Folkpartiet klarar uthållighetsprovet
Månadsbrev september 2005
Nu är hösten här. Den ljusa tiden av dygnet blir allt kortare. Mörkret, fukten och en kyligare temperatur tar över allt mer. Samtidigt färgas träd, buskar och trädgårdar i lysande färger. På marken i trädgårdar och parker växer nu ett gult och rött täcke av små och stora blad. Det är dags att kratta och att stuva undan trädgårdsmöbler och andra utesaker inför vintern.
I kommunalpolitiken känns faktiskt också årstidsväxlingarna. Den relativt långa sommar- och sensommarperioden med få möten och sammanträden har på allvar ersatts av den mera traditionella ordningen. Alla nämnder, arbetsgrupper, organ och nätverk är i full gång. Målet för alla är att hinna med en rejäl termin och en rejäl dos av ärenden och beslut före jul.
Inom partiorganisationerna pågår förberedelserna för nästa års val och valrörelse för fullt. Nu är tiden då alla tar ställning till om man skall ställa upp och kandidera på valsedlarna till kommuner, landsting och riksdag. Innan valsedlarna fastställs runt årsskiftet skall provval genomföras för att få underlag för att rangordna kandidaterna på listorna. Nu har partimedlemmarna i alla partier kanske som mest att säga till om. Förutom valsedlar skall nämligen valplaner och handlingsprogram utarbetas och antas. Nu och ett år framöver ligger rätt mycket av makten över framtiden inom kommunalpolitiken just hos de lokala politiska partiföreningarna och deras medlemmar – och kanske mindre hos de valda politikerna som nu har ett drygt år kvar av de mandat de fick av först medlemmar och sedan väljare år 2002.
Trots detta gäller ju förstås ”business as usual” i kommunalpolitiken i Haninge. Verksamheten måste fortsätta. Det måste finnas formulerade mål och fördelade resurser även för nästa år. Pågående verksamheter måste ständigt följas och utvärderas. Nu prövas på allvar uthålligheten – både hos de politiker som tänker sluta och de som tänker sig en fortsättning. Det får inte bli ett vakuum. Det förtroende man fick i förra valet och de uppdrag man har åtagit sig måste fullföljas på bästa sätt. Det har Haningeborna och väljarna all rätt att kräva.
I kommunalpolitiken är flera viktiga frågor på gång, där vi folkpartister har anledning att agera. Kommunstyrelsen har sagt ja till att gå vidare med en ny detaljplan i områden nedanför Hagagården (mot Lyckebyvägen). Här finns sedan ett antal år en gällande detaljplan med en ganska hög exploateringsgrad och många lägenheter. Planen möttes av många protester när den antogs. Det är därför med tillfredsställelse som vi nu går fram med en betydligt mindre omfattande bostadsbyggnation i området. På så sätt kan man få ned både hushöjder och trafikbelastningen i området. På folkpartiets initiativ har kommunstyrelsen tydligt ställt sig bakom ett uttalande om att en ny trafiklösning måste skapas som på sikt kan avlasta Skomakarvägen och Hagaskolans närhet från biltrafik. Det är redan nu en alldeles för stark trafikbelastning här och den kommer naturligtvis att förvärras i takt med att fler bostäder byggs i området. Alldeles särskilt är det ett uttalat krav i översiktplanen att en ny trafiklösning måste till om Lyckebyområdet skall kunna släppas fram för mer året-runt-boende. Folkpartiet kommer att fortsätta att bevaka att en ny trafiklösning kommer fram.
En annan viktig fråga gäller utvecklingen av och i Årsta havsbad. Det finns tre huvudlinjer bland de boende och fritidsboende i Årsta havsbad. En grupp vill bevara sportstugeområdet som det är. En annan grupp anser att en påkoppling till kommunalt vatten och avlopp måste ske och att en sådan i så fall måste kombineras med en viss utökad byggrätt, främst för att kunna bygga till med hygienutrymmen (dusch, toalett). En tredje grupp anser att området borde kunna utvecklas till ett mera utpräglat året-runt-boende med mera av villakaraktär. Kommunen väljer i detta läge att slå fast två saker.
För det första måste området få vatten- och avloppsförsörjning av främst miljö- och standardskäl. Det pågår en rätt omfattande permanentning i området och på sikt kommer situationen med enskilda lösningar på i princip varje tomt inte att hålla i ett miljöperspektiv. Stora miljö- och boendeproblem riskerar att uppkomma. För det andra måste det ges möjlighet till en viss standardhöjande utökning av byggrätterna. En sådan utökning höjer ju också värdet på fastigheterna, vilket ger goda möjligheter för fastighetsägarna att få igen sin investering i vatten, avlopp och tillbyggnad. Folkpartiet har i detta sammanhang starkt medverkat till denna kommunala hållning i frågan, liksom till att kommunen vill medge en flexibilitet i den fortsatta planeringen när det gäller tillkommande byggrätt och andel av tomtytan som får bebyggas. Samtidigt vill vi tydligt betona vikten av att inte hela området får en traditionell villakaraktär, utan att områdets särart och speciella gestaltning kan bevaras på ett bra sätt.
Vissa ser kyrkovalet som ett test på partorganisationens förmåga och på väljarnas inställning till partierna. Detta gäller inte minst media, tycker jag. Valet till olika uppdrag inom Svenska kyrkan, eller kyrkovalet, har bevakats ganska rejält i media. Det har i och för sig mest handlat om huruvida sverigedemokraterna skulle lyckas eller inte och om de politiska partierna borde in i eller ut ur kyrkopolitiken. Ändå sjönk valdeltagandet ytterligare i stort sett överallt. Det måste leda till fortsatt eftertanke, tycker jag. Själv har jag uppfattningen att valdeltagandet med all sannolikhet skulle öka om man inte betraktade valen inom Svenska kyrkan som ytterligare en arena för de traditionella politiska partierna. Samtliga partier borde göra som bland annat folkpartiet har gjort inför årets kyrkoval.
För folkpartiets del har engagemanget inom Svenska kyrkan och i kyrkovalet samlats i ett frivilligt nätverk utanför partiorganisationen. Vi har landsmötesbeslut på att folkpartiet inte skall ställa upp i kyrkovalet. Därför bildades nätverket Folkpartister i Svenska kyrkan och det är också namnet på den nomineringsgrupp med liberaler som ställde upp i kyrkovalet. Denna nomineringsgrupp gick i Österhaninge församling fram hela fem procentenheter (till nästan 13 procent av väljarna) jämfört med kyrkovalet 2001 (då gruppen hette Folkpartiet). Eftersom jag personligen är engagerad i Svenska kyrkan (och de senaste fyra åren har varit ordförande i kyrkorådet) vill jag passa på att i mitt eget månadsbrev tacka väljarna för det goda betyg på vårt arbete i församlingen som vi nu fick.