Nu stoppar vi åldersdiskrimineringen

I många kulturer vördas de äldre. Så har det varit även hos oss. Byns ålderman satt inte på fattigstugan, han hade sin givna plats i rådet med de vise männen. Men skam till sägandes om inte Sverige har blivit ett av de mest ålderdiskriminerande länderna i världen.

Här har en flod av välmenande reformer med ATP, generösa förtidspensioneringar och SJ-rabatter satt nestorn i baksätet. 

Valfrihet

Omsorgen om äldre väger tungt i Folkpartiets politik. Vi har drivit på för att få bort biståndsbedömningen för alla över 75 år. Valfriheten ska tillgodoses genom en kundvalsmodell. Aktivitetsplatser och nya boenden är på gång, också för dem som inte behöver hjälp och tillsyn dygnet runt. Äldreombudsmannen (det är en kvinna) är tillbaka. Anhörigvården har förstärkts. Allt detta är bra, men nu vill vi också rikta blicken mot en företeelse, som det politiska etablissemanget först nu tar på riktigt allvar; diskriminering av våra trotjänare.

I krisens skugga kommer många rutinerade medarbetare att få nya perspektiv på livet. Lagen om anställningsskydd (LAS) är ett trumfkort för erfarenhet när man är inne på firman, men väl ute ligger man risigt till med för många år på nacken. När företag och offentlig verksamhet varslar drabbas också dem som har små utsikter att komma tillbaka till arbete. Det finns inget bestämt personnummer för ättestupa, men redan vid 50-plus kan det bli svårt att dölja rynkorna och charma arbetsgivare.

BÄST-FÖRE-DATUM

Vi hävdar bestämt att det svenska samhället och arbetsmarknaden har utvecklat en rent irrationell attityd, medvetet eller undermedvetet, gentemot människor som kan misstänkas för att ha passerat sitt bäst-före-datum. Det finns ingen riktigt förnuftig förklaring på detta fenomen. Till och med i USA, ett land som är ökänt för hårt socialt klimat och godtyckliga anställningsvillkor, visas större respekt för rutin och mognad.

I Sverige förknippas nästan reflexmässigt begreppet äldre med omsorg. Det är egentligen inte så konstigt med tanke på att vårt politiska uppdrag har stark fokus på att göra livet drägligt för dem som behöver hjälp och service. Men faktum är att vi lever längre och blir allt friskare och tillbringar mer tid av pensionsåren på golfbanorna än i gungstolen.

Vi människor är väldigt lika den stund vi föds. Men under resans gång formar vi unika livsöden. Ungdomar vet allt om Google och Guitar Hero, men många 60-plusare har Ingemar Johanssons snytingar, proggens provocerande toner och kalla krigets vardagskulisser varsamt bevarade i sin levande historia. Faktum är att till åren komna människor sköter sig själva, sina anhöriga och sin ekonomi bättre än nyexaminerade finansvalpar. 

SKÄRPTA BUD

Sedan årsskiftet gäller en ny lag mot åldersdiskriminering i arbetslivet. Men det är bara första steget. Det behövs skärpta bud även på andra områden. Det händer att veteraner går på pumpen i högst alldagliga ärenden, som att nekas lån, försäkringar, bensinkort och mobilabonnemang. Vi har också sett hur framstående forskare förlorat sina ekonomiska anslag när den första pensionsavin trillat ned i brevlådan. Detta är hårresande i ett modernt välfärdssamhälle!

Dessbättre har regeringskansliet fått upp ögonen för dessa missförhållanden. En ny lag mot åldersdiskriminering även utanför arbetslivet är på gång. Det är hög tid.
Vi kommer inte att ha råd att avstå den kompetens och erfarenhet som samlats hos seniorlaget. Det ska finnas plats åt alla som vill och kan jobba. En nedre åldersgräns för rätt till pension måste finnas. Men den övre kan mycket väl göras mer flexibel.

Självklart ska alla människor åtnjuta samhällets ”fullständiga rättigheter”, där den enskilde individens förmåga att ta fullt ansvar ännu håller måttet. Det är inte åldern i sig som talar om när det är dags att lämna in körkortet. Det är hälsan och trafiksäkerheten som avgör.

MATS SILJEBRAND (FP)
NILS-GUNNAR LINDH (FP)
BO HÅKAN STOCKHAUS (FP)