Veckobrev 13 november

Tankar och idéer som kan vara till nytta för andra och inte bara i huvudet på en gruppledare…

Idag vill jag börja med något mycket glädjande för resten är mest elände.
Häromdagen träffade jag på den som kanske bott längst i en husvagn i vår kommun. En riktigt ”strulpelle” kan man påstå. Jag har under något drygt år haft kontakt med honom ett stort antal gånger och puffat på för att han ska ändra sitt liv. Han har avtjänat ett straff, han har nu jobb och han visade i veckan stolt upp sitt nytagna körkort. Han har verkligen gjort en lång och tuff resa. Mycket återstår men nog blir man glad! Har jag dessutom på något sätt bidragit till att han vågade ta steget från husvagnen är jag också nöjd och tänker både på honom och hans mycket glada och stolta mamma.
 
I går kom Maria Leissner till Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och berättade om romernas situation i Sverige. Det finns ca 50 000 romer i vårt land. De har sällan jobb eftersom få vill anställa dem för de är romer. Deras barn går inte i grundskolan i samma utsträckning som andra barn och skolan bryr sig inte på samma sätt som när andra barn uteblir. Många romer kan inte läsa och skriva men i vårt samhälle utgår vi alltid utifrån att alla kan ta emot skriftlig information Det är en systematisk diskriminering utan motstycke. Den bild av hur vi ser på och behandlar romerna är utan tvekan en skamfläck i vårt välfärdssamhälle. Romer är som alla andra individer och både har skyldigheter och rättigheter men de får inte en chans på grund av fördomar.
Maria Leissners berättelse och faktauppgifter var en av de starkaste föredragningar som hållits på SKL:s politikerinformation. Jag tror att nästan alla höll andan i 30 minuter och ingen lämnade salen oberörd. Nu gäller att vi också kommer ihåg detta i vardagen och bedömer Romer liksom alla andra enskilda individer.
 

 
Oron och hatet är stort mot att ensamma flyktingbarn flyttar in i det gamla vandrarhemmet i Hököpinge i Vellinge kommun, stod det på aftonbladets hemsida i onsdags. Jag tycker att det är obegripligt hur man inte kan känna solidaritet med dom som kommer hit med tragiska upplevelser i bagaget utan istället säger: vi vill inte ha hit dom! Tydligen så finns det många i Vellinge som tror att det går att bo ett akvarium där det bara får finnas en viss typ av människor. Det är att skatta sig själv och andra likar lite väl högt, tycker jag.
Jag anser att vi alla måste dra vårt strå till stacken och det betyder att alla kommuner ska ta emot ensamkommande flyktingbarn. Och det här visar att jag har haft rätt dvs att staten måste ha en tvingande lagstiftning på området. Detta för att ingen ska smita undan utan så att alla är med och tar ett solidariskt ansvar. En av våra ledamöter i Vellinges kommunfullmäktige har uttalat sig på sätt som gör att man känner stolthet. Hon säger att det visst finns plats för ett antal flyktingbarn i Vellinge och att det är viktigt och att barn- och ungdomar får en positiv bild av Vellinge som boendekommun. Sollentuna kommun har avtal med migrationsverket om att ta emot ensamkommande flyktingbarn och till oss är dom välkomna!


Bostäder i storstadsregioner är många gånger en bristvara. I onsdagens Dagens Nyheter kunde man läsa att Sollentuna skulle har sänkt sin ambition när det gäller bostadsbyggande. Inget kan vara mer fel. Vi har en bostadsplanering på 3000 lägenheter redan idag det vill säga att bygga 300 lägenheter varje år i 10 år. Vi har ytterligare planberedskap för 10 år framöver och sammanlagt för 3000 lägenheter. Bostadsproduktionen för de nästkommande 20 åren finns alltså redan planerad. Det är inte att ha en låg ambitionsnivå. Till saken hör också att när de stora bostadsbolagen som NCC och HSB inte kunde genomför sina projekt med bostadsrätter i och runt Sollentuna Centrum så har Sollentunahem köpt dessa projekt. Sollentunahem fullföljer nu dessa med att bygga hyresrätter, inte bostadsrätter. Därtill ligger vi i förhandlingar med fastighetsbolaget LOCUM AB om att få köpa Sollentuna Sjukhus vilket skulle ge ytterligare 200 lägenheter. Det är politisk handlingskraft. Dessutom är det en hög ambitionsnivå på området när det gäller att genomföra de planerade projekten, tycker jag. 


Nästa veckobrev kommer att skickas från Växjö eftersom Folkpartiets landsmöte går av stapeln då. Innan dess är det budgetfullmäktige så även nästa vecka blir säkert händelserik och spännande!


 

Hälsningar Lennart