Danderydsmodellen är livsfarlig för de ideella föreningarnas fortsatta existens!
En kapprustning utan like sker just nu i Danderyd.
För att ha en bra verksamhet och konkurrera om ungdomarna krävs bra anläggningar.
Det förstår alla.
Ishallsfrågan var tidigt uppe på kommunens bord, då de tre livaktiga föreningarna insåg att om vi ska genomföra en bra verksamhet, så behöver vi överbyggnad av våra ishallar.
De styrande, som alltid i Danderyd är moderater, satt med armarna i kors och sa att det har vi inte råd med, det får föreningslivet sköta själva.
För att mildra föreningarna så kom man på det storsinta att man kunde ge kommunal borgen.
Det är Danderydsmodellen!
Kommunen går in med sin namnteckning för kommunal borgen och föreningarna får stå för alla kostnader i samband med införskaffandet av ex en överbyggnad.
Stocksunds IF och Enebybergs IF (EIF) blev tvungna att ordna allt själva och skuldsätta hela föreningen och dessutom stå för moms, som är avdragsgill för kommunen men inte för den ideella föreningen!
Avgifter att spela ishockey är det högsta inom alla idrotter och det blir inte billigare om varje aktiv i Danderyd dessutom ska betala av dyra lån på anläggningen.
EIF var tvungen att låna 3 miljoner.
Tennishallarna har samma upplägg. Kommunen går in med borgen och föreningarna får skuldsätta sig.
EIF var tvungen att låna 5 miljoner, för att skapa ytterligare en bana och nytt underlag.
Nu är det konstgräs som gäller. Djursholms IP har nu en magnifik konstgräsanläggning.
Den har helt finansierats av medlemmarna på ca 8 miljoner.
Stocksunds IF står nu inför en nyinvestering på ca 7 miljoner för en konstgräsplan.
För att hänga med i denna kapprustning, så planerar EIF att också anlägga en konstgräsplan.
Ett nytt lån på 6 miljoner måste föreningen ta.
På kort tid har föreningen dragit på sig lånekostnader på närmare 14 miljoner. En skuld som nästa generation ska betala av.
Vad är det då som är så farligt?
Jag ser att det blir allt svårare att rekrytera ideella ledare till de olika styrelserna.
Vem vill sätta sig frivilligt i en huvudstyrelse som Enebybergs IF, där man måste hela tiden prata ekonomi och vara rädd för att omvärlden inte ser likadan ut i morgon.
Vi som brinner för föreningslivet blir allt färre!
Om moderaterna fortsätter med Danderydsmodellen, så är jag helt övertygad om att inom några år så orkar inte föreningslivet att bedriva verksamheten, då man hela tiden ska finansiera anläggningen också.
Med andra ord: Danderydsmodellen som flertalet politiker tycker är så bra är för mig en katastrof.
Danderydsmodellen slår också mot de mest utsatta, barnfamiljerna.
Föreningarna har inga egna pengar, utan de som får betala kalaset är medlemmarna och då de specifika utövarna.
När det gäller konstgräs så är det våra barn och ungdomar som utnyttjar bollplanerna som får betala. De är alltså deras föräldrar, som är skattebetalare i Danderyd, som får stå för kostnaden av anläggningen förutom också kostnaden av själva verksamheten.
I de flesta andra närliggande kommuner, Täby, Sollentuna, Stockholm, Solna, där anlägger kommunen konstgräsplanen.
Här får vi en osund konkurrens mellan närliggande föreningar.
Blir det för dyrt att spela i Enebyberg, så drar man till Täby och så står den stolta 95-åriga föreningen utan bollsparkande ungdomar och den negativa spiralen är igång.
Vi får på det sättet en utslagning och endast de som har gått om pengar kommer att kunna deltaga på sikt.
Avgifterna höjs inte måttligt utan drastiskt för EIF:s 550 bollsparkande ungdomar. Det blir en höjningen på 150 procent!
De är fakta och detta tror jag inte många känner till.
En flicka på tio år kommer att 2009 betala 900:- för verksamheten och dessutom 1350:- för att få spela på konstgräs.
Har man dessutom två barn som vill spela fotboll på sommaren och tennis/konståkning/ishockey på vintern, blir kostnaderna för den familjen gigantiska.
Vill vi inte att barnen på fritiden ska få chansen att röra på sig?
Vad blir då nästa steg?
Jo att våra ungdomar inte kan syssla med flera idrotter, utan man får endast prova på en idrott. Är det så vi vill att vår nästa generation ska få det?
Måste man ha konstgräs?
Vi har redan sett att de äldre ungdomarna drar till föreningar med bra anläggningar, såsom konstgräs.
Föreningen står alltså inför ett vägskäl. Vill man att ungdomarna i närområdet ska få utöva nationalsporten på hemmaplan, så är alla ledare övertygade om att det är konstgräs som utvecklingen går.
Finns det inget positivt med Danderydsmodellen då?
Hur jag än vrider och vänder på den frågan, så har jag kommit fram till att svaret är nej, när det gäller barnidrott.
Om det är goda tider, så kanske man från föreningens håll kan få näringslivet att ställa upp med en delfinansiering på anläggningssidan, men när det är dessa tider, så är det nästan omöjligt. Föreningarna jagar ända den lokala handlaren för att få verksamheten i stort att gå runt.
Nu pungslår man barnfamiljer, som har det nog kämpigt att få vardagen att gå ihop.
Vi har kommunen till för att bl.a. bygga förskolor, skolor, äldreboende som är kärnverksamhet.
Då fritidsverksamheten inte är kärnverksamhet, så är Danderydsmoderaterna mycket mer intresserade av att ha låg skatt än att stödja föreningslivet.
Det är Danderydsmodellen med moderater i egen majoritet.
Jag menar att om detta måste alla vår medborgare bli varse.
Moderaterna sänker hellre skatten med 10 öre, så hela kollektivet får 50 kr mer i månaden.
Jag är övertygad om att Danderydsborna är beredda att avvara den slanten under ett år mot att föreningslivet får fyra konstgräsplaner, en i varje kommundel.
Det är att tänka stort!
Skrota Danderydsmodellen innan föreningslivet går under!
Bengt Sylvan
Ordf för Enebybergs IF, kommunens största ideella förening med sju sektioner.