Sexton punkter om den svenska skolan – situationen i dag och vad folkpartiet föreslår
Regeringens praktfiasko
1. Misslyckandet med skollagen
Trots sju års arbete och otaliga förseningar misslyckas socialdemokraterna med att lägga fram en ny skollag. Förhandlingarna mellan socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet bröt samman. Nu kan ingen ny skollag bli aktuell förrän efter valet 2006.
Skolminister Ibrahim Baylans misslyckande kommer att få allvarliga konsekvenser för hela skolväsendet.
Skollagskommittén tillsattes redan 1999 och hade till uppgift att ta fram ett nytt förslag till skollag. Det förslag till skollag som kommittén tog fram skickades på remiss och har efter det bearbetats och förhandlats inom vänsterkartellen – socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet. Dessa förhandlingar bröt samman på frågan om skolornas självständighet i förhållande till nationella regler.
2. Skolan behöver en skollag
Skolan är Sveriges största arbetsplats och behöver en genomarbetad fungerande lagstiftning i takt med tidens krav.
Dagens skollag är från 1985 och skrevs för en annan skola och annan läroplan.
Skollagen har sedan dess blivit ett lapptäcke av olika tillägg och förändringar.
Förskolan har blivit en del av skolväsendet, friskolorna har införts som ett alternativ till kommunala skolor, läroplanerna har gjorts om och betygssystemet har reformerats.
3. Folkpartiets syn på skollagen
Folkpartiet anser att både det förslag till skollag som skollagskommittén tog fram och det förslag som vänsterkartellen filade på, men som aldrig såg dagens ljus hade brister på ett antal områden. Bland annat måste skollagen bli tydlig när det gäller lärares behörighet och skolans befogenheter för att skapa trygghet och arbetsro.
4 Behöriga lärare
I dag saknar var femte lärare i grundskolan och gymnasiet pedagogisk behörighet.
De har alltså inte examen från lärarutbildningen. Andelen obehöriga lärare har därmed fördubblats på tio år. Till dessa kommer lärare som undervisar i ämnen som de inte har utbildning för, men som ändå räknas som behöriga.
Att så många lärare saknar rätt utbildning sänker läraryrkets status och kvaliteten i skolan.
Folkpartiet vill införa en auktorisation för behöriga lärare.
För att bli auktoriserad ska lärarexamen, adekvat ämneskunskap och provtjänstgöring krävas.
Auktorisationen ska vara kopplad till tydliga kompetenskrav och yrkesetiska regler. Vid allvarliga brott mot etiken ska auktorisationen kunna dras in. I skollagen bör ett förbud införas mot att tillsvidareanställa lärare utan auktorisation.
De lärare som i dag saknar behörighet bör fortbildas.
Folkpartiet har därför anslagit 1 000 miljoner kronor per år de närmaste åren för att fortbilda lärare.
5.Ordningen i klssrummen
De flesta skolor har god ordning och ett välfungerande arbete.
Lärare har vanligtvis inga problem att leda arbetet i klassrummet.
Samtidigt får vi inte blunda för att lärarnas situation blir allt tuffare. Det finns elever som av olika skäl stör undervisningen.
Det måste då stå klart att det är läraren, och inte eleverna, som bestämmer i klassrummet.
Lärare måste ha fler, tydligt definierade, verktyg att skapa trygghet och studiero.
Lärare måste kunna ingripa mot våldsamma elever, kunna avvisa en elev som stör och beslagta mobiltelefoner som stör, utan att bryta mot lagen.
6. Misslyckandet med grundskolan
Grundskolan är basen i utbildningsväsendet. Inget är så avgörande för en individ som studieresultaten i grundskolan. Därför måste de problem som vi ser med att alla elever inte når grundskolans mål tas på stort allvar.
Alla goda idéer måste tas till vara. Socialdemokraterna försöker mörka de dystra resultaten istället för lösa problemen. Socialdemokraternas kongress sa så sent som i november nej till nationella prov i årskurs tre, vilket enligt statsminister Göran Persson var ett huvudförslag för att förbättra resultatet i skolan.
7. Var tionde elev inte behörig till gymnasiet
För att bli behörig till gymnasiets nationella program krävs godkänt betyg i svenska, engelska och matematik.
I dag misslyckas var tionde elev med att uppnå behörighet efter nio år i skolan. Något måste vara allvarligt fel med en skola som där så många misslyckas.
Det är framförallt barn från hem utan studietradition som misslyckas. Det är socialdemokraternas egna barn i stor utsträckning.
8. Orsakerna till bristerna i grundskolan
Socialdemokraterna drevs en gång i tiden av stolta bildningsideal, men i slutet av 1960-talet började skolan ses som en del av klassförtrycket. Lärarna skulle kuvas och den sortering som betyg och prov ansågs vara skulle avskaffas.
Teorin bakom var att om ingen mätte om eleverna var bar eller dåliga så skulle alla anses lika bra. Men så fungerar det bara i teorin.
I verkligheten drabbar ett sådant tänkande dem som behöver skolan bäst.
Om ingen sätter upp mål och mäter om eleverna nått målen, famlar skolan i blindo. Ingen vet hur det går för eleverna.
9. Nationella prov från trean
Sedan 1994 är skolan målstyrd och nya målrelaterade betyg används. Elevernas kunskap jämförs nu mot fastställda kunskapsmål.
Problemet är bara att socialdemokraternas ovilja mot att mäta kunskap lever kvar.
Därför finns inte tillräckligt bra mätmetoder och tillräckligt bra stödfunktioner för elever som behöver extra hjälp.
Socialdemokraternas partikongress 2005 har sagt nej till nationella prov i årskurs tre, något som är nödvändigt för att i tid upptäcka elever som inte klarar målen.
10. Lasa-skriva-räkna-garanti
Folkpartiet vill införa en läsa-skriva-räkna-garanti i lågstadiet.
Den skall ge elever rätt till det stöd som krävs för att nå målen i svenska och matematik i årskurs tre.
Om en elev riskerar att inte nå målen ska en rad åtgärder kunna sättas in:
A. Stödundervisning i mindre grupp.
B Extra lärare eller speciallärare
C. Helgundervisning
D. Sommarskola
E. Om så behövs ett extra skolår i lågstadiet.
11. Betyg från sexan
Informationen till elever och föräldrar måste bli bättre. Många upplever att betygen kommer för sent.
För den som får betyg i åttan kommer signalerna om eventuella problem för sent.
Folkpartiet vill ge betyg från årskurs sex.
Föräldrar och elever ska ha rätt till ett skriftligt omdöme om elevens sociala och kunskapsmässiga utveckling redan från årskurs ett. Betygsskalan bör ha fler steg än idag för att ge tydligare information om elevernas kunskaper.
12. Misslyckandet med gymnasiet
Gymnasieskolan byggdes ut kraftigt i början av 1990-talet.
Problemet är att socialdemokraternas ambition att fler ska läsa på högskolan – en god ambition - förvandlades till ett tvång för alla elever att läsa in behörighet till högskolan.
Det innebar att alla utbildningar blev treåriga och även yrkesutbildningarna teoretiserades kraftigt.
De elever som vill satsa på en yrkesutbildning har i dag inget reellt alternativ.
13. Var fjärde hoppar av gymnasiet
Många elever som börjar gymnasiet är inte intresserade av att läsa på högskolan. De borde därför inte tvingas att läsa högskoleförberedande teori utan borde få ägna mer tid åt yrkesämnen.
Att det inte fungerar så i dag har gjort att var fjärde gymnasieelev hoppar av. De slutför aldrig gymnasiet.
Av dem som slutför gymnasiet blir var tionde ändå inte godkända för högskolestudier för att de har för dåliga betyg.
Även detta är att beteckna som ett misslyckande.
14. Tre olika gymnasieprogram
Folkpartiet vill inför olika gymnasiealternativ.
Det bör finnas tre typer av gymnasieprogram:
A. Studieförberedande program
B. Yrkesförberedande program
C. Lärlingsprogram.
Bara studieförberedande program skall automatiskt ge allmän högskolebehörighet.
De elever som går yrkesförberedande program och lärlingsprogram ska kunna läsa in högskolebehörighet frivilligt i efterhand om de önskar.
15. Tre examina
En gymnasieexamen bör införas med tre inriktningar:
A. De studieförberedande programmen skall leda fram till en studentexamen som ger behörighet till högskolan
B. De yrkesförberedande programmen skall leda fram till en yrkesexamen som ska hjälpa dem att få kvalificerade yrken som inte kräver högskolestudier.
C. Lärlingsprogrammen skall leda till en lärlingsexamen och skall till stor del genomföras ute på riktiga arbetsplatser.
16. Det individuella programmet
De elever som inte blir behöriga till gymnasiets nationella program går på det s.k. individuella programmet (IV).
Tanken är att de sedan ska gå över till andra program och läsa gymnasiet som vanligt.
Men av dem som börjar på IV slutför bara var femte en gymnasieutbildning. IV är feltänkt. Grundskolan borde istället ansvara för att eleverna får den kunskap som grundskolan ska ge.
Med de förändringar som folkpartiet vill se i grundskolan kommer andelen obehöriga till gymnasiet att minska.
Det individuella programmet i dess nuvarande form bör avvecklas. Resurserna bör istället sättas in tidigt i grundskolan.