Om Carl-Olof
- Av Gunnar Andrén -
"Carl-Olof Josephson var kort sagt en fantastisk människa.
Glad. Skämtsam. Kunnig, nej, det räcker inte, han var lärd.
Böcker var hans värld. Jag tror att han hade läst nästan allt som var värt att läsa.
Det gjorde honom mer än lämplig att vara ordförande i August-kommittén under många år.
Svenska folket såg honom i TV-litteraturprogram - ännu då han drabbats av
ohälsa kom TV-team ända från Sundsvall för att i hemmet i Stocksund
kunna spela in program där Carl-Olof läste ur böcker värda att minnas.
Carl Olof Josephson var en fenomenal uppläsare. Men han var sparsmakad, vill jag lova.
Jag frågade en gång om en Nobelpristagare, för att inte tala om
en känd akademiledamots alster, lovordade av alla.
Men Carl-Olof var inte den som kunde beskyllas för Följa John-mentaliteten vad gäller litteraturkritik.
- Skall jag säga vad jag verkligen tycker? Jo - det ville man ju.
Så sågades både Nobelpristagares och akademiledamöters verk jämns med fotknölarna.
Och slutsatsen om rescensenter som skrev vackert om berömda mäns och kvinnors böcker för att de var berömda, och berömde även skräp, den slutsatsen behövde man inte hjälp att draga efter Carl-Olofs eget omdöme.
I stället rekommenderade Carl Olof Josephson ofta författare som få hört talas om tidigare men som man, efter Carl-Olofs presentation, var övertygad om att "honom eller henne måste jag bara läsa".
Vad man än frågade Carl-Olof Josephson om, så kunde han mera.
Inte minst vad gällde språkfrågor:
- Skall det heta justerare eller justeringsman?
- Vi behöver en prolog vid Cedergrenska Tornets 100-årsinvigning!
Kan Du? Ja, jag kan försöka
(Resultat: Glimrande, det är det man minns av arrangemanget!).
Årets Böcker - Carl-Olof Josephson blev en institution inte bara för årligen
återkommande Årets Böcker-dagar i folkpartiet i Danderyd (liberalen Carl-Olof var, det sade han inte utan stolthet, "f.d. suppleant i f.d. kulturnämnden i Danderyd") utan för sin enorma folkbildningsförmåga, via TV, på dagsresa till
Gislaved, Sunne eller Bjuv, inte sällan på Stocksunds bibliotek.
Om vapen är starka, hade Carl-Olof ett starkare vapen än de flesta, stora härar ej undantagna: engagemanget i det stora och engagemanget för detaljen.
Han var, tyckte jag, ett levande litteraturlexikon - samtidigt som gosselynnet fanns kvar.
Ofta såg jag honom vandra på Lagman Linds Väg och Långängsvägen
i Stocksund, med snabba steg, mer än 70 och 75 fyllda.
Någon gång erbjöd jag skjuts när vädret var dåligt, nej, han var ute på sindagliga promenad, "då tänker jag bäst".
När han nu anträtt sin sista marsch blir han, vill jag lova, en stor tillgång för
dem som redan hunnit till andra sidan - att inspireras av, att tala med, att avundas den kunskap, värme och generositet som i livet alltid omgav Carl-Olof Josephson.
Stocksund den 10 jan 2002
Gunnar Andrén