Robert Söderblom, Enebyberg, har avlidit, 83 år fyllda.
Han var född i Köpenhamn den 7 februari 1927 och avled den 29 mars 2010.
Robert Söderblom sörjs närmast av barnen Omi Söderblom Mohammar, Stockholm, Jon Söderblom, Vallentuna, Anna Söderblom, och Sven Söderblom.
Robert Söderbloms föräldrar var Elise, f. Jernberg, och TT-redaktören Helge Söderblom (1896-1962), äldst av ärkebiskopen och Fredspristagaren Nathan Söderbloms och hans hustru Annas tolv barn.
Robert Söderblom var 1949-1980 gift med Inga Söderblom (1926-2006), f. Lindgren, dotter till direktör Nils Lindgren och hans hustru Karin, f. Lindhé, och 1986-2008 med Gunnel Norell Söderblom (1930-2008), Sveriges första kvinnliga justitieombudsman (1987-1999).
Robert Söderblom blev jur.kand i Uppsala 1950 och gjorde tingstjänstgöring 1952-54 efter att direkt efter sin examen ha tjänstgjort i FN:s då ganska nyetablerade Europakontor i Genève. Han blev fiskal 1955, assessor och revisionssekreterare 1962, 1974 hovrättsråd vid Svea hovrätt.
Robert Söderblom kom snart att hamna i regeringskansliet för att senare gå över till riksdagen, Under åren 1964-69 hade han sakkunnig- och utredningsuppdrag i inrikes-, jordbruks- och finansdepartementen.
1968 blev han ordförande i Hyresnämnden.
Från 19721 kom Robert Söderblom att tjänstgöra i riksdagens konstitutionsutskott under 21 år, varav som kanslichef 1983-92.
Det var under den tid, särskilt 1988, som konstitutionsutskottet stod i centrum för den svenska politiska debatten, med de välkända utskottsförhören i anslutning till mordet 1986 på statsminister Olof Palme. De öppna KU-förhören inför TV-kamerorna ägde rum i själva valrörelsen 1988. Huvudaktörer var ordföranden Olle Svensson (s), vice ordföranden Anders Björck (m), ledamoten Birgit Friggebo (fp), förlagsredaktören Ebbe Carlsson och statsrådet Carl Lidbom (s).
När Robert Söderblom skulle lämna kanslichefsjobbet 1992 sade utskottsordföranden Thage G Peterson (s):
- Jag vill, fru talman, inleda årets granskningsdebatt med att till riksdagens protokoll uttrycka ett tack från konstitutionsutskottet till kanslichef Robert Söderblom som, efter 21 år varav 9 år somkanslichef, med detta riksmötes utgång slutar sin tjänst i KU. Hans stora kunnande och kompetens har under åren betytt mycket för konstitutionsutskottet. (20 maj 1992)
Åren 1992-95 var Robert Söderblom ersättare för ordföranden i utlänningsnämnden, motsvarande vår tids Migrationsdomstol.
I det militära var Robert Söderblom auditör vid A1, senare i Militärkommando Ost 1970-98. Han ingick i den svenska FN-bataljonen på Cypern 1970 (före landets delning 1974) och ingick även 1979 i den svenska Mellersta Östernbataljonen.
Vid Uppsala universitet var han lärare i statsrätt 1974-81.
Robert Söderblom engagerade sig under 1970-talets slut i folkpartiet i Danderyd och fick sitt första kommunala uppdrag som ledamot i byggnadsnämnden 1979. Från 1985 var det emellertid som först vice ordförande i överförmyndarnämnden, senare ledamot, som Robert Söderblom tjänstgjorde för folkpartiets räkning, under sjutton år, fram till 2002.
Som ordförande i fp-föreningen minns jag att Robert var starkt engagerad i detta uppdrag och han ringde mig före och efter varje val för att försäkra sig om att han skulle få förnyat förtroende.
Sin sakkunskap i konstitutionella frågor bidrog han även med då han ingick i den kommitté som efter diverse konvulsioner i föreningen 1993 arbetade fram de nya föreningsstadgar som antogs av årsmötet 1994 och som i allt väsentligt gäller även 2010.
Några år in på 2000-talet började Roberts hälsa visa tecken på att svikta. Jag minns mycket väl att han, innan hans Gunnel gått bort, ringde mig när jag råkade vara på resa med skatteutskottet i Luxemburg, ville ha hjälp med att skaffa ett mer åldersanpassat boende än villan på Kantarellgränd i Enebyberg. Men sedan det var avklarat ville han diskutera dagens politik, möjligheterna och problemen, hur det var i riksdagen, om jag kände några i dagens konstitutionsutskott och att han saknade den puls som funnits under så många i just centrum för riksdagen de sista politiskt så dramatiska åren på 1980-talet.
Robert Söderblom var naturligt nog också engagerad i Raoul Wallenberg-fallet eftersom hans farbror, Staffan Söderblom (1900-1985), var den som hade kontakterna med Sovjet och även Josef Stalin i början på 1950-talet.
Det sätt på vilket Söderblom skött kontakterna, väckte ju – vet vi av anteckningar i Tage Erlanders dagbok och inte minst genom SOU 2003:18 – regeringens missnöje. Han råkade också ut för nesan att bli hemkallad och i praktiken försatt i disponibilitet, alltså avsatt.
Detta ansåg Robert Söderblom, som många gånger talat med sin framlidne farbror om saken, vara en djupt orättvis beskrivning och framförde, inte minst in anslutning till 2003 års betänkande om Wallenberg-fallet, sin indignation över att utrikesledningen friskrev sig själv från ansvaret för de åsikter att Wallenberg troligen var död som han fått från UD i Stockholm.
Det var i själva verket ett inte minst av utrikesminister Östen Undén tydligt dubbelspel där Staffan Söderblom offrats genom att klandras offentligt för att ha framfört den åsikt UD ville skulle framföras till sovjetledningen men där syftet i själva verket hade varit att bereda marken för bättre svensk-sovjetiska relationer än de som uppstått särskilt efter debatten i Sverige om rysskrediten 1944-1946 och de händelser som ledde till nedskjutningarna av DC 3:an och räddningsplanet Catalinan.
Den svenska till Sovjet framförda ståndpunkten i Wallenberg-fallet betingades enligt Robert Söderblom i sitt försvar för sin farbror av att det yttersta syftet skulle ha varit att bereda vägen för svenska besök i Moskva på högsta nivå, något som ju också blev av 1956 då Undén besökte Moskva och då Tage Erlander besökte Moskva bland annat tillsammans med Olof Palme 1957.
Robert Söderblom ansåg att också i den offentliga utredningen var syftet att helt orättmätigt ge Staffan Söderblom skulden för det som inträffat och att denne, av naturliga skäl genom att han var död sedan 1985 och ostridigt varit mindre vittnesgill under ett stort antal år, inte bland annat genom att Robert själv som närstående givits möjlighet att framföra farbroderns syn på vad som förevarit under åren 1945-53 i denna för Sverige så känsliga fråga.
Jag tar ingen ställning i sak, bara återger vad Robert Söderblom i ett långt samtal 2003 anförtrodde mig.
Författad av:
Gunnar Andrén
22 april 2010