Måndagen den 9 maj tecknar vi Europadagen. Vi liberaler har hela hjärtat i det
demokratiska samarbetet över nationsgränserna. Utvecklingen efter Sveriges inträde
1995 bekräftar unionens livskraft. Då blev vi femton länder. Idag är vi tjugosju och flera
nya kandidater väntar i entrén.
Människor med minsta hum om vår kontinents historia inser att EU faktiskt redan nu uppnått
sitt högsta mål, nämligen fred i Europa. Kvarlevorna från sista kriget ligger och trycker med
falska identiteter och frodiga skägg i skuggiga delar av Balkan, för vilka nästa resa kan bli
med ledsagad enkelbiljett till Haag.
Det har också sköljt en närmast makalös demokrativåg över östra Europa. När röda armén
byttes mot valsedlar gick sovjetkommunismen i graven. Vi lever tryggare idag jämfört med
för trettio år sedan. Men vem har sagt att vinna fred, demokrati och välstånd är evigt enkelt?
JOHN F KENNEDY. ”Not because they are easy but because they are hard”. Så motiverade
John F Kennedy den första bemannade månlandningen sju år innan den blev av. Detsamma
gäller EU:s förutsättningar och framtida öde. För överskådlig tid kommer samarbetet att
gisslas och ifrågasättas, av alltifrån renodlade nationalister till förmenta världsförbättrare på
vänsterkanten. På den svenska fronten mot EU samlas Vänsterpartiet, Sverigedemokraterna
och Nationaldemokraterna.
Vi liberaler har i högsta grad moralisk rätt och skyldighet att påtala det vi inte gillar med
EU. Redan under första mandatperioden lyckades Hadar Cars avskaffa dödsstraffet i alla
medlemsländer. Marit Paulsen axlade manteln och satte avigsidorna i jordbruk, matkvalitet
och djurhållning på agendan. Idag sliter Cecilia Malmström för en gemensam flyktingpolitik,
där solidaritet och humanitet är uppdragets kärnvärden.
FÖRENINGSMOMS. Sverige har också fått ta sina egna strider – om alkoholen (som vi är
lite emot), snuset (som vi är lite för) och vårt subarktiska läge i utkanten av en i övrigt rätt
tättbefolkad del av världen. Att vårt lilla land har andra förutsättningar än de stora återspeglas
inte minst i den senaste fejden om föreningsmomsen.
Zlatans morsa behöver inte sälja kebab och Fanta på San Siro för att få ihop till dobbade dojor
till grabben. Men Enhörna IF kramar vartenda korvöre de får ut till sin knatteverksamhet.
I Sverige har idrotten länge varit en del av folkrörelserna, den största dessutom. I England,
till exempel, har fotbollen varit professionell sedan slutet av 1800-talet. Stora nationer har
publikunderlag och kommersiell slagkraft som vi bara kan drömma om här uppe i karga
Norden.
JÄKLAS. Det är mot den bakgrunden ideella föreningar är helt befriade från mervärdesskatt
i Sverige. Men så har EU-kommissionen fått för sig att det ska vara moms på muffins, som
bakats av föräldrar och säljs under matchdagen. I januari ansökte regeringen om undantag för
föreningar med en omsättning under en miljon kronor.
I april kom svaret: Nej, inte heller det föll i god jord. Men visst går det att jäklas även
med något så storslaget som kommission och domstol på EU-nivå. Om vi ändå tvingas
beskatta flickscouternas pepparkakor kommer den ideella sektorn att kompenseras så
att varje momskrona går tillbaka till föreningen i form av statligt aktivitetsstöd.
Europaparlamentet samlas ömsom i Bryssel, ömsom i Strasbourg. Varför inte hålla ett
par sejourer per år i Dals Långed?
MATS SILJEBRAND (FP)
BO HÅKAN STOCKHAUS (FP)