Danderydsliberalen 2005/1 utkom den 2 januari 2005.
Ansvarig utgivare: Bengt Sylvan
Redaktör: Gunnar Andrén
Denna artikel handlar om året som gick, 2004.
Vad minns vi av 2004?
Ja, det blir självfallet katastrofen i Asien, med så oerhört många döda och ofattbart mänskligt lidande. Det överträffar allt, ingen hade ju ens i sin föreställningsvärld kunnat ana något liknande.
Vi minns och sörjer. Jag är säker på att riksdagen när den återsamlas den 17 januari kommer att manifestera det ohyggliga som hänt på ettgripande och värdigt sätt.
Jag är stolt över att ha förtroendet att få företräda medlemmar och väljare i riksdagen. Det är ett otroligt hedersuppdrag!.
Men 2004 i inrikespolitiken kommer inte att sätta några stora spår efter sig. Jag tror att många kommer att minnas Högforsmötet och Trollhättan.
Varför Trollhättan?
Jo, Saab-krisen där sände en chockvåg genom hela landet, om vi inte inser att vi måste vara konkurrenskraftiga så kommer många jobb att försvinna utomlands, var det budskap som Saab-hotet framkallade.
Regeringens förslag, att bygga mer vägar i Västra Götaland, var förstås bra - men för sent och dessutom med väldiga konsekvenser för andra delar av vårt land.
Bland annat kommer vägen mellan E20 i Järfälla och E4 i Sollentuna - en investering som skulle påbörjas 2006 för cirka 2000 miljoner kr - att senareläggas.
Det betyder i sin tur att andra investeringar påverkas, inte minst i nya bostäder.
Regeringen styr visserligen landet, men inte av klokskap utan åt det håll miljöpartiet pekar.
Hur många kommer att åka nya Norrbotniabanan?
För 2005 tror jag att det blir mer av ekonomisk debatt.
Vi behöver mer ekonomisk tillväxt.
Fler i arbete.
Färre bidragsmottagare.
Färre förtidspensionärer.
Det måste löna sig att arbeta.
Vi måste - med Bertil Ohlins ord - värna de välståndsbildande kraterna.
Det handlar om utbildning. Skattevillkor. Infrastruktur. Bra vård. Hela rättstryggheten. Och miljöpolitik. Plus internationellt samarbete och anpassning.
Sverige är en del av världen, ingen isolerad ö.
Vårt orimliga skattesystem, där man måste skilja mellan skadliga skatter och orättvisa skatter, måste vi göra något åt. Det går inte att fortsätta beskatta arbete så hårt som vi gör - ja, kapitalet har ju redan flyttat så att det snart bara är fastigheter som ses som tillgångar, stora aktieposter och företag är ju placerade utomlands, vad är det för rättvisa?
Jag tror också att trygghetspolitiken kommer att står mer i centrum än tidigare.
Risken för att bli rånad, misshandlad eller nedslagen ökar ständigt - medan antalet poliser står stilla.
Här måste vi tänka om, och som liberaler måste vi se till att det inte blir ett hårdare utan mjukare samhälle som blir resultatet.
Vi måste arbeta förebyggande, bland annat med integrationspolitiken så att vi inte skapar de ghetton som nu ligger runt hörnet och som fp-riksdagsmannen Mauricio Rojas varnar så starkt för.
Ungdomar måste ha meningsfull sysselsättning och jobb, deras fäder måste för sina ungdomar framstå som föredömen, inte tvingas bli passiva bidragsmottagare, vi måste hjälpa alla de flickor som i vårt land söker en ny framtid och trygghet.
I höst är det landsmöte, i Göteborg.
De flesta tycker kanske att det inte är något att bry sig om.
Jag har motsatt uppfattning. Det är på landsmötena man lägger fast riktningen av politiken, då träffas de verkligt viktiga besluten om framtiden.
Jag ser redan fram mot Göteborgsmötet.
Gunnar Andrén