När Per Ahlmark
efter kort tid som folkpartiledare blev arbetsmarknadsminister anställdes jag som politisk sakkunnig. Per har en stor politisk och polemisk begåvning och är kompromisslöst engagerad i det han anser rätt. Han trivdes inte med regeringsarbetets formella krav, drabbades av en personlig tragedi och avgick efter kort tid för att sedan bli fri debattör.
Som initiativtagare och arrangör av Per Ahlmarks legendariska studiebesök i Olofström kan jag göra ett historiskt tillrättaläggande. Per sade aldrig Lycka Till. Han skulle aldrig säga något så obegåvat.
Ola Ullsten
blev långt tidigare än han själv och omgivningen trott, den nye folkpartiledaren och kort därefter ännu mer oväntat statsminister i den kortlivade folkpartiregering som följde på den första Fälldinregeringens fall. Ola var ett annan slags politiker än Per, med större förmåga att anpassa sin politik till det möjligas krav.
Själv uppfattar jag Ola som den taktiskt skickligaste av de partiledare jag lärt känna, men samtidigt styrd av klara socialliberala värderingar. Han hade också stort intresse och stort kunnande om internationella frågor. Det ledde efter avgången till prestigefyllda FN-uppdrag, något som han aldrig gjort reklam för i Sverige.
Möjligen förklaras denna för politiker ovanliga diskretion av att han sedan länge bor i Canada. Sitt sommarhus på Gotland har han dock behållit och varje år träffar jag Ola på Folkpartiets kväll under Almedalsveckan.
Bengt Westerberg
utmålades i början av partiledartiden som en nyliberal på partiets högerkant. Vi som kände honom trodde inte på sanningshalten i detta.
1985 års val blev en stor framgång för Folkpartiet och för Bengt personligen. ”Westerbergeffekten” gav honom en auktoritet i partiet som ingen partiledare efter Bertil Ohlin haft. Den använde han till att utforma en socialliberal politik, som under regeringsåren bland annat resulterade i LSS och LASS, den senaste stora sociala reformen i vårt land, den som gav landets förståndshandikappade radikalt förbättrade livsvillkor.
Bengt Westerberg lyckades alltså på åtminstone en punkt med det som Bertil Ohlin en gång angav som socialliberalers kanske viktigaste uppgift: att uppmärksamma det glömda Sverige. Av partiledare jag känt är det dessutom bara Ohlin som uppvisat en för medarbetarna ännu mer skräckinjagande arbetskapacitet än Bengt.
Jag är stolt över
att ha lärt känna dessa personer och ha tillhört samma Folkparti som de. Jag är också stolt över att hela mitt vuxna liv ha varit en del av den liberala tradition i vars namn aldrig någon förföljts eller satts i fängelse för sina åsikters skull, som står för en öppen värld och som värnar allas lika möjligheter till utbildning, arbete och personlig utveckling.
Socialliberalismens idémässiga utmaning i dag handlar om att under vår tids speciella förutsättningar kunna utforma en politik som med humanism, värme och omtanke förenar personlig frihet, tolerans och integritet med gemensamt ansvar för varandra och vår miljö.
Mina reflexioner skrivs från socialliberala utgångspunkter och utan att nödvändigtvis vara partitrogna.
Jag återkommer med nya reflexioner, när jag tycker att jag har något att säga. Jag uppskattar kommentarer och synpunkter.
Jan-Erik Nyberg (fp)
1:e vice ordf Kommunfullmäktige, Sollentuna
Överförmyndare
070 384 28 39