Yngve Paulsson föddes och växte upp på familjegården Ådala utanför Oderljunga i Skåne som ett av nio syskon. Med lång skolväg till fots eller per cykel grundlade Yngve redan i unga år en stark fysik, vilket kom att bli ett av hans kännetecken livet ut.
Efter avlagd realexamen antogs Yngve år 1941 till Flygvapnets pilotutbildning vid F5 Ljungbyhed och F7 Såtenäs.
Som stridspilot under krigsåren deltog han i många riskfyllda uppdrag, något han gärna berättade om. Yngve var en av de första piloterna som fick flyga det svensktillverkade bombplanet B17. Han blev något av en hjälte i syskonskaran och busflög ibland över Ådala, där syskonen vinkade med vita lakan.
Flygningarna skedde ofta under svåra förhållanden och haverierna var många under denna period, nära hälften av hans kurskamrater omkom. Yngves erfarenheter som stridspilot ledde honom in på den bana, där han yrkesmässigt gav sitt största bidrag -utveckling och uppbyggnad av svensk flygräddning och flygledning. Han påbörjade utbildningen till flygtrafikledare i slutet av 1943.
Efter kriget blev han ansvarig för utbyggnaden av trafikledartorn runt om i Sverige. Inte mindre än 14 nya torn uppfördes under Yngves ledning, och de inom flygstaben som tyckte att han gick för energiskt fram talade om att han uppförde "flygledarslott".
Yngve Paulsson var på många sätt en pionjär. På 1960-talet började ett nytt skede inom flygledningen, då datortekniken gjorde sitt intåg. Yngve blev ansvarig för att sjösätta datatrafikledningssystemet PUFYL (Plan för utbyggnad av flygtrafikledningen), som fick stor betydelse både för den militära och civila flygtrafiken. Med stor framsynthet skred Yngve till verket. Sverige fick världens modernaste flygkontroll. Ännu i dag är de platser Yngve valde ut för uppställning av radarstationer perfekta för att leda civil och militär flygtrafik.
Vid sidan av sin yrkesmässiga karriär var Yngve Paulsson under flera decennier djupt engagerad i kommun- och landstingspolitiken som representant för folkpartiet. Han blev invald i kommunfullmäktige i Danderyd 1963, en plats han behöll ända fram till 1982.
Under flera perioder var han vice ordförande i kommunstyrelsen samt ledamot av dess arbetsutskott under 1977-82. Under denna period var Yngve drivande i beslutet att bygga ett nytt gymnasium och i arbetet att förbättra kommunikationerna inom kommunen.
Han var till sin natur sällskaplig och vänfast. Framförallt minns vi med tacksamhet hans varma omsorg om sina närmaste.
För släkt och vänner