Majoriteten vill inte ha valfrihet

På Sveriges Pensionärsförenings (SPF) kongress i Örebro den 14 juni i år klargjorde äldre- och folkhälsominister Maria Larsson (kd) att ”Trygghetsboende behövs i varje kommun”.

Tyvärr kan vi konstatera att denna åsikt inte återfinns hos hennes partikamrater i Danderyd.

Majoriteten i Danderyd, bestående av moderater och kristdemokrater, bedriver nämligen en helt annan politik än den som alliansen, där ju även folkpartiet och centern ingår, gör på riksplanet. Den styrande majoriteten i Danderyd verkar överhuvudtaget inte vilja verka för valfrihet och olika boendeformer i kommunen.

Danderyd saknar idag ett Trygghetsboende dvs. ett alternativ för dem som känner sig otrygga i ordinärt boende men inte är sjuka nog för att beviljas plats i ett särskilt vårdboende. Folkpartiet i Danderyd delar äldreminister Maria Larssons åsikt att tillkomsten av trygghetsboende och variation i de äldres boendeutbud bör vara prioriterade frågor.

Den rådande omsorgsfilosofin i Danderyd kan tyvärr sammanfattas med att alla ska bo kvar hemma till varje pris för att på så vis inte belasta den kommunala budgeten. Att gamla bor kvar hemma kan i vissa fall vara kommunalekonomiskt lönsamt men knappast inte ur ett nationalekonomiskt perspektiv. Undersökningar visar att många äldre åker skytteltrafik mellan hemmet och sjukhusens akutavdelningar de sista åren i livet. Inte nog att detta innebär ett mänskligt lidande, det är även rent slöseri med skattemedel.

För de äldre som känner sig isolerade, som inte har någon att prata med och som alltid sitter ensamma med sin matportion måste det finnas alternativ. Att omvandla Kevinge till ett trygghetsboende är en del i detta. Men kommunen måste även ta ett större grepp och planera för framtida bebyggelse.

I samband med en utbyggnad av Mörby Centrum bör olika boendeformer för äldre planeras in. Det vore välkommet om majoriteten i Danderyd ville fokusera mer på detta än att endast fokusera på hur många våningar en eventuell kontorsskrapa ska ha.