ÖKAD MÅNGFALD debatterad
På landstingsfullmäktige i dag debatterades om principerna för ökad
mångfald av driftsformer i hälso- och sjukvården och tandvården, och minst
lika viktigt för det patientval vi ska införa i primärvården och den
auktorisering av vårdgivare som då behövs. Tyvärr valde oppositionen att
minoritetsbordlägga ärendet. Det betyder att det formella klubbslaget tas
på nästa fullmäktige 11 juni eller ett ev extra möte. Att det var
principerna som debatterades betyder att vi kommer återkomma längre fram
kring t.ex. patientvalets detaljer och hur dess ersättningssystem ska
utformas. Detta kommer att hanteras av landstingsstyrelsen 19 juni och för
att ligga till grund pågår nu en utredning av "auktorisation och kundval
inom primärvården" som det formellt heter (själv föredrar jag att tala om
patientval - även om vi hoppas att en bra hälsofrämjande närsjukvård nära
människorna ska göra att färre ska behöva bli patienter, eller åtminstone
senare och mindre ofta).
En viktig del i mångfaldsarbetet är utmaningsrätten: Om någon tror sig
kunna göra ett bättre jobb - mer/annorlunda så att vården blir bättre för
samma eller mindre pengar - så har de rätt att utmana landstingets
verksamheter. Jag vill då betona att det inte finns risk för "hela havet
stormar". Demokratiskt förankrade beslut krävs självklart i varje
situation, rätten handlar om att utmana, inte att automatiskt ta över en
verksamhet. Men den utmaningen är viktig: vi vet att konkurrens om
vårdidéer gör vården bättre, och vi måste hela tiden se till att få ut
mesta möjliga vård för patienterna av skattebetalarnas pengar.
Roligt var att oppositionen, både ledande socialdemokrater och även vissa
miljöpartiföreträdare, i debatten på fullmäktige i vissa delar ställde sig
bakom patientvalet och dess tankar. Det inger förhoppningar att vi
åtminstone delar och grunddragen kan få blocköverskridande stöd. trist
bara att oppositionen inte var mogna att fatta beslut idag.
RECEPT AV DISTRIKTSSKÖTERSKAN
Snart kan det bli möjligt att få fler läkemedel utskrivna av
distriktssköterskan. Redan i dag kan han eller hon skriva ut mediciner mot
allergiska tillstånd, hudinfektioner, tillfälliga och lokala
smärttillstånd m.m. I vårt landsting har de flesta distriktssköterskor den
erforderliga kompetensen och många läkemedel skrivs redan ut av dem. För
några år sedan motionerade två av mina folkpartikamrater om att utvidga
förskrivningsrätten. Motionen har fått sitt svar först nu efter att vi
övertagit majoriteten, och det är positivt. Landstinget tycker att detta
är en klok idé för att utnyttja resurser och kompetens på bästa sätt.
Distriktssköterskan ska ju jämte husläkaren utgöra navet i första linjens
sjukvård, närmast människorna.
Nu pågår en utredning hos Socialstyrelsen som troligen kommer att sluta
med att en utvidgad förskrivningsrätt föreslås. Därefter kan Stockholms
läns landsting gå vidare.
LÄTTARE RÖKAVVÄNJNING?
Att sluta röka är svårt för de flesta, förstår man av alla människor
omkring sig som kämpar eller kämpat med tobaksberoendet. Och få är väl mer
ihärdiga rökmotståndare än rökfria f.d. rökare. Ur hälsosynpunkt vet
förstås alla att rökning är farligt, kan vi minska rökningen betyder det
mindre lidande och lägre kostnader för vård för en lång rad sjukdomar.
Sjukvården erbjuder också hjälp med rökavvänjning, vilket är i hög grad
motiverat, särskilt som den som får ett professionellt stöd har lättare
att sluta. Rökavvänjning ska förstås vara lättillgängligt, liksom alla
förebyggande insatser (och just detta skulle jag vilja kalla akut
förebyggande...) Kostnaden för den enskilde är alltid en faktor att ha med
i beräkningen. I svaret på ytterligare en fp-motion som aldrig handlades
av den gamla majoriteten men som i dag besvarats, slår vi fast att
patientavgiften kommer att utredas i samband med budgetarbetet för 2008.
Vårdgarantin som byggs ut successivt kommer dessutom i sinom tid att
omfatta även rökavvänjning.
UNGA SOM MÅR DÅLIGT
Interpellationerna var många och debatten livlig på dagens fullmäktige.
Själv besvarade jag bl.a. två interpellationer som handlade om unga som
mår dåligt, en specifikt om åtgärder för unga kvinnor. Den ökning av
psykisk ohälsa som vi ser bland unga i dag är förstås särskilt oroande,
problem i unga år riskerar att sätta allvarligare spår senare i livet. Vi
vet också att psykiska besvär ligger bakom många fysiska symtom. Insatser
mot den psykiska ohälsan är därför en prioriterad uppgift för hälso- och
sjukvården i allmänhet och gentemot ungdomar i synnerhet - men vården kan
göra långtifrån allt. Att våra unga mår bra och hittar sin plats i livet
är en uppgift för hela samhället inte minst det privata.
Vården ska förstås göra vad den kan. Det generella uppdraget om
psykosocialt stöd i närsjukvården omfattar självklart även ungdomar.
Specifika insatser mot unga handlar inte minst om ungdomsmottagningarna,
som har ett viktigt och brett uppdrag för hela ungdomarnas hälsa och
livssituation och min inriktning är att kunna stärka det psykosociala
inslaget med t.ex. fler kuratorer. Därutöver finns en lång rad särskilda
insatser och projekt ? allt från att öka kunskapen till att skapa
gemensamma team mellan BUP och vuxenpsykiatrin för unga vuxna.
När man diskuterar de här sakerna är det viktigt med skillnaden mellan
psykisk ohälsa och psykisk sjuklighet. Att sjukdomsstämpla människor i
onödan tvärtom att leda till att färre söker hjälp i tid.
För den som är intresserad bifogar jag en kort lista över aktiviteter inom
landstinget för ungas psykiska hälsa:
*Södertälje: Specialistpsykiatrisk vård för åldersgruppen 16 t.o.m. 24 år.
Insatser från BUP och vuxenpsykiatrin samordnas.
*Psykiatrin Södra: tilläggsavtal 2007 för gemensamma mottagningar med
personal från BUP och vuxenpsykiatrin för åldersgruppen 16-20 år.
Samarbete med stadsdelarna Södermalm, Gamla Stan Farsta/ Skarpnäck och
Årsta Vantör.
*Norra länet: Strategin har varit att stärka de psykosociala insatserna
där dit ungdomar naturligt söker sig. Ungdomsmottagningarna har fått
utökat uppdrag med även psykosociala insatser.
*Budget 2007 för hälso- och sjukvården: Vården av unga (15-25 år) ska
utvecklas genom bättre samverkan inom psykiatrin.
*Fokusrapport om Unga vuxnas psykiska hälsa ska tas fram. Personer från
kommunerna kommer att delta i såväl styr- som projektgrupp.
*Centrum för Folkhälsa (CFF): Folkhälsoanslag kring psykisk hälsa hos unga
med tonvikt på kvinnor.
*CFF: Folkhälsoforum samarbetar med preventionsenheten i Stockholms stad
(PRECENS) med att vidareutveckla metoden Active Commitment Training (ACT)
för åldersgruppen 19-25 år för att bl.a. hantera stress och se sina
förutsättningar. Har använts inom gymnasiet med goda resultat.
*CFF: Utvecklingsarbete med en hemsida som riktar sig till unga med
information och självhjälp för att öka självkänsla, självkännedom och
egenmakt.
Sedan tidigare bedriver CFF utbildning av handledare och gruppledare i
DISA-metoden vars syfte är att förebygga depressiva symtom hos
tonårsflickor på högstadiet, i samarbete med bl.a. ungdomsmottagningar och
Fryshuset.
SOMATISK VÅRD FÖR PSYKISKT FUNKTIONSHINDRADE
En annan interpellation handlade om tillgången till somatisk sjukvård för
psykiskt funktionshindrade, som inte sällan har sämre fysisk hälsa,
tandstatus och ökad dödlighet i bl.a. hjärt-kärlsjukdomar jämfört med
andra i befolkningen. I psykiatrins uppdrag ingår självklart att stödja
dessa patienter så att de också får rätt vård för kroppen - och så att de
bemöts med respekt. Tyvärr brister det ibland fortfarande i bägge
aspekterna. Jag fick frågan om möjligheten till kostnadsfri årlig
hälsokontroll för långtidssjukskrivna p.g.a. psykisk ohälsa. Jag ser
behovet av att förbättra den somatiska hälsovården för denna utsatta
grupp, men tror inte att en sådan årlig kontroll är det bästa sättet. Nu
ska vi skärpa uppföljningarna för detta specifika uppdrag under 2007 och
ersättningar är knutna till att målen uppfylls.
FÅR KVINNOR SÄMRE VÅRD?
Om kvinnor får sämre vård än män är en återkommande fråga, vi vet att
problemen har varit stora och fortfarande finns. Vi talar om likvärdig -
inte lika - vård. Just att kvinnor har diagnostiserats och behandlats
utifrån mäns förutsättningar har varit ett av grundproblemen, sedan har
det som bekant visat sig att t.ex. kvinnliga hjärt- eller strokepatienter
inte alls har samma symtombild eller reagerar likadant på behandlingar och
läkemedel. Samtidigt har det varit ett problem att kvinnor helt enkelt får
sämre vård och inte i samma utsträckning behandlas med avancerade, dyrare
metoder. Jämställd vård är helt enkelt en fråga också om patientsäkerhet.
Nu besvarade jag en interpelleration (utförlig frågeställning) om hur
situationen ser ut och vad vi gör åt det. Det korta svaret är att det blir
bättre, men att det fortfarande återstår en hel del att göra. En färsk
genomgång av hjärtinfarktvården i Stockholmslandstinget visar ingen
skillnad mellan män och kvinnor i behandlingar med läkemedel,
kranskärlsröntgen eller ballongvidgning.
Det fortsatta arbetet handlar bl.a. om kvinnors likvärdiga tillgång till
rehabilitering, som de förmodligen har mest att vinna på.
Livsstilsrådgivning kan bättre anpassas för kvinnor. Hälso- och
sjukvårdsnämmden följer jämställdhetsaspekterna i sitt kontinuerliga
uppföljningsarbete. Sjukvårdens värdegrundsdokument ska utvecklas på
fullmäktiges uppdrag och ett handlingsprogram för ökad jämställdhet och
jämlikhet i vården ska tas fram.
VÅLDSUTSATTA KVINNOR SKA FÅ HJÄLP
I december 2005 antog ett enigt landstingsfullmäktige en handlingsplan för
omhändertagande av våldsutsatta kvinnor, som tagits fram av en arbetsgrupp
med företrädare för samtliga partier. Därefter gick tyvärr genomförandet
av programmet långsammare under den förra majoritetens sista år vid
makten. Ännu har inte utbildningsplanen som ska leda till ett enhetligt
och gott omhändertagande i hela hälso- och sjukvården, kunnat sjösättas,
men arbetet har påbörjats. Lokala handlingsprogram, uppföljningar och
utvärderingar står på agendan. En central stödfunktion är spindeln i nätet
och kommer att utveckla stödet till närsjukvården - det är i första
linjens vård som här, som på så många områden, har det stora, långsiktiga
ansvaret: att veta, se och våga fråga.
En första rapport om arbetet kommer efter detta år, och innan vi ser hur
insatserna efter detta ambitiösa och enhälligt framtagna program tagit
fart och eventuellt börjat bära frukt är det för tidigt att sätta igång
nya åtgärder. .
AVKNOPPNING OCH MÅNGFALD - OCKSÅ I BARNPSYKIATRIN(BUP)
Mångfalden av vårdgivare och konkurrensen om vårdidéer har i grunden varit
mycket positiv för svensk hälso- och sjukvård. I Stockholm gick vi före
med Stockholmsmodellens beställare och utförare - nu fortsätter vi med ett
utvecklat patientval från nästa år. Ett vårdområde som i betydligt mindre
utsträckning fått del av denna mångfald är psykiatrin. Det hoppas vi nu
kunna rätta till; jag för egen del är övertygad om att avknoppningar och
utmaningsrätt inom psykiatrin, inklusive barn- och ungdomspsykiatrin,
kommer att leda till samma övervägande utveckling som på andra håll i
vården, dvs större valfrihet för patienter och personal (även
psykiatripatienter kan och vill välja!), annorlunda och nya vårdidéer som
prövas, och att vi får ut mesta och bästa möjliga vård för skattepengarna.
Jag hymlar nämligen inte heller med att psykiatrin samtidigt som man på en
del håll gör ett fantastiskt jobb, på sina håll lider av effektivitets-
och organisationsproblem.
Däremot är jag väldigt nöjd med den nya organisationen av BUP, som
genomfördes i bred politisk enighet och hade som mål att bredda innehållet
i vården och bygga upp ett likartad utbud i hela länet. Fler aktörer och
alternativ står inte i motsatsställning till denna nya organisation, och
jag hoppades att jag åtminstone i den delen kunde lugna vänstern som är
ideologiskt mot alla konkurrensutsättningar, även om jag vet att vi i
grunden har mycket olika inställning till mångfald och privata aktörer i
vården.
Hälsningar Birgitta Rydberg, landstingsråd för fp