haft för låg budget sett till behoven kommer att få mer.
Det jag kan garantera är att vi som beställare och ansvariga för att
patienterna får den psykiatriska vård de behöver, inte kommer att
acceptera några nedläggningar av hela psykiatriska mottagninga som antytts
i media. Och vi kommer att avtala om mer vård från psykiatrin, inte
mindre. Till exempel kommer 1100 utredningar i neuropsykiatri att ingå i
avtalen.
NYTT ERSÄTTNINGSSYSTEM FÖR BEROENDEVÅRD VID ÅRSSKIFTET
Vi går över till ett ersättningssystem med hälften rörlig besöksersättning
och hälften fast ersättning vid årsskiftet.. Modellen innehåller olika
vikter för olika delar av missbrulsvården. Till exempel finns lite högre
ersättning för att ta emot patienter med dubbeldiagnos missbruk/psykisk
sjukdom. Det är en patientgrupp som lätt faller mellan olika huvudmän. Vi
lägger också in uppdrag i ersättningen för att öka antalet patienter som
ska få psykoterapi och för de som behöver en neuropsykiatrisk utredning.
HJÄLP TILL BARN SOM MISSHANDELSOFFER
För barn som sett någon misshandlas, och/eller själva utsatts för
misshandel, utgör BUP Bågen ett resurs- och kompetenscentrum. Det innebär
inte att alla barn i den situationen ska tas om hand om på BUP Bågen, de
ska ta emot ett mindre antal av de barn som behöver hjälp, och framför
allt utveckla behandlingsmetoder och sedan sprida kunskap och metodik ut
till de 17 lokala BUP-mottagningarna vi har i länet. Nu sägs 90 barn stå i
kö till Bågen, och inte heller få hjälp någon annanstans. Så ska det
naturligtvis inte vara. De flesta barn ska få hjälp lokalt, det är oftast
det som passar dem och deras anhöriga bäst, där finns också de övriga
nätverken och resurserna runt barnet (förskola, skola, socialtjänst,
husläkare och distriktssköterska...) Inom barnspsykiatrin generellt har vi
i dag inga stora problem med väntetiderna, de allra flesta får hjälp inom
en månad - men det gäller då att de söker och hänvisas att söka hjälp på
rätt håll.
VÅRDVALET EFTER TVÅ MÅNADER
Vårdval Stockholm har nu funnits på plats i drygt två månader. Personligen
kan jag tycka att det är lite förhastat att nu dra några snabba slutsatser
om hur det slår. Vi ser hur nya mottagningar öppnar varav flertalet i
förorterna, många där det inte tidigare funnits så stort vårdutbud. Det
kan finnas underlag för fler mottagningar än vad befolkningen på en plats
kan tyckas motivera, om det är många som arbetar i området som väljer att
välja en doktor och distriktssköterska nära arbetsplatsen. Annars ger
ersättningssystemets koppling till vilka mottagningar patienterna själva
aktivt väljer och väljer att besöka, inget utrymme för överetablering.
Vi har hela tiden sagt att denna omfattande reform med ett helt nytt
tänkande för närsjukvården i Stockholm kommer att införas med ögonen öppna
för behov av förändringar, kompletteringar och förbättringar. Det vi redan
beslutat är att utreda ett tydligare uppdrag, med koppling till
ersättningarna, för distriktssköterskornas hälsofrämjande arbete, från
nästa år. Vi kommer också att bl.a. titta på möjligheten att införa en
tidsbaserad besöksersättning, det skulle kunna vara mer rättvist när en
del besök tar betydligt längre tid t.ex. p.g.a. språksvårigheter, en
besvärlig sjukdomshistoria eller andra särskilda behov. Fler områden
granskas, inte minst för att se till effekten när vi gör prioriterade
satsningar för att närsjukvården bättre ska kunna ta hand om patienter i
rätt tid på rätt nivå; det gäller t.ex. det ökade psykosociala stödet på
vårdcentraler och husläkarmottagningar där ersättningarna inom Vårdvalet
möjliggör omkring en fördubbling av besöken. Får patienterna den
psykosociala hjälp de har rätt till och behöver? Når våra prioriteringar
ända fram?
NOLLVISIONEN FÖR SJÄLVMORD
För ett drygt år sedan antog ett enigt landstingsfullmäktige en nollvision
för självmord. Nu är det hög tid att den visionen omsätts i praktiska
åtgärder. Självmorden har minskat, men fortfarande dör i snitt fyra
personer i Sverige varje dag, eller fyra personer i Stockholms län varje
vecka, av självmord. Vanligast är det bland män och äldre, men mest
oroande är situationen för de unga: bland 15-24-åringarna minskar nämligen
inte självmorden som bland övriga. Vi behöver skärpa arbetet för att nå de
unga, men också de äldre, två sårbara grupper när det gäller psykisk
ohälsa.
Till hösten ska vi ha en strategi för nollvisionen på plats, med konkreta
mål, vårdprogram för barn och ungdomar respektive äldre, samarbete med
vården, anhörig- och patientföreningar, kommuner och stadsdelar m.m. Det
befintliga regionala vårdprogrammet för självmordsnära personer håller på
att föras ned på lokal, konkret nivå och ska aktualiseras med bl.a. ett
särskilt avsnitt om ångest, depression och självmord hos barn och unga. Vi
stödjer kommunerna med kunskap kring förebyggande arbete. Landstinget
utvecklar också metoder med beteendeterapi för suicidala ungdomar där
föräldrar och andra viktiga vuxna involveras. BUP utbildar vårdpersonal i
omhändertagande av suicidala barn och ungdomar. Psykiatrin har fått i
uppdrag att omgående följa upp när en person med suicidalt beteende
uteblir från ett besök.
Förhoppningsvis kan det sammantaget ge resultat. Våra satsningar på att ge
ungdomsmottagningarna ett brett ansvar för ungas hälsa, på mottagningar
för unga vuxna, mer psykosocialt stöd i primärvården samt ökad
tillgänglighet i psykiatrin är förstås ett oerhört viktigt grundarbete för
att färre överhuvudtaget ska hamna i riskzonen för självmord.
JÄMSTÄLLDA SJUKHUSLEDNINGAR?
Vården är som bekant en kvinnodominerad arbetsplats, men som på andra håll
ser könsfördelningen inte likadan ut när vi tittar högre upp i hierarkin.
Här i landstingshuset ser det ganska bra ut - finanslandstingsrådet och
tre till av de åtta majoritetslandstingsråden, och två av fem
oppositionslandstingsråd, är kvinnor, likaså landstingsdirektören. Hälso-
och sjukvårdsdirektören och en rad andra av landstingets direktörer och
chefer är kvinnor. Hos oss i folkpartiet är det för närvarande kvinnorna
som dominerar: efter en lång rad manliga landstingsråd och gruppledare är
det sedan 2002 Maria Wallhager och jag som är folkpartiets två
landstingsråd.
På sjukhusen ser det lite varierande ut. Danderyd och SÖS har exakt
jämställda ledningsgrupper, Norrtälje en kvinnliga ö vervikt, Södertälje
liten manlig övervikt. Det är egentligen bara universitetssjukhuset
Karolinska som har manlig dominans med elva män och tre kvinnor i
ledningen - kanske är det den mansdominerade forskar- och
professorsvärlden som sätter avtryck. Men den förra KS-direktören var
kvinna, och jag känner - även som jämställdhetsansvarigt landstingsråd -
att man inte alltid ska stirra sig blind på könsfördelningen på enskilda
platser och i grupper var och en för sig. Alla kan nog nu enas om att det
är en fördel för en verksamhet att ha en könsblandad ledning - precis som
det är en styrka med en könsblandad personalgrupp.
Landstinget har förstås övergripande inriktning mot jämställdhet. Könet
ska inte spela någon roll utan det är kompetensen och lämpligheten som
räknas vid alla tillsättningar. Sedan är det sist och slutligen upp till
enskilda sjukhusstyrelser och sjukhusdirektörer hur ledningarna ser ut
just där. Jag hoppas att vi i landstingshuset kan fortsätta att föregå med
gott exempel.
Hälsningar Birgitta Rydberg