Rydbergs recept

RUBRIKER

Konstigt, Konstfack...

Pengar till sjukhusen

Hur tillskott blir "besparingar"

Nu blir Södertälje sjukhus också bolag

Säkrare information för integritetens skull

Inga könsblandade rum i vården - om man inte själv fått välja

Screening av bukaortaaneurysm

Bättre vård för hemlösa

Psykiatri med behov av utveckling

KONSTIGT, KONSTFACK

Ibland är det inte de frågor vi har jobbat mest med och tycker känns mest angelägna, som väcker störst uppmärksamhet. En kommentar som jag gjorde för några veckor sedan, och som kändes helt självklar, blev årets hittills största sak medialt för min del: Min kritik mot hur Konstfack agerat, eller inte agerat, kring den konststudent som simulerade ett självmordsförsök och en psykossjukdom, vilket ledde till polishämtning från Liljeholmsbron och rätt omfattande vårdinsatser (därtill krävande för personalen) på den psykiatriska länsakuten på S:t Görans sjukhusområde. För mig är det helt naturligt att rikta kritik mot en statlig utbildningsinstitution där man uppenbarligen har känt till, godkänt och inte ens inte försökt hejda detta tilltag. Min kritik riktar sig inte så mycket mot studenten som mot hennes handledare och prefekten för Konst.

Jag har ingen åsikt om det konstnärliga värdet, stort eller litet, av studentens konstprojekt. Det verkar ju för övrigt ingen annan heller kunna ha innan projektet sägs bli färdigställt senare i vår. Däremot vänder jag mig mot att man utnyttjar såväl polisens som vårdens resurser på detta sätt - poliserna liksom vårdpersonalen och vårdplatsen kunde ju mycket väl ha behövts av någon annan, med verkliga behov av hjälp eller vård, just då.

Naturligtvis ska varken ordningsmakten eller psykiatrin, som ofta också utövar ett mått av tvång över sina patienter, stå fria från granskning eller ifrågasättande. Som landstingsråd med ansvar inte bara för psykiatrin utan även för kulturen vore det mig främmande att hävda något annat. Men det får göras på rätt sätt. När får vi en wallraffande rapport från insidan av svenska polispiketer eller psykiatriavdelningar? Vem vågar göra den publicistiska eller konstnärliga insatsen utan att det sker på bekostnad av lidande patienter som trängs undan?

PENGAR TILL SJUKHUSEN

Det största beslutet i kronor räknat på dagens fullmäktige är att öka anslaget till hälso- och sjukvårdsnämnden med 400 miljoner kronor. Pengarna ska gå till sjukhusens nya avtal (som ju från i år också är fleråriga). Som ni nog kommer ihåg blev det stort rabalder i höstas på budgetfullmäktige, då vi var färdiga rekordtidigt med principöverenskommelsen mellan HSN och sjukhusen. De extra pengarna för sjukhusavtalen låg, som brukligt, kvar centralt och var tänkta att flyttas över till HSN när avtalen låg klara. Nu är papperen påskrivna, vårdöverenskommelserna igång, och HSN får sina pengar. Det extra omtag av hela budgeten som oppositionen tvingade fram genom (ännu en) minoritetsåterremiss ter sig så här ett par månader efteråt bara ännu mer som meningslös demonstrationspolitik. Genom dylikt agerande mäler de rödgröna ut sig från rollen som seriös opposition - som tar ansvar för landstingets verksamheter och inte bara för chansen att få några minuter i ABC-nyheterna eller några rader i DN. Hela debatten kom att handla om hur vi tror att vi kan påverka finanskrisen i världen och Sverige genom storleken på sjukhusanslagen men också om huruvida skattehöjningar spär på finanskrisen eller bidrar till sysselsättningsökning. Lite patetiskt tycker jag inte minst eftersom skatteinkomsterna just nu tycks minska ytterligare jämfört med tidigare prognoser.

Apropå sjukhusavtalen så är de bra, för beställaren HSN men framför allt för sjukhusen. Flerårskonstruktionen gör att det för första gången blir riktigt stabila, långsiktiga förutsättningar där våra sjukhus kan planera sin verksamhet och ekonomi, och utforma vården på bästa sätt för patienterna. De får dessutom i år 7 % mer betalt än förra året, utan att vårdvolymerna ska behöva öka med mer än en bråkdel av den ökningen. Sjukhusen har därmed alla förutsättningar för att klara sina budgetar, och rejält utrymme för fortsatt förändringsarbete, som på sikt kan ge ännu mer vård för skattepengarna vi satsar.

HUR TILLSKOTT BLIR "BESPARINGAR"

Apropå sjukuhusavtalen, igen. De innebär alltså kraftfulla tillskott till sjukhusen. Vården som helhet får hela 2 miljarder mer under 2009 än 2008. Bara Karolinska universitetssjukhuset får en halv miljard mer (ovanpå en ökning med en miljard 2008 jämfört med 2007).

Ändå får vi höra och läsa medierapporter om "besparingar". Förra veckan var det cancervården på Karolinska som skulle spara 53 miljoner i år. I går var det hjärtsjukvårdens tur att figurera i medierna. Jag väntar bara på vilken klinik eller verksamhetsgren som härnäst ska peka på ett så kallat glapp mellan vad man får, och vad man önskat sig.

För det är differenser mellan önskningar och verkligt utfall det handlar om - och det blir inga minussiffror totalt. Tvärtom. Cancervården på Karolinska får t.ex. 40 miljoner mer i år - men inte drygt 90 miljoner som man önskat. Alla verksamheter vill förstås ha mer pengar, det är på något sätt naturligt, men att se varje miljon mindre än vad man äskat som en besparing är såväl falsk bokföring som intellektuellt ohederligt. Låt mig för att teckna hela bakgrunden också berätta att Radiumhemmet sedan vi tog över makten 2006 på tre år har fått ökad budget med nära 300 miljoner, eller 38 %. Cancervården är prioriterad - tveka inte om det!

NU BLIR SÖDERTÄLJE SJUKHUS OCKSÅ BOLAG

Sedan några år tillbaka är nästan alla länets sjukhus - oavsett om de är landstingsägda eller drivs av en fristående aktör som Capio S:t Göran - självständiga aktiebolag. Undantagen är Karolinska universitetssjukhuset, vars komplexitet och starka forsknings- och undervisningskoppling inte minst till staten och Karolinska institutet ger en särart, och det fristående stiftelsedrivna Ersta sjukhus, som inte är ett akutsjukhus men har mycket elektiv (planerad, icke akut) vård.

Ett undantag har hittills också varit Södertälje sjukhus. Socialdemokraterna drog ju tillbaka sitt nedläggningsförslag i sista stund, efter vår hårda oppositionskritik och framför allt den lokala opinionens proteststormar. Istället bildades en gemensam verksamhet för primärvård, psykiatri och akutsjukhuset för Södertälje, Nykvarn och Salem. Den organisationen bedömer vi nu vara en övergångslösning. Vi vill behålla och utveckla Södertälje sjukhus som en stark ägare. Samtidigt har vårdvalet medfört nya förutsättningar för primärvården. Psykiatrin har också utvecklingsbehov och potential som kunde komma bättre till sin rätt.

Vår lösning blir då att landstingets primärvård och psykiatri går över till Stockholms läns sjukvårdsområde (SLSO), vår egen utförare av framför allt just primärvård och psykiatri. Geriatriken däremot som har en stark och naturlig koppling till sjukhuset blir kvar där, samtidigt som Södertälje sjukhus slutligen blir ett bolag som de andra akutsjukhusen i länet.

Bolagiseringen av Södertälje sjukhus är inte i första hand en ekonomisk fråga, och definitivt inte en fråga om besparingar. Södertälje sjukhus ska tvärtom få samma förutsättningar som våra andra sjukhus. Vi tror att sjukhuset kan utvecklas och skapa en ännu starkare egen profil, inte minst utifrån geriatriken och de elektiva vårdbehoven.

Samtidigt kan jag förstå att det finns oro och upprördhet i Södertälje. Deras sjukhus har varit hotat tidigare. Förändringar innebär alltid en osäkerhet. Lite märkligt blir det dock när de rödgröna och inte minst S, med Södertäljebon Ingela Nylund Watz i spetsen, gör sig till språkrör för denna lokala oro och gärna blåser på och eldar under den. Det var ju när Nylund Watz hade den högsta makten i landstinget som hela sjukhusets existens var hotad!

SÄKRARE INFORMATION - FÖR INTEGRITETENS SKULL

De senaste åren har en allt starkare integritetsdebatt uppstått i Sverige. Det är något jag som liberal hjärtligt välkomnar. Det har ibland känts lite ensamt att vara en av de röster som manar till besinning inför nya, effektiva övervaknings- eller kontrollsystem som inte minst den tekniska utvecklingen medger. Visst ska vi använda tekniken för att öka människors trygghet, t.ex. där det är motiverat med övervakningskameror i taxibilar eller i tunnelbanevagnar. Övervakning och ny teknik ska användas där det är motiverat, i begränsade utrymmen och med tydligt avgränsade syften. Stora, vittomfamnande övervaknings- eller informationsinsamlingssystem är däremot i grunden av ondo (och måste därför särskilt starkt motiveras om de någonstans ändå bedöms behöva användas).

För några år sedan motionerade några av mina partivänner här i landstinget om att vi borde ha en egen policy med övergripande regler kring informations- och kommunikationstekniken, och den personliga integriteten. Såväl vården som kollektivtrafiken är ju särskilt intressanta, eller utsatta, i dessa sammanhang. Vården bygger mycket på insamlande och sparande av ofta mycket personlig och känslig information. Kollektivtrafiken är vårt gemensamma vardagsrum som tyvärr missbrukas av våldsverkare, hotfulla personer och sådana som inte kan skilja på sitt och andras.

Landstinget har en sex år gammal informationssäkerhetspolicy och det är naturligtvis hög tid att uppdatera och komplettera den - vilket FP-motionen från 2005 visade. Den samlade översyn som motionssvaret hänvisar till är välkommen, angelägen och inte så lite brådskande.

INGA KÖNSBLANDADE RUM I VÅRDEN - OM MAN INTE SJÄLV FÅR VÄLJA

Likvärdig behandling i vården, oavsett kön, är åtminstone i teori och politik en självklarhet (hur det ser ut i vårdens verklighet kan fortfarande variera - det jobbar vi med). Inte minst jag som liberal är medveten om skillnaderna mellan könen, och respekterar att människor i den utsatta position det är att vårdas på en avdelning vill hålla på sin personliga integritet. Helst skulle nog många vilja ha enbäddsrum, vilket också har fördelar ur smittskyddssynpunkt, och vilket vi kommer att få på det nya Karolinska i Solna. Men så länge vi har flerbäddsvårdsalar borde det självklart att ingen ska behöva dela rum med någon av motsatt kön. Trots detta konstaterande vet jag att det har förekommit.

Jag skriver inte ska behöva - har man inget emot det, ser jag inga problem med att man lokalt ute på avdelningarna löser rumsfördelningen så att det blir bäst för patienterna. Visst kan jag tänka mig situationer där det kan vara lugnare och lämpligare att dela rum med en person som råkar vara av motsatt kön. Men sista ordet måste vara patienternas. Som vi påpekar i motionssvaret till socialdemokraten Tomas Rudin så kan det ju vara integritetskränkande och olämpligt att dela med någon överhuvudtaget.

Ett särskilt stycke kan jag ägna åt kvinnorna i de särskilt utsatta miljöerna som utgörs av beroendevården, insatserna för hemlösa, och psykiatrin. Skilda avgiftningsrum för kvinnor har vi tagit beslut om. Ett särskilt öppenvårdsteam för kvinnor är på gång i beroendevården - och snart också i den uppsökande vården för hemlösa.

SCREENING AV BUKAORTAANEURYSM

Ibland är det roligt att få vara med och besvara motioner, som Mikael Sundestens i dag om screening av bukaortaaneurysm. Det problem och de möjligheter som socialdemokraten Sundesten pekar på, har vi samtidigt uppmärksammat. Budgeten för förra året innehöll ett uppdrag att se över möjligheterna att screena, dvs massundersöka för att i tidigt stadium upptäcka, bukaortaaneurysm samtidigt som screeningen av ändtarmscancer. Följden blev ett HSN-beslut i maj om att införa screening även för aneurysmen för 65-åriga män från och med i år. Screeningen utförs med ultraljud och tre sådana enheter med ansvar för var sitt geografiskt område ska nu upphandlas.

Bukaortaaneurysm drabbar framför allt män över 60 år (fem gånger vanligare än hos kvinnor). Symtom saknas i stort sett och när bråcket brister är dödligheten hög - många hinner inte till sjukhus och får man inte en akut operation så dör varannan drabbad. Därför är det samtidigt så positivt att screeningen är enkel att utföra och ger ett tydligt utslag: ultraljudet upptäcker risken tidigt och med mer än 99 % träffsäkerhet.

Så, screening av pulsåderbråck i buken känns både naturligt och väldigt roligt att få vara med och införa.

BÄTTRE VÅRD FÖR HEMLÖSA

Avslutningsvis besvarade jag ett par intressanta interpellationer på dagens fullmäktige. Den första handlade om vården av hemlösa. Där finns problem och brister som vi är väl medvetna om och har arbetat med i flera år. Ni kanske läste DN i lördags där det stod en del om de förbättrade insatserna som vi kommer att införa under året. Till att börja med gör vi ytterligare en genomlysning och uppföljning av insatserna under 2009. Sedan ska vi konkret starta en ny, utvidgad hemlöshetsklinik som omfattar dagens Hållpunkt men som tydligare ska innehålla också somatisk, dvs kroppslig, sjukvård. Tidigare har det fallit lite i skymundan, fokus har varit på psykiatri och missbruksproblematiken - som förstås är viktig och som inte ska nedprioriteras. Därför får vår nya hemlöshetsklinik, som vi liksom tidigare förstås ska samarbeta med Stockholms stad om, två tydliga delar: en för det somatiska, en för beroendevård och psykiatri.

Det blir mer av uppsökande insatser, mer av särskild vård för kvinnor (det kvinnoteam med uppsökande verksamhet som jag nämnde ovan), och inte minst mer av länsövergripande perspektiv. Hemlösa finns ju på fler ställen än i Stockholms stad. Sedan tidigare har vi goda erfarenheter av samverkan med kommunerna kring missbrukspolicyn, förvaltad genom det centrala organet Kommunförbundet Stockholms län och implementerad i praktiken på våra 38 lokala beroendemottagningar med beroendevård och socialtjänst. Något liknande borde kunna göras för de hemlösa.

Här är en pdf-fil där du kan läsa hela remissvaret:

PSYKIATRI MED BEHOV AV UTVECKLING

Psykiatrin liksom vården i övrigt har i Stockholms län och hela Sverige fått färre vårdplatser det senaste decenniet. Den psykiatriöversyn som vi genomförde efter maktskiftet visar att vi för ett år sedan hade 711 slutenvårdsplatser. Behov finns av fler, vilket också Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) ser över i en nationell kartläggning av den psykiatriska heldygnsvården. Fler slutenvårdsplatser, men i form av fler, mindre, differentierade enheter är också det brukarnas organisationer är efterlyst. I vårt landsting tillkom 12 nya slutenvårdsplatser inom psykiatrin förra året.

Jag delar i högsta grad brukarnas synpunkter. Mer småskalig och till olika, mer specifika behov anpassad psykiatrisk vård är en av målsättningarna när vi bjuder in fristående aktörer att vara med och förbättra psykiatrin. På samma sätt som upphandlingen av öppenvårdspsykiatri i sydöstra länet medför inte så mycket lägre kostnader som betydligt större kvalitet i vården, hoppas jag att vår kommande upphandling av psykiatrin i nordöstra länet kommer att ge mer och bättre vård för pengarna vi satsar. Där kommer också slutenvården att omfattas. Vi får se vilket resultat det ger för slutenvårdsplatserna, var de finns och hur de används.

Hela interpellationssvaret finns här som pdf:

PSYKIATRI SOM UTVECKLAS: SYDÖSTRA ÖPPENVÅRDEN

Allra sist några ord om det nya som är på gång i öppenvårdspsykiatrin i sydöstra länet: oro finns över att en stor del av personalen och inte minst läkarna inte följer med vid övergången till Carema Hjärnhälsan. Jag beklagar de oklarheter som rått kring ansvaret för ST-läkarna; naturligtvis ska det finnas ST-läkare även med en fristående vårdgivare. Det kommer dock att lösas hur vi ska dels finansiera när de är ute på randutbildning eller slutenvård men också att man löser en studierektorsfunktion. Därmed kommer vi att ha en lösning på det som visade sig vara oklart när nya entreprenören började planera för övertagandet. Däremot hyser jag ingen som helst tvekan om att Carema Hjärnhälsan kommer att klara sitt uppdrag utomordentligt. Deras anbud som vann upphandlingen innebär kvalitetsförbättringar på flera punkter. Deras verksamhet i Skåne imponerar och lovar gott för framtiden. Läkare kommer det att finnas, sedan kan det förstås bli en del övergångslösningar. Förändringar är aldrig helt enkla att genomföra, särskilt inte när det som här är något mer eller mindre nytt med fristående vårdgivare i psykiatrin i Stockholms län: Men, det är en förändring till något ännu bättre som vi snart kommer att skörda frukterna av.

Hälsningar Birgitta Rydberg