För bara två-tre år sedan var kommunsektorn en krisbransch. Regeringen tvingades
öka sitt stöd med 17 miljarder för att kommunerna och landstingen skulle klara sina
grundläggande åtaganden: skola, vård och omsorg. 2010 gör nästan alla överskott.
Denna berg- och dalbana i kommunernas ekonomier är ett klart tecken att något inte
står rätt till. Nu måste finansminister Anders Borg dra rätt slutsatser av de senaste årens
utveckling.
För att ge stabila förutsättningar för välfärden måste det kommunala balanskravet förändras.
Det orimliga kravet på kommunerna att varje år ha balans i ekonomin får negativa konsekvenser
för välfärden. När kommunerna inte kan planera över flera år och använda sig av tidigare års
överskott, blir resultatet en kortsiktig ekonomisk hushållning.
Balanskravet, som tillkom 1998, innebär att kommunerna inte får använda de goda årens
överskott till att täcka upp för de dåliga åren. Underskott, däremot, ska balanseras inom tre
år. Skälet var att stävja en ordning där alltför många kommuner och landsting planerade för
lättvindigt och inte hade tillräcklig kostnadskontroll.
Men det balanskrav som införts bidrar tvärtemot sitt syfte till alltför kortsiktig planering. Trots
god ekonomi tvingas kommuner hårdbanta i lågkonjunktur.
272 av 290 kommuner och 18 av 20 landsting gjorde överskott 2011. Det beror på
ansvarstagande politiker, ett tillfälligt statsbidrag och att konjunkturen inte sjönk så lågt som
befarat. 2011 är ett tuffare år för kommunerna. Nu skulle en del av överskotten från ifjol behövas
för att slippa göra hastiga besparingar.
Konsekvenserna av balanskravets stelbenta regler är alltså att även kommuner med en stark
finansiell ställning tvingas nödbromsa vid tillfälliga konjunktursvackor. Möjligheter att göra
satsningar i lågkonjunktur, då prisläget är mer förmånligt, försvåras påtagligt. Slutligen går
samhället miste om den stimulans i ekonomin som kommunernas satsningar skulle kunna utgöra
i sämre tider, exempelvis upprustning av skollokaler.
Dagens system skapar en kortsiktighet i kommunernas planering. De undantagsregler
som finns är vagt formulerade och svåra att tolka. Det skapar avarter i form av
inköp som inte är prioriterade för att undvika att pengarna ”brinner inne”, eller att
kommunala ”resultatregleringsfonder” inrättas, vilkas legitimitet kan ifrågasättas.
I spåren av finanskrisen 2008 arbetar nu en statlig utredning för att analysera de kommunala
ekonomiernas konjunkturkänslighet och föreslå förändringar av regelverken. Vi vill uppmana
regeringen och Anders Borg att ta tillvara denna möjlighet att ändra balanskravet. Göm inte
undan utredningen bara för att många kommuner nu går med överskott!
Det är viktigt att kommunernas ekonomi hålls i balans. Vi anser dock att kommun- och
landstingspolitiker måste få ta ett mer långsiktigt ansvar. Balanskravet borde därför
justeras till att omfatta en konjunkturcykel, exempelvis en tidsperiod om fem år. På så
vis kan kommunerna skörda frukterna av sin goda hushållning i goda tider och värna
välfärden även när konjunkturen är hårdare.
Anders Ekegren
ordförande kommunalpolitiska rådet, kommunalråd (FP), Solna
Birgitta Rydberg
landstingsråd (FP), Stockholm
Lotta Edholm
borgarråd (FP), Stockholm
Anders Bergman
kommunalråd (FP), Värmdö
Jan-Eric Billter
gruppledare (FP), Ekerö
Gunnel Orselius-Dahl
gruppledare (FP), Vallentuna
Malin Danielsson
kommunalråd (FP), Huddinge
gruppledare (FP), Haninge
Lennart Gabrielsson
kommunalråd (FP), Sollentuna
Elisabeth Gunnars
kommunalråd (FP), Österåker
Mats Hasselgren
kommunalråd (FP), Täby
Lars Johansson
gruppledare (FP), Botkyrka
Minna Klintz
kommunalråd (FP), Lidingö
Stefan Saläng
kommunalråd (FP), Nacka
Mats Siljebrand
gruppledare (FP), Södertälje
Leif Stenquist
kommunalråd (FP), Nynäshamn
Johan Storåkers
oppositionsråd (FP), Sundbyberg
Yvonne Stein
kommunalråd (FP), Upplands-Bro
Jonas Uebel
gruppledare (FP), Danderyd