Viktiga steg mot minskat kvinnovåld i Haninge
Månadsbrev juli 2005
När jag skriver detta så åskar och regnar det utanför. Det har faktiskt regnat flera nätter i rad. Veckorna innan har det varit värmebölja med nära nog rekordvärme på vissa platser. Det är väl typiskt osvenskt – aldrig lagom. Själv var jag i Skottland med 14-17 grader som varmast när rekordvärmen slog till hemma i Sverige. Jag kom hem lagom till molnigheten och regnet, så man kan kanske misstänka att jag är medskyldig. Var det inte sångaren Orup som sjöng: ”…men jag har bara regn hos mig”.
Just nu är det politisk stiltje i kommunalpolitiken. De flesta politiker och tjänstemän har semesterveckor kvar. Som relativt ensam politiker på plats så får man kontakt med ganska många människor om både stort och smått även utanför det egna ansvarsområdet. Det kan vara roligt och spännande ibland.
Strax före sommaren så hade jag möjlighet att skriva ett brev till kommunfullmäktige i Haninge och berätta att vi i Haninge är ”på bettet” när det gäller de högaktuella frågorna om våld och hot mot flickor och kvinnor. Jag vill påstå att Haninge har tagit fyra viktiga steg på vägen mot en minskning av det våld som framförallt kvinnor och flickor utsätts för i nära relationer nu har tagits.
För det första har vi tagit fram en uppmärksammat handlingsplan och information till berörda yrkesgrupper om kvinnlig könsstympning. Syftet med handlingsplanen är att höja kunskapsnivån hos berörda yrkesgrupper när det gäller information om svensk lagstiftning och om sedvänjans skadliga konsekvenser. Vi vill åstadkomma en attitydförändring som på sikt leder till ett förändrat beteende bland de folkgrupper där denna sedvänja fortfarande tillämpas.
För det andra har vi nu en lokal handlingsplan för kvinnor/flickor som utsätts för våld i nära relationer. Handlingsplanen innehåller tydliga checklistor på åtgärder som bör vidtas, frågor som bör ställas och bevis som bör säkras. I planen finns också vägledning för att bedöma risker och behov av ingripande och stöd. Skyddsaspekten är viktig, liksom den eventuella framtida rättsprocessen. Särskilt betonas vikten av att ställa rätt frågor för att få ett bra underlag för fortsatta åtgärder och för att vid behov kunna hänvisa vidare till t ex polis, familjerådgivning och psykiatri.
För det tredje har vi också tagit fram en handlingsplan som uppmärksammar det behov av stöd som flickor och unga kvinnor i strängt patriarkala familjer kan ha. Det handlar i första hand om flickor som lever under förhållanden där tvång, våld och till och med dödshot är en del av familjens ”vardag”. Utgångspunkten är att ett bra omhändertagande och ett kunnigt bemötande kan vara livsavgörande. Det kan till exempel handla om att ge flickan skydd innan föräldrarna och familjen informeras. Det kan också handla om att överväga tvångsingripande för att skydda flickans liv och hälsa. Samhällets ingripanden och stödinsatser har i dessa fall tidigare många gånger inneburit risker för de utsatta flickorna. I all välmening (men obetänksamt) har till exempel socialtjänsten ibland informerat föräldrar och anhöriga innan vi har ordnat en säker vistelse för den unga flickan/kvinnan.
För det fjärde finns det nu på Södertörn en överenskommelse om att effektivisera och utveckla rättskedjans hantering av brott inom området våld i nära relationer (familjevåld). Överenskommelsen innebär att ett kvinnomisshandelsbrott ska kunna avgöras av tingsrätten inom åtta veckor efter brottet. Överenskommelsen har undertecknats av polisen, tingsrätterna i Handen och Huddinge, kriminalvårdsmyndigheten och Södertörns åklagarkammare. Polisen förbinder sig att ha sin utredning färdig inom fyra veckor. Åklagaren förhinder sig att ha beslutat om åtal inom två veckor efter avslutad polisutredning. Tingsrätterna i Handen och Huddinge förbinder sig att hålla förhandling inom två veckor efter åtal.
Sammantaget innebär dessa olika åtgärder att flera viktiga steg i det lokala arbetet nu har tagits i syfte att åstadkomma ett trendbrott när det gäller utvecklingen av våld och hot mot kvinnor och flickor i Haninge. Det känns mycket bra. Det har också under arbetet med alla dessa olika handlingsplaner och dokument varit stimulerande att följa diskussionerna. Det är ju inte dokumenten i sig som är lösningen. Det allra viktigaste är dialogen, samarbetet och de mänskliga mötena på vägen fram till dokumenten.
Jag vill nu önska alla en riktigt glad och trevlig fortsättning på sommaren. Jag utgår från att den inte har slutat i och med den gångna veckans gråa moln och regn. Den svenska sommaren kommer nog tillbaka med ny kraft. Det gör väl också vi liberaler i det kommunalpolitiska arbetet, eller hur?