Den 27 mars 2001 fick jag ett dedicerat exemplar av Marie Louises diktsamling Lugna ner sig till det gråa (Ordfront, 2001). Den var tillkommen och utgiven i anledning av hennes fars bortgång, gammal, drabbad av alzheimer, han kände inte igen sin dotter.
Men jag väljer denna dikt ur samlingen
Tiden är en larv med många fötter
Uppsvälld sitter den på den mörkgröna lövet
Och knaprar
Bladets nerver spretar rakt ut
Ljusgröna i luften.