Rydbergs recept

En stor sak i Stockholmsvården och även i nationella medier var, såväl före som efter jul, Karolinska universitetssjukhusets ekonomi och personal. Nu i januari stod det klart att man måste hämta in 450 mkr på två år, vilket motsvarar 900 tjänster. Då ska man komma ihåg att just 900 fler anställda har sjukhuset skaffat bara sedan november 2007. Man har under 2008 anställt många hundra fler än vad man själva hade tänkt och budgeterat. Nu går Karolinska liksom våra övriga sjukhus in i flerårsavtalen och sjukhusets styrelse och ledning är väl medvetna om att det är hög tid att på allvar ta itu med den mångåriga onda traditionen av ständigt för höga kostnadsökningar. Underskotten har fortsatt år efter år - egentligen oavsett hur mycket mer pengar sjukhuset har fått (2008 en miljard, i år en halv miljard mer från beställaren, hälso- och sjukvårdsnämnden).

Karolinskas ekonomi och personal är förstås en fråga som sjukhusets styrelse och ledning hanterar men också något som min partikamrat landstingsrådet Maria Wallhager får ägna sig en del åt. Mer om bakgrunden och vår syn på saken kan du läsa på vår hemsida, www.folkpartiet.se/sll

En dag i förra veckan satte åtminstone jag en del av morgonkaffet i halsen när jag via DN, radion och morgon-tv fick veta att våra stora sjukhus inte längre tog emot några remisser för vissa operationer. Pengar kan inte ha varit problemet. Sjukhusen har genom de färska vårdavtalen gjort åtaganden och fått bra betalt: 7 procent eller två miljarder mer ger vi totalt till akutsjukhusen under 2009.

Sjukhusen upplever tydligen en "puckel" som de måste komma ikapp, men det som blåstes upp till ett "remisstopp" blåstes nästan lika fort av igen, som det nu verkar. Beställaren och sjukhusen arbetar tillsammans för att se till att vårdavtalen och vårdgarantin ska uppfyllas.

För sjukhusen gäller förstås att klara den vård de har åtagit sig, och leva upp till sina övriga åtaganden, mot patienterna och skattebetalarna. Om något av våra sjukhus eller andra vårdgivare inte klarar att ta emot alla patienter i rimlig tid ska de förstås slussa dem vidare med bra information och bemötande, till vårdgivare som kan utföra behandlingarna inom vårdgarantitiden. Vid gårdagens möte mellan sjukhusen och hälso- och sjukvårdsnämnden tog man upp problemet och enades om att lösningen alldrig får vara att sjukhusen avvisar patienter utan att lotsa till en vårdgivare med ledig kapacitet. Det behövs insatser för att både informera vårdcentraler om att skicka remisser till enheter med kort väntetid (finns på webben under www.vardguiden.se och på www.vantetider.se) och att sjukhusen ska hjälpa patienter om man bedömer att man ej klarar att ge vård i tid. För den "vårdpuckel" med remisser som ej inneburit att vård givits -och som innebar att det fanns patienter vid årsskiftet som redan väntat 3 månader - har sjukhusen inte betalningsansvar när en annan vårdgivare får ta emot patienten i stället. Men där hade nog informationen brustit.

För personer som behöver rehabilitering är det många parter inblandade från det offentligas sida (förutom arbetsgivare, familj och alla andra i det civila samhället). Försäkringskassa, arbetsförmedling, kommun och landsting/hälso- och sjukvård ska alla arbeta med den enskildes bästa för ögonen. Så många som möjligt ska så snabbt som möjligt få stöd för att komma tillbaka fullt ut, eller så gott det bara går, i samhället, arbete och andra aktiviteter.

Det säger sig självt att med fyra aktörer bara från det offentliga är det en del som riskerar att falla mellan stolarna. Därför arbetar vi mycket med samordning. Många av er känner säkert till mitt och folkpartiets engagemang för finansiell samordning mellan vården och försäkringskassan; ja, vi vill ju i slutänden se att vården och sjukkassan ligger under samma huvudman, helst de nya regioner som vi vill ska ersätta landstingen. I dagsläget tar vi mindre men betydelsefulla steg.

På några håll i länet har det funnits lokala samordningsförbund där staten genom försäkringskassa och arbetsförmedling bidrar med hälften, och landstinget och respektive kommun med varsin fjärdedel av pengarna till rehabiliteringsåtgärder för gemensamma målgrupper. I dag beslutade HSN om att medverka till att bilda ett samordningsförbund i Värmdö från 1 april. Det bygger på ett tidigare gott samarbete inom "Välfärd i Värmdö".

Varje år delar HSN ut pengar för angelägna folkhälsoprojekt. Det kan handla om både forskning och handfasta insatser. I år har vi 14 mkr att fördela och i ett första beslut i dag använde vi knappt 11 mkr av dem. Återstående dryga 3 mkr reserveras för kommande projekt samt för insatser kopplade till vår folkhälsopolicy. De 11 miljonerna räcker till 27 projekt, samtidigt som vi fick avslå 35 vilket förstås är tråkigt. Det finns mycket angeläget man hade kunnat satsa på, men samtidigt är det mycket positivt att det inte råder någon brist på goda idéer för att hjälpa människor att stärka sin hälsa, och öka kunskapsläget.

Vi har prioriterat fyra områden: hälsofrämjande hälso- och sjukvård, levnadsvanor (allt från fysisk aktivitet till hälsosam sexualitet), god psykisk hälsa bland barn, unga och unga vuxna, samt hälsofrämjande insatser för äldre. Bara ett par exempel är att utveckla metoder för psykologiskt omhändertagande av svårt traumatiserade människor (ett arbete som har pågått i några år och nu ska avslutas och förhoppningsvis sätta positiva avtryck), och ett nytt projekt för att med skolan i centrum förebygga viktrelaterade hälsoproblem.

För ett par år sedan anmälde skolöverläkaren i Solna några fall av utredning av neuropsykiatriska funktionshinder hos barn inom BUP till Socialstyrelsen. Kritik riktades sedan mot hur de fyra patienternas fall hade handlagts, framför allt gällande dokumentationsbrister, vilket försvårade andra bedömares möjligheter att följa och förstå vad som lett fram till diagnoserna. Nu har vi från HSN svarat Socialstyrelsen. Problemen som upplevts i Solna bottnar delvis i den organisation med små lokala s.k. BAS- eller STUDS-team som vi hittills har haft för barns neuropsykiatriska utredningar. Ansvaret har delats mellan BUP, barnmedicin och även kommunen. Genom vår nya organisation av barns neuropsykiatri, med en enda ingång till ett utredningsteam som följer barnet hela vägen och har hela överblicken (och dokumentationsansvaret), undanröjs mycket av de potentiella problemen. Under 2009 kommer vi att införsa den nya modellen med 10-12 större team.

Att vi får fler, rätt friska och aktiva äldre förändrar förutsättningarna för vården på många områden. Ett sådant är behovet av synrehabilitering och synhjälpmedel. Nedsatt syn kommer också fortsatt att vara ett bekymmer för många äldre. Nästan var tredje person över 75 drabbas av maculadegeneration (åldersförändringar i gula fläcken) - många kan numera få hjälp med det effektiva läkemedlet Lucentis. Över 80 blir glaucom (grön starr) den vanligaste orsaken till synnedsättning. Många av dessa personer får hjälp på Stockholms Syncentral, en landstingsverksamhet inom SLSO. Dit kommer också barn utan andra funktionsnedsättningar än synskada för habilitering - i framtiden kommer Syncentralen att få ett samlat ansvar för synrehabilitering/habilitering för barn på samma sätt som det ansvaret organiserats samlat för synskadade vuxna.

I siffror innebär 2009 års avtal för Syncentralen knappt 70 mkr, efter en uppräkning av den fasta delen av ersättningen med två procent.

Ytterligare en SLSO-verksamhet som har fått ett nytt avtal är Handikapp & Habilitering, som arbetar med barn, unga och vuxna på 14 lokala habiliteringscentra, 8 länsövergripande kompletterande specialiserade habiliteringscentra, samt 5 habiliteringsenheter placerade på skolor. Verksamheten styrs både av hälso- och sjukvårdslagen (HSL) och lagen om stöd och service (LSS). I linje med Syncentralens samlade uppdrag för barn och unga överförs Handikapp & Habiliterings synteam dit från 1 april 2009. Enheten får också ett utökat ansvar för motoriska bedömningar i samband med neuropsykiatriska utredningar, i samband med vår ändrade struktur för barns neuropsykiatri som jag berörde ovan. Vi förstärker också insatserna med barn, unga och unga vuxna med ADHD så att fler kan erbjudas insatser i grupp på ADHD-center.

Ersättningen till Handikapp & Habilitering blir från och med i år till hälften rörlig. Två procent blir målrelaterad - ett slags bonus när man uppnår vissa kvalitetsmål (ökad andel brukare med habiliteringsplan m.m.) Uppnår man hela bonusen på nära 7 mkr blir ersättningen totalt drygt 355 mkr.

Vårt landsting sökte drygt 32 mkr från Socialstyrelsen för arbete med förebyggande av HIV och andra sexuellt överförbara sjukdomar. Vi beviljades nära 31 mkr. Pengarna fördelas utifrån prioriteringen av förbättrad riskkommunikation bland män som har sex med män samt bland intravenösa missbrukare, vilket är angeläget om vi ser till hur HIV och andra STI nu sprids i länet. (Även bland narkomaner sprids ju blodsmitta till viss del genom sexuella kontakter.) Den största posten går till vår egen verksamhet, Lafa, som får drygt 12 mkr. Andra mottagare är Noaks Ark (4 mkr), RFSL (1,7 mkr) och våra fyra Sesam-mottagningar (1,6 mkr).

Ett område som vi ständigt måste arbeta med är att stärka patientsäkerheten. Allt från operationsskador, över bristande städning eller hygien som leder till smittspridning och i värsta fall "sjukhussjuka", till felaktig förskrivning av antibiotika med risk för ökad resistens, är sådant som patienter riskerar att råka ut för. Aldrig avsiktligt, men aldrig heller ursäktligt. Något annat än en nollvision är precis som för trafiken oetisk, samtidigt som vi är medvetna om att det är en lång väg att vandra.

På förra veckans HSN fick vi ta del av en kartläggning av hur arbetet med ökad patientsäkerhet går. Vi utgår både från den nationella satsningen på att minska vårdskadorna som Sveriges Kommuner och Landsting driver, och från vårt eget handlingsprogram för säker vård. Ett första viktigt steg är naturligtvis att alla avvikelser och incidenter rapporteras ordentligt, så att de sedan kan följas upp, och förhoppningsvis undvikas i framtiden.