Hej!
Här kommer lite aktuell information efter gårdagens fullmäktigemöte. Mitt nyhetsbrev kommer lite oregelbundet när jag har något att berätta. Om du ändrar mailadress behöver du meddela mig den om du vill fortsätta få mitt nyhetsbrev. Om du vill avsluta prenumerationen kan du göra det på min hemsida www.folkpartiet.se/rydberg eller maila till mig.
ENKEL FRÅGA OM MARTINA - DET NYA PRIVATA BARNSJUKHUSET
Jag fick frågan från vänsterpartiet om jag avser att bilda opinion mot Martinasjukhuset som invigs på fredag. Det tänker jag verkligen inte göra. Min uppgift är att se till att den offentligt drivna barnsjukvården har en så hög kvalitet och tillgänglighet att föräldrar känner trygghet. Man ska inte känna att man behöver betala två gånger - först landstingsskatt, sedan försäkringspremie - för att barnen ska få vård. Jag har inga synpunkter på att det startar helprivata alternativ. Det är fullt tillåtet. Däremot är jag angelägen om att den offentligt finansierade vården fungerar för alla. Vi har i år byggt ut barnsjukvården. Närakuten på Astrid Lindgrens barnsjukhus fungerar mycket bra. Danderyds barnakut har fått ökat öppethållande. Och länets husläkarmottagningar har ökat sin tillgänglighet för sjuka barn. Jag tror att det i de flesta fall är där man får bäst vård om man kan söka sin lokala jourmottagning/närakut (om man inte kan söka på dagtid hos den egna doktorn). Möjligheten att man träffar personal från den egna husläkarmottagningen ökar och det är en fördel att inte behöva resa långt med ett sjukt barn. Privata vårdgivare där landstinget kan köpa viss vård efter upphandling är värdefulla. Om vi inte hade haft hjälp av Nacka närsjukhus med barnkirurgi periodvis hade väntan blivit för lång. Och att vi avtalat med en privat barnpsykiatrienhet om 100 neuropsykiatriska utredningar i höst känns som ett viktigt tillskott.
ENKEL FRÅGA OM PSYKIATRIN VID SÖDERTÄLJE NÄR SJUKHUSET BLIR BOLAG
Nu pågår arbete för att även Södertälje sjukhus ska bli ett landstingsägt aktiebolag om ett par månader (precis som Danderyds sjukhus AB och Södersjukhuset AB). Eftersom det idag finns psykiatri i sjukhuset väcktes frågan till mig från vänstern om den kan ingå i bolaget. Mitt svar på detta är nej. Eftersom myndighetsutövning ingår när man beslutar om tvångsinsatser kan inte det drivas av ett bolag ens om landstinget är ägare. Det innebär att kliniken övergår till Stockholms läns sjukvårdsområde SLSO. Men verksamheten kommer fortsatt att drivas i samma lokaler med samma uppdrag och samma goda samverkan med Södertälje kommun.
FORTSATT STABILA FINANSER FÖR LANDSTINGET
Det blåser lite snålare ekonomiska vindar omkring oss men landstingets finanser står stabila. I halvårsbokslutet som fullmäktige antog i går är prognosen ett plus för hela året på 500 miljoner. Den halva miljarden ska förstås sättas i relation till nära 50 miljarder i beräknade nettokostnader under 2008. När vi rör oss med skattebetalarnas pengar för att betala så viktiga saker som vård och kollektivtrafik för alla som bor i Stockholms län, så gäller det att ha marginaler för oförutsedda händelser samtidigt som vi inte tar ut för mycket skatt av invånarna.
Halvårsbokslutet visar inte bara ekonomiska tal utan också att tillgängligheten ökar när fler människor får komma till doktorn, och att fler är nöjda med vården. Jämfört med samma period 2007 har de som har stort förtroende för vården ökat från 63 till 66 %, de som tycker det är lätt att få information om vården har ökat från 64 till 67 %. Det är också fler - fyra av fem - som anser att de har tillgång till den vård de behöver. Också i SL ökar nöjdheten, från 66 % nöjda resenärer i juni förra året till 71 % i år.
Vi kan naturligtvis säga att det inte räcker, att alla borde tycka att de får den vård de behöver och är nöjda med sitt SL. Samtidigt vet vi att 100 % nöjdhet är en utopi, det är som valdeltaganden på 99,9% med lika stort stöd för den sittande regimen som bara uppnås i diktaturer. Vi jobbar för att få en tillgänglig vård som ger kontinuitet åt patienter (och personalen också för den delen). Vi jobbar för att få en tillförlitlig kollektivtrafik. Men alla kommer inte att bli nöjda och så borde det nog också vara. Utan att sträva mot något bättre, blir det inte mycket till utveckling.
Därmed inte sagt att 66 % med stort förtroende för vården är tillräckligt, för det är det inte. Vi har fortfarande problem med tillgänglighet och omhändertagande, i primärvården och inte minst i för specialistvård och behandlingar. Vårdgarantin är en ständig påminnelse om de mål vi har att sträva mot. Rätt resurser på rätt plats, och att rätt utnyttja vårdutbudet (som jag skrev om i förra nyhetsbrevet) är oerhört viktigt.
Vi arbetar också för att varje skattekrona till vården och trafiken används på bästa sätt. Vi ärvde en mycket hög kostnadsökningstakt inom vården av den förra, rödgröna majoriteten och den är fortfarande för hög för att det ska vara långsiktigt hållbart. Hur trist det än kan låta är en stabil ekonomi långsiktigt en nödvändighet för en god vård där vi kan använda oss av den senaste vetenskapliga och tekniska medicinska utvecklingen.
Mycket av dagens debatt handlade om väntetider. Har de ökat reellt eller är det så att vi tar fram väntetider i ljuset för att göra något åt det? Mitt svar är givet. Vi har från i år infört viten mot vårdgivare som inte rapporterar sina väntetider. Solklart har vi en ökad registrering. Men när vi samtidigt ser att vårdtillfällen och läkarbesök har ökat kraftigt hittills i år pekar det på att fler faktiskt får vård. De avtal vi slutit med stöd av vårdgarantipengarna som fullmäktige klubbade i juni omfattar ca 4.000 behandlingar/operationer.
MEDDELARFRIHET FÖR ALLA VÅRDANSTÄLLDA
En av förändringarna som vi berättade om i förra veckan när det gäller Vårdval Stockholm, var att meddelarfrihet nu skrivs in i regelboken. Det rör sig snarast om en komplettering, vi får helt enkelt erkänna att det kravet tappades bort när vårdvalet infördes. Vi har från början sagt att det ska rättas till och att vi väntar oss att de vårdgivare som har avtal med landstinget lever upp till principerna om meddelarfrihet. Personalen ska kunna berätta för en journalist om det förekommer missförhållanden, det är en fråga om arbetsmiljö och arbetstagarens rättigheter men också i vården en fråga om patientsäkerhet. Att motverka, upptäcka och rätta till eventuella missförhållanden är naturligtvis i sig en grundförutsättning för en trygg vård.
Meddelarfrihet finns sedan tidigare med i de allmänna villkoren som gäller alla vårdavtal som landstinget tecknar och nu står det alltså tydligt med även i regelboken för Vårdval Stockholm.
Några socialdemokrater i landstinget tyckte att landstinget borde agera för en lagändring för att meddelarfrihet ska omfatta all skattefinansierad verksamhet. Det ger dock upphov till problematiska gränsdragningar att börja peta i grundlagsreglerade områden. Vår fp-ledamot Carl-Anders Ifvarsson som deltog i debatten (och själv är jurist) visste också att flera utredningar prövat denna fråga tidigare utan att hitta en enkel lagreglering som inte krockar med aktiebolagslagen. Vi har ju t.ex. inget intresse av att företagshemligheter ska få läckas, utan av att det bedrivs en god vård, och där finns nu förutsättningar med dels meddelarfriheten inskriven i allmänna villkor och regelböcker, dels med Lex Maria och Lex Sarah.
En vårdgivare som bryter mot regelboken riskerar förstås att bli av med sin auktorisering.
CANCERPLAN ANTAGEN
Så har landstingets plan för utveckling av cancervården de närmaste åren antagits i fullmäktige. Samtidigt som forskningen och kampen mot cancern hela tiden går framåt, behöver vården hänga med. Här gäller det verkligen att snabbt kunna tillämpa nya kunskaper, tekniker och mediciner. Ett problem som vi haft på senare år är ju strålkanonerna på Karolinska, det håller nu på att rättas till med nya acceleratorer levererade och fler på gång (samt förbättrade rutiner för att framtida inköp ska gå snabbare). I år har vi börjat screena tjock- och ändtarmscancer hos 60-69-åringar, ett förslag som vi i folkpartiet länge har drivit. Och så har vi de nya, dyra specialläkemedlen som ger nytt hopp och lindring åt många cancersjuka och deras anhöriga men vars kostnader måste hanteras rätt för att inte annan vård ska trängas undan.
10.000 invånare i länet får 2008 en cancerdiagnos. 80.000 invånare har någon gång fått en cancerdiagnos. Prostatacancer och elakartad hudcancer har ökat mest under 2000-talet. Det är alltfler som överlever eller lever länge med sin cancerdiagnos.
Det är med andra ord många som berörs av att vi har en effektiv och välfungerande cancervård. Här är det kanske allra viktigast med korta väntetider, snabba tydliga besked, men även ett bra och medmänskligt omhändertagande som ger trygghet och tröst. Ett av de viktigaste syftena med vår cancerplan är att finna och åtgärda de flaskhalsar som finns i cancervården.
HPV-VACCIN MOT LIVMODERSHALSCANCER
Livmodershalscancer drabbar många unga flickor och om vi med hjälp av vaccin mot HPV-virus kan hindra många fall, ska vi självklart göra det. I dag finns ett par godkända vaccin som skyddar mot två av de 13 kända formerna av HPV-virus. De formerna står för två av tre livmoderhalscancerfall i Europa, det kan antas vara liknande i Sverige även om vi inte vet exakt. Socialstyrelsen håller just nu på att granska hur ett införande av vaccinen i allmänna vaccinationsprogrammet ska gå till (de två vaccinen är alltså godkända läkemedel och kan användas inom läkemedelsförmånen). Vaccinet ska ges före sexualdebuten för att ha god effekt och sannolikt blir det ett ansvar för skolhälsovården, men det kommer givetvis också att angå hälso- och sjukvården.
Många har velat gå snabbt fram och subventionera vaccinationen för flickor (samtidigt som tillverkare av vaccin har varit ute i gråzonen med direktbrev hem till tonårsflickors föräldrar) men vårt svar har hela tiden varit att vi måste avvakta vad Socialstyrelsen säger. Läget är inte så glasklart som en del vill få det till. Det återstår en del beslut om hur det ska verkställas, hur uppföljning ska ske, om det behövs återkommande vaccination efter en viss tidsperiod, hur vi ska säkerställa att screeningen med cellprov får god täckning även i framtiden. En fråga som vi inte har svar på är vilka årskullar som ska vaccineras initialt. Hur ska vi göra med de flickor som är något äldre? Ska vi ha det man kallar catch-up för att erbjuda äldre tonåringar också? Socialstyrelsens expertgrupp förordade ett införande i allmänna vaccinationsprogrammet, men hur det ska gå till är alltså inte klart. Förslaget gick på remiss men ännu har inte den slutliga beslutet om att det ska bli obligatoriskt att erbjuda det.Förhoppningsvis blir det det under hösten och det var det besked jag i går också kunde ge de socialdemokratiska motionärerna i ämnet.
HÄLSOTORG - APOTEK OCH PRIMÄRVÅRD I SAMVERKAN
I Bredäng liksom i Södertälje och Täby har det funnits en uppskattad verksamhet i samverkan mellan primärvården och apoteket. En sköterska fanns på deltid på apoteket, gav råd och stöd om hälsoinsatser och livsstilsförändringar. Det är ett exempel på hur man kan arbeta med hälsofrämjande, förebyggande insatser som är ett av primärvårdens absoluta huvuduppdrag. Inom Vårdval Stockholm inför vi ju som jag kunde berätta förra veckan nu en bonus för hälsofrämjande arbete, det som distriktssköterskorna ofta utför. När vi nu också kommer att få fler Apoteksaktörer öppnas möjligheter för samarbetsformer där såväl vårdcentraler som apotek lokalt kan finna den bästa lösningen för sig och sina patienter. Det kan ju bli en konkurrensfördel för ett apotek och en husläkarmottagning om ett gemensamt samarbete. Det var bl.a. vad jag svarade en socialdemokratisk motionär i går.
MRSA-BAKTERIEN
Jag besvarade en motion om metacillinresistenta bakterier, MRSA, och hotet mot ökad spridning. Vi har haft en ökning sedan sekelskiftet 2000 men nu har kulmen nåtts och förra året skedde en liten minskning. Det finns två vårdprogram om hur man ska agera som vårdpersonal för att undvika spridning till andra. Risken finns främst att smittas utomlands vid akuta operationer.bakterien är vanligare ute i Europa. Men det har också funnits en smittspridning inom vården. Smittskyddsenheten anser att vi i huvudsak är på god väg med arbetet mot smittspridning inom vården. Däremot finns det stark oro för två typer av tarmbakterier som det idag inte går att behandla med någon sorts antibiotika och inga nya läkemedel finns på väg in mot dem. För patienter med nedsatt immunförsvar och för transplanterade är detta ett stort hot. Till synes friska personer kan ha symptomfri smitta. Smittan kan drabba genom att man tar i något som är förorenat. Det behöver alltså inte vara bara patienter som smittar varandra. Dessa nya bakterier ökar kravet på skärpta hygienåtgärder. Vi måste få full följsamhet till att man alltid använder handsprit mellan varje patient man tar i och vi måste ha total följsamhet till klädregler med kortärmat så personal inte för smitta vidare. Städrutiner behöver bli bättre. Det vore bra om vi hade haft fler enkelrumm där var och en har egen toalett. Men vi har ju de sjukhus vi har. Nya Karolinska blir i alla fall bara enkelrum.
I Kanada i delstaten Ontario när man kommer in på ett sjukhus i entren passerar man något som närmast liknar en SL-spärr där man uppmanas att ta handspritgele ur en automat och gnida sina händer med både när man går in och när man går ut från sjukhuset. Överallt på avdelningar finns automater och skyltar. Vi har i vårt landsting en pågående hygienkampanj som heter Bye Bye Bacteria. Jag tror att vi behöver intensifiera våra åtgärder. Men det enkla att alltid gnida in sig med spritgel (som ju inte torkar ut huden till skillnad mot gångna tiders handsprit) tycks inte genomföras till 100% än.
Antibiotikaförskrivningen är alldeles för hög. I vårt landsting skrivs det ut mer än i andra landsting. Stockholmarna tar sig inte tid att invänta att se om det är en virusinfektion som kan läka ut utan begär i allt för hög utsträckning att få antibiotika. studier pekar på att öroninfektioner i betydligt större omfattning borde behandlas med avsvällande och smärtstillande innan man sätter in antibiotika. Men har dagens föräldrar tid att vara borta någon extra dag med sjuka barn för att slippa antibiotika? Om vi inte lyckas minska antibiotikaförskrivningen kan vi få resistenta bakterier och då är det allvarligt.
OBEROENDE LÄKEMEDELSTESTER
Ytterligare en motion som jag besvarade i dag gällde producentoberoende tester av läkemedel. Det är naturligtvis viktigt att vi kan få oberoende prövningar och resultat kring nya läkemedel. Detta är en av de många viktiga delarna i den nya läkemedelsstrategi som vi antog i landstingsfullmäktige före sommaren.Det kan vara studier som industrin inte tycker är kommersiellt intressanta för dem. Det kan gälla preparat där patentet gått ut. Fortfarande kommer förstås läkemedelstillverkarna att vara den dominerande aktören när det gäller att pröva och utvärdera effekterna av nya läkemedel. För att de ska kunna göra kliniska prövningar måste de dock samarbeta med vården. Vi har bl.a. permanentat verksamheten med Karolinska Trial Alliance så att de kliniska prövningarna som bedrivs inom landstinget bättre kan samordnas. Då får vi också en god överblick och kunskap. Målet är givetvis att stödja framtagandet av nya läkemedel som kan ge bot och lindring för fler, samtidigt som onödiga biverkningar undviks. Rätt medicin i rätt situation, helt enkelt. Jag tror att det är viktigt att lyfta frågan om producentoberoende läkemedelstester till nationell nivå också. Om fler landsting går samman kan det blir lättare att dela kostnaderna
INSATSER MOT HEDERSRELATERAT VÅLD
När framför allt kvinnor och flickor, men även pojkar och män, utsätts för våld och övergrepp i hederns namn måste samhället - det offentliga och det civila - alltid stå på de utsattas sida. Alla övergrepp är förkastliga, men när de sker systematiskt med hänvisning till heder och när kanske hela familjen, släkten och dess bekantskapskrets kan vara inblandad blir det riktigt otäckt och allvarligt. Många vanliga säkerhetsspärrar i den nära omgivningen sätts då ur spel.
Polis, skola, socialtjänst men också föreningsliv, grannar och andra medmänniskor har tillsammans ansvar för att upptäcka och hjälpa. Självklart gäller det också vården. En sista motion från gårdagens fullmäktige som jag tänkte berätta om gäller just hur landstinget arbetar mot hedersrelaterat hot och våld. Vi har ett handlingsprogram för omhändertagande av våldsutsatta kvinnor som nu implementeras med utbildning av personalen på vårdmottagningar, och där finns detta givetvis finns med som en viktig aspekt; det gäller en självklar riskgrupp. Ungdomsmottagningarna är kanske särskilt viktiga i sammanhanget, där behöver man arbeta med att upptäcka och stödja både flickor och pojkar som utsätts för hedersrelaterat våld. Även om det ofta handlar om flickor och kvinnor måste pojkarna och männen in i bilden. Kunskapen och "ögonöppnarna" som det ofta handlar om, gäller förstås även pojkar som utsätts. Vad beror oro eller ångest på? Varför har flickan eller pojken ont i magen? Kan det vara något mer än bara fysiska symtom? Det är sådant tänk som de som jobbar i vården redan är bra på, men där de nu kan få ännu mer kunskap.
Länsstyrelsen har ett samordningsansvar i länet kring hedersrelaterat våld. Landshövdingen har ordförandeskapet och i ledningsgruppen finns personer med stor makt att agera på hemmaplan t.ex. länspolismästaren. Styrgruppen har en del statliga pengar till utbildningsinsatser och projekt. Även Stockholm stad har tagit ett starkare grepp för att bli bättre inom socialtjänsten.
Det finns tyvärr alldels för lite kunskap om hur man ska arbeta i möten med den som lever i familjer med hederskultur. Det kan innebära att socialtjänst eller ungdomsmottagning inte förstår och i välmening tror att de kan medverka i medling mellan flickan och familjen. Det behövs både mer kunskaper och att man bedriver opinionsbildning. Imamer och invandrarföreningar kan vara viktiga förmedlare för att ändra gamla traditioner från hemlandet till de regler som gäller i Sverige. Många svenskar har svårt att förstå att flickor frivilligt underkastar sig föräldrarnas val av make och svenskar förstår inte hur svårt det är för en flicka att tvingas välja bort sin familj om man säger nej till arrangerade äktenskap. Men vi kan inte begära att flickorna ska föra kampen ensamma.
Sedan är det självklart så, att vården generellt (kanske inte ungdomsmottagningarna) kommer in i ett rätt sent skede och upptäcker utslag av hot eller våld när det redan gått långt. I skolan och som vanliga medmänniskor på gator och i bostadsområden kan vi göra mer tidigare för att hjälpa.
Hälsningar Birgitta Rydberg