Publicerad i Norran 24 augusti 2010
Barn behöver umgås inte bara med sina föräldrar utan även med andra personer som står dem nära – särskilt mor- och farföräldrar. Tyvärr finns det många barn som nekas denna kontakt, oftast efter det att barnens föräldrar separerat. Ibland ligger också olika slags generationskonflikter bakom sådana påtvingade separationer.
Rätten för barn att ha kontakt med mor- och farföräldrar finns i många länder. I USA har mor- och farföräldrar laglig rätt att träffa sina barnbarn, så kallad visitation rights.
I Sverige finns inte denna rättighet. Det leder till tragedier, inte bara för barnen, utan även för deras mor- och farföräldrar. Det är i och för sig vårdnadshavarens skyldighet att se till att barnets behov i detta avseende tillgodoses. Men när vårdnadshavaren inte gör det, är det socialnämndens ansvar att försöka få vårdnadshavaren att se till barnets behov. I de fall socialnämnden inte tar sitt ansvar, eller inte lyckas, måste det ändå finnas rätt för nära anhöriga, som mor- och farföräldrar, att hos tingsrätten föra talan om umgänge. I dag är det endast föräldrar och socialnämnden som har talerätt.
Enligt min mening bör talerätten utvidgas till att också omfatta närmaste släktingar. Förebild för en sådan talerätt finns att hämta i föräldrabalken som avser den taleberättigade kretsen vad gäller god man och förvaltare.
Samtidigt är det angeläget att inte far- och morföräldrars umgängesrätt missbrukas av en förälder som inte har vårdnad och umgängesrätt med barnet. Jag utgår från att dessa aspekter noggrant beaktas av domstolarna. Utgångspunkten måste alltid vara barnets bästa.
Motiveringen till riksdagens tidigare avslag på motioner med detta innehåll har varit att en utvidgning av kretsen av taleberättigade skulle komma i konflikt med strävan att i så stor utsträckning som möjligt undvika domstolprocesser för barn. Man lade också till att det faller på socialtjänsten att se till att barnens behov tillgodoses. Riksdagen rekommenderade trots detta regeringen att noggrant följa utvecklingen.
Jag anser att nuvarande lagstiftning nedvärderar mor- och farföräldrars betydelse för barnen. Jag tror inte att mor- och farföräldrar ofta skulle bidra till att dra i gång onödiga processer. De flesta äldre anhöriga är förmögna att respektera principen om barnens bästa. Jag tycker också att konstgjord segregation mellan generationer inte ska uppstå och att anhöriga i alla åldrar ska ha möjlighet till många kontakter och stort utbyte av erfarenheter.
Jag vill också understryka betydelsen av ett rikt vardagsliv för både barn och gamla. Isolering inom enbart den egna ålderskretsen är svår att acceptera. Ingenting garanterar att socialtjänsten bättre än barnens nära anhöriga tar ansvar för ett fungerande umgänge mellan generationerna.
Helena Bargholtz (FP)
Riksdagsledamot