De flesta svenskar vill idag genom skatten bidra till en god allmän välfärd. Vi vill både stötta dem som har det sämre och få en god skola, vård och omsorg för alla.
Jag och min man är lyckligt lottade. Vi har en tvåårig son och en nyfödd dotter. Liksom andra föräldrar som jag träffar i lekparken, på förskolan och BVC är vi glada och stolta över våra barn – men barnen är också viktiga för samhället. Om inte vi som är unga idag föder och fostrar våra barn, vem ska då fylla på i ålderspyramiden, arbeta och betala för framtidens pensionärer? Det är både roligt och tufft att vara småbarnsförälder och ett stöd från det övriga samhället är inte fel.
Många barn lever i familjer som har det svårt ekonomiskt. Förslaget om att inkomstpröva barnbidraget kan låta lockande, men jag tror att det är farligt för dem som har det allra sämst. I länder där förmåner till barnfamiljerna är behovsprövade är ofta stödet för välfärdssystemet svagt.
Om de som betalar mycket skatt inte känner att de får tillbaka något, via t ex barnbidrag, minskar deras vilja att bidra till det gemensamma. Det är därför viktigt med förmåner som gäller alla och därmed håller ihop landet. På sikt riskerar vi annars att allt fler svenskar inte vill bidra till en god allmän välfärd genom skatten.
Barnfamiljerna förföljs av marginaleffekter. För dem som har bostadsbidrag blir det inte mycket kvar av varje ny intjänad krona. Ska också barnbidragen bli behovsprövade kommer samma problem att drabba långt fler barnfamiljer.
Barn i ekonomiskt utsatta familjer behöver stöd, men inte genom att vi ställer den ena gruppen barn mot den andra. Allra minst med de goda offentliga finanser som vi har idag. Att börja behovspröva förmåner som idag är allmänna är fel väg att slå in på, om vi vill bevara ett samhälle med bred uppslutning bakom den sociala välfärden.
Amelie Tarschys Ingre
Ersättare Europaparlamentet
Ordförande Liberala Kvinnor Stockholm