Kerstin Lindholm föddes i Grängesberg. Fadern var provinsialläkare och avled när Kerstin var tre år gammal. Familjen flyttade då till Strängnäs där hon väckte upp.
1942 ingick hon äktenskap med Einar Lindholm, sedermera professor i fysik vid KTH (Kungliga Tekniska Högskolan) i Stockholm. Einar Lindholm avled 1990.
Efter studentexamen 1935 studerade Kerstin Lindholm vid Socialinstitutet i Stockholm och diplomerades 1939. 1953 avlade hon jur.kand-examen vid Stockholms högskola.
Efter några år som aktiv socialarbetare samt vikarierande jurist vid olika rättshjälpsanstalter, anställdes hon 1960 som lektor i praktisk förvaltningskunskap vid Socialinstitutet (senare Socialhögskolan) i Stockholm.
1988 avlade hon lic-examen i socialt arbete.
Kerstin Lindholm var en av pionjärerna vid införandet av samhällsarbete som metod i socialt arbete. Hon var aktiv inte bara i Sverige utan även i de övriga nordiska länderna, där hon var en omvittnat engagerad inspiratör.
Hon publicerade flera böcker, kompendier och artiklar som användes i undervisningen i Sverige och på de nordiska socialhögskolorna.
De sista tre åren av sitt yrkesliv var hon ledare för ett projekt på Nordplan, med syfte att utveckla den nordiska tvärfackliga samhällsplanerarutbildningen.
Kerstin Lindholm medverkade bland annat i kommittéer om socionomutbildningens utveckling och forskningsanknytning. Hon var under några år kommunalpolitiskt aktiv, hade ett levande intresse för invandrarfrågor och var aktiv inom Amnesty International.
Hennes internationella kontaktnät var mycket stort. På senare år blev hon också allt mer engagerad i feministiska frågor. Till detta kan läggas hennes kulturella intressen, särskilt litteratur och musik, som hon upprätthöll in i det sista.
Vi som arbetade med Kerstin minns en prestigelös arbetskamrat med stor integritet. Hon var entusiasmerande, hjälpsam och visade stor omtänksamhet mot alla.
Familjens hem i Djursholm stod alltid öppet för både inhemska och internationella vänner och kollegor.
Men kanske mest minns vi hennes positiva inställning till livet även när hon de sista helt hade förlorat sin syn.
Som en kollega en gång uttryckte det: Hennes blick är vänd mot framtiden i en tid då många endast förmår blicka bakåt.”
Minnesorden har också varit införda i Dagens Nyheter.