Veckobrev 21 april

Tankar och idéer som kan vara till nytta för andra och inte bara i huvudet på en gruppledare…

 

Veckobrevet först idag

Skälet till veckobrevet först idag är flera. Dels var jag i Bryssel tisdag till torsdag och när jag kom hem begärde man min medverkan på regeringens handikappdelegation på fredagen. Jag fick snabbt hoppa in och redovisa vad kommuner och landsting gör för att Sverige skall vara handikappanpassat till år 2010. Det tog stora delar av den dagen. Ett intressant uppdrag som leds av Hälso- och äldreministern Maria Larsson.

 

Dagen till ära var också Jan Björklund där för att redovisa nya tankar och beslut om särskolan och speciallärare för att alla skall ha samma chans till god utbildning. Jan fyllde dessutom år samma dag.

 

SKL samarbetar nu intensivt med berörda statsråd och en grupp av statssekreterare för att avhjälpa de hinder som finns. I Sollentuna har jag lagt ett förslag för att ta reda på vad som gjorts och vad som återstår. Det är det vi gör numera över hela landet.

 

Ingen ny plan i Edsviken vid tidigare ICA butiken

Vi har fått in ett förslag till kommunen från fastighetsägaren på Kassen 7 i Edsviken. Som jag tidigare skrivit om var de närboende mycket kritiska till detta planförslag. Nu har samrådstiden gått ut och det fanns inget stöd för inlämnat förslag.

 

PFU beslutade därför på dagens sammanträde att avbryta vidare planarbete. Vad som nu händer vet jag inte. Det beror på vad fastighetsägaren vill göra. Vi kommer att redovisa de invändningar som inkommit och sedan får fastighetsägaren dra egna slutsatser. Antingen inkommer han med nytt förslag eller så fortsätter man verksamheten i enlighet med nuvarande plan.

 

Avknoppning av Norrviken och Stallets skolor 
Vi har nu nått en bred politisk uppgörelse med samtliga partier förutom vänstern. Det är en bra uppgörelse som ger tydliga förutsättningar i dessa två fall. Detta är vad vi kom överens om:

Gemensam politisk överenskommelse om ”avknoppning” för Norrvikens och Stallets skolor

 

Avknoppning eller inte och i så fall under vilka villkor har länge diskuterats i Sollentuna, en diskussion som inte till alla delar varit bra. Elever, föräldrar och personal kräver tydliga och långsiktiga politiska beslut vilket är ett berättigat krav.

 

Just nu finns en stor oro och osäkerhet om framtiden för Norrvikens skola och Stallets skola. För att undanröja oron har därför undertecknande politiska partier enats om ett förslag som enbart gäller de nu aktuella skolorna.

 

Undertecknande partier står bakom denna uppgörelse med Norrvikens och Stallets skolor, en uppgörelse som bygger på den rekommendation SKL: s jurister tagit fram.

 

Efter denna uppgörelse ska nu partierna gemensamt ta fram en policy för eventuella framtida avknoppningar, en policy som vilar på framförhandlade principer enligt nedanstående sex punkter. Den policyn kan dock inte Norrviken och Stallet vänta på, på grund av att elever ska välja skola och personal rekryteras.

 

1. Syftet med övertagandet är att personalen på skolan ska driva skolan. Kommunen tecknar därför hyresavtal med skolan tre år i taget.

 

2. Kommunen bör inte "agera bank" vid "avknoppningar". Detta fall är ett undantag då särskilda skäl finns. Vid undantag ska affärsmässiga villkor gälla.

 

3. Kommunen ska inte ge startbidrag vid "avknoppningar".

 

4. Priset, inklusive goodwillvärdet, måste svara mot god ekonomisk hushållning enligt kommunallagens princip.

 

5. Skulle någon skola i framtiden vilja "avknoppa" ska det först finnas antagna riktlinjer som processats för sig och tar hänsyn till såväl SKL: s utredning som kommande statliga utredningar/beslut. I varje enskilt fall ska en konsekvensbeskrivning, som beskriver möjliga alternativ/konsekvenser, tas fram.

 

6. Meddelarfriheten bör garanteras anställda i "avknoppade" verksamheter, då dessa är skattefinansierade till nästan 100 %.


Kristina Axen Olin

Det är trist att Kristina nu känner sig tvingad att lämna politiken. Hon tillhör inte mitt parti som alla vet, men vi har haft ett långt samarbete i polisstyrelsen. Pressen och trycket på politiken är större och hårdare nu än för ett antal år sedan. Krav på snabba beslut som i detalj alltid skall vara korrekta är stor. Tillgängligheten skall helst vara obegränsad. Allmänhetens berättigade krav på tidig information och delaktighet  har ökat. Politiken har inte till alla delar hunnit med utan man vill själv mer vilket skapar frustration och lite dåligt samvete.

 

Jag tror man måste ha en trygg hemmabas om man i längden skall klara de nya kraven som ställs. Klarar man alla eller de flesta förväntningarna, då är det som jag tidigare sagt det mest intressanta uppdraget man kan ha.

 

 

 

Bryssel-resa

Kommunstyrelsens arbetsutskott och några av tjänstemännen reste ett par dagar till EU:s huvudstad Bryssel för att lära mer dels om själva EU-apparaten, dels hur vi kan arbeta med EU-frågor i Sollentuna. Dessutom hägrar EU-valet nästa år och vi borde alla vara mer pålästa och förberedda än tidigare val. Trots att Sverige varit medlem i EU i 15 år, verkar inte EU-frågorna bekomma svenskarna eller svensk media särskilt mycket. Det borde de, för EU har stort inflytande på svensk lagstiftning. Ofta upplever jag att vi pratar om EU som en slags mjölkko där bidragen blivit det primära målet och syftet.

 

Vädret var med oss, trots utlovat regn alla dagar, fick paraplyet stanna på hotellrummet under hela resan. Solen sken särskilt varmt när jag satt vid Wittamers chokladcafés uteservering vid Grand Sablon. Vi började med ett besök på Stockholmsregionens Europakommitté (SEU) och fick en ingående beskrivning av verksamheten. Många kommuner och regioner runtom i Europa är duktiga på att marknadsföra sig och sina behov. Stockholmsregionen har legat i framkant, inte minst genom att arbeta österut innan någon annan gjort det. Förutom i Bryssel har de kontor i Warszawa och S:t Petersburg. Detta har gjort att exempelvis Östersjöfrågan har kunnat behandlas effektivt även med de grannländer som inte är EU-medlemmar. För den som är intresserad går det att läsa mer på www.stockholmregion.org

 

Kunskapskaravanen drog sedan vidare till direktoratet för miljö. Där fick vi en väldigt lång föreläsning om EU:s klimat- och miljöarbete med en av kontorets svenska tjänstemän. Seminariet delades av vår grannkommun Järfälla, vars kommunledning var på samma uppdrag som vi. Jag blev väl inte så mycket klokare efter denna mangling, men tänker läsa vidare på deras hemsida http://ec.europa.eu/dgs/environment/index_en.htm och hoppas att jag blir lite klokare.

 

Nästa direktorat, som låg mer centralt, miljödirektoratet låg i Bryssels utkant, var direktoratet för rättvisa, frihet och säkerhet. En svensk och en fransk tjänsteman föredrog The European Fund for the Integration of Third-country nationals. En fond där man kan söka pengar för integrationsprojekt tillsammans med andra kommuner i minst fem andra medlemsländer. Fonden är tänkt som ett stöd, snarare än en ersättning för utebliven budgetering av kommunen. Frågorna var många och jag tror vi alla fick inspiration till att fundera över hur vi skulle kunna arbeta med frågan i Sollentuna. Vi har jobbat hårt med just integrations- och utanförskapsfrågor och som folkpartist är det en av de viktigaste frågorna man kan ägna sig åt som politiker. Mer information finns på direktoratets hemsida http://ec.europa.eu/dgs/justice_home/index_en.htm Däremot kan man ju undra över om detta är något som EU ska syssla med. Folkpartiet har länge drivit frågan om ett smalare och vassare EU. Hur behjärtansvärda många projekt är, kanske EU ska koncentrera sig på sina huvuduppgifter.

 

Själva det demokratiska navet, europaparlamentet, var väl värt ett besök. Antalet ledamöter har ökat till 785 ledamöter fördelat på de 27 medlemsländerna. Många kan tyckas, men ändå ganska få med tanke på antalet medborgare. Frågan som aldrig tycks få ett slut är flytten till Strasbourg. Vi snavade över de gröna lådorna som skjutsas fram och tillbaka mellan städerna. Cecilia Malmströms ”One seat”-kampanj har fått stöd, inte bara av EU-medborgarna, utan även en majoritet av ledamöterna. Så länge Frankrike säger nej och har kvar sin vetorätt blir det ingen flytt. Nu när jag ändå rekommenderar er läsare att bredda er EU-kunskap passar jag på att länka till parlamentets hemsida:  http://www.europarl.europa.eu/parliament/public.do?language=sv

 

Inskrivningsproceduren där fick det gamla sovjetbyråkratin att framstå som ett under av snabbhet och effektivitet. Jag och min politiska sekreterare Anna fick till slut kalla ner Olle Schmidt, folkpartiets parlamentariker, för att kunna få våra passerkort. Vi fick besöka hans rum, en gång tillhörande vår EU-minister Cecilia Malmström, och hann avhandla både EU, parlamentarikernas vardag och mycket annat. Mer trassel ställde inskrivningen till med för resten av alliansens medlemmar, det drog ut så på tiden att mötet med Gunnar Hökmark (m) fick avklaras på 4 minuter. Sedan fick vi en liten rundvandring i parlamentets domäner.

 

Dagarna i Bryssel fick mig att både inse att jag vet mindre om EU än jag borde, att jag måste lära mig mer om EU och hur Sollentuna kan vara en mer aktiv del av EU och att byråkratin, inte bara i parlamentet, är värre än vad jag trodde. Trots all byråkrati och krångel får vi inte glömma grunden till unionens existens. Nu växer den första generationen upp i Centraleuropa som inte upplevt krig. Miljön är en annan fråga som gynnas av att länder samarbetar. Klimatpåverkan och miljöproblem går inte att lösa en och en. Inte heller bekämpas den internationella brottsligheten utan informationsutbyte och gemensamma krafttag. Den fria rörligheten för tjänster och produkter gynnar alla länder och alla medborgare, liksom möjligheten att studera utomlands. Jag tycker vi har en enorm nytta av EU, men vi är väldigt dåliga på att både se det och att utnyttja det. 

Hälsningar Lennart